söndag 27 juni 2010

Medlemsutskick från DHB

Jag är medlem i DHB västra. På deras hemsida står det så här:
Föräldraföreningen DHB Västra är:

Handikapporganisation för döva, hörselskadade och språkstörda barn
och ungdomar i Västra Götalands-, Jönköpings- och Hallands län. 

Hem och skola organisation för föräldrar till dessa barn och ungdomar.
och de verkar ha en massa intressanta aktiviteter för sig. För några veckor sedan fick jag följande mail:                                                                                                                                                                                                        Här kommer lite sommarkul från DHB Västra! (Medlemsskap i DHB krävs). 
        Vi bjuder in till en· Familjedag till slottskogen och Liseberg den 31 juli. Anmälan senast 2 juli  ·  
         
       Aktivitetshelg Göta Kanal och Karlsborgs fästning den 13-15 aug Anmälan senast 2 juli  ·  
       
       Riksförbundet bjuder in till DHB dag på High Chaparral den 8 juli Anmälan senast 28 juni

Mer info finns på föreningens hemsida: http://www.dhbvastra.se

lördag 26 juni 2010

I NWT kan man läsa om pojke med DS som gått inkluderad i grundskolan.

Svärmor kom ner och hälsade på några dagar. Hon hade med sig ett nummer av Nya Wermlandstidningen, där det fanns en artikel om en 15-årig pojke, Filip, med Downs Syndrom. Han hade gått i vanlig skolklass hela grundskolan och klarat det bra med det stöd kommunen erbjöd. Samma assistent genom alla åren, läroböcker på cd samt har han fått göra prov på samma sätt som andra med läs- och skrivsvårigheter. 
Jag blir ju nyfiken, vad menas med det? Hur går de till? Fungerar det så i vår kommun? Nej, inte vad gäller resurspersonal i alla fall, det ryktas att de sägs upp varje vår för att spara in på lönekostnader under sommaren. Självklart söker de då nya jobb så fort de kan.
Hursomhelst är det ju oerhört glädjande och inspirerande för oss som kämpar för att våra barn ska få denna möjlighet till vanlig skolgång.

Länk till artikeln:  http://www.nwt.se/saffle/article723368.ece

Svenska downföreningens sommarläger..

I år blir det nog teckenspråksläger igen...  http://www.svenskadownforeningen.se/aktiviteter/lager/sommarlager

Kanske blir det väldigt likt förra årets läger, men det var så himla bra så det gör inte så mycket.
Då tecknade föreläsarna samtidigt som de pratade. Mycket lärorikt med intressant information om pedagogik angående läs- och skrivprocessen samt andra skolfrågor, och så fick man inspiration till att teckna meningar samtidigt. Tillfälle att prova dataprogrammet Inprint och tillverka material fanns också. Barnen fick leka och ha upp och nergympa. Vi föräldrar fick träffas och diskutera. Och så fick vi som vanligt himla god mat...   
I år hoppas jag det blir ännu mer skoldiskussioner och tillfälle att utbyta erfarenheter om hur det fungerar i olika kommuner. Dataprogrammet Symwriter ska demonstreras, det behöver jag som inte förstått riktigt hur det fungerar ännu.

MEN, nästa år tror jag vi försöker anmäla oss till DHB Västras sommarläger med teckenspråk.
I år upptäckte jag det alldeles för sent, och ärligt talat tvekar vi en smula. Ska vår son med DS vara välkommen bland språkstörda och döva/hörselskadade barn? Och kommer vi att kunna teckna med de andra barnen och deras föräldrar? Om vi inte provar får vi aldrig veta...
Varför vill vi det då? Jo,vi tycker att vår son behöver sociala förebilder inom teckenspråket också, eftersom vi vill använda det för att förtydliga vår gemensamma kommunikation.
I skolan kan inte barnen teckna så bra som han, så då undviker han också att teckna. Å andra sidan försöker han prata eftersom klasskamraterna gör det, så de är hans sociala förebilder för talspråk, vilket är jättebra.

Via DHB-läger eller utflykter får vi vuxna möjlighet att öva upp vårt teckenspråk, och därmed ligga steget före vår son.  
Och så kostar ett DHB läger för vår lilla familj endast en tredjedel jämfört med Svenska Downföreningens läger...
Hur är det möjligt? Föreläsare kostar förstås. Men skiljer standarden sig åt för övrigt? Det vill jag ta reda på..

tisdag 8 juni 2010

Samtal inför skolstart...

Rektor sammankallade oss föräldrar, resursen och specialpedagogen för att diskutera sonens skolval inför att han börjar första klass nästa år. Hela förskoleåret har jag försökt få all personal att jobba för att sonen ska kunna följa med sin klass vidare uppåt. Och när vi hittat ett sätt att jobba tillsammans, dvs lärare informerar om vad de ska jobba med härnäst och jag tar förbereder sonen innan, så fungerar det riktigt bra.

Jag har också dragit ut kopior av inkluderingsrapport som jag bett dem läsa:

http://www.downs-syndrome.org.uk/images/stories/DSA-documents/Publications/education/including_pupils_primary.pdf

Rektor säger att det fungerar så bra med sonen i vanlig skolklass. Han utvecklas så bra och är omtyckt av de vanliga barnen som lär sig att det är självklart att olika människor kan fungera tillsammans. Sedan säger Rektor att nu när sonen ska börja första klass är hon glad över att kunna erbjuda särskoleplats... Ridå.
Med ett leende tar hon fram en broschyr om särskolans fördelar och lägger på bordet. Vi föräldrar tittar på varandra och sedan på rektorn innan vi utbrister "Nej, tack"
Rektor ser uppriktigt förvånad ut. "Vad menar ni? Ska ni inte läsa igenom broschyren? Jag tror inte ni förstår vad ni tackar nej till" säger hon. Vi ler överseende. "Jodå, det vet vi visst. Vi känner faktiskt till de äldre barn som går i särskola/träningsskola och vi vet att föräldrarna inte alltid är nöjda med undervisningen, och framför allt inte med den segregering särskolan medför"
"Nej, men förut jobbade speciallärarna mot elevens mål, men efter all kritik vi fått måste de nu jobba mot särskolemålen. Och er son ska ju inte sättas på Kullen, (deprimerande särskoleavdelning, enligt min mening, helt avskild från samhället och med outbildad personal) det lovar jag er. Nej han ska gå kvar i sin klass men med särskolepengen får vi råd med speciallärare till honom"

"men hur tänker du då? Om han som ensam elev med speciella behov går iväg med sin lärare för att ha särskoleundervisning, då separeras han ju socialt från gruppen/klassen och blir snart ohjälpligt efter dem kunskapsmässigt,"
"ja men det är ju för hans skull, han har ju Downs syndrom"
"Jomen, det har ju gått bra hittills, så vi vill gärna försöka så länge det går. Du har ju läst rapporten om inkludering utomlands. Vi undrar ju lite hur det kan fungera där men inte här i Sverige. Är verkligen barnen dummare här, eller är det pedagogernas inställning och kompetens det beror på?" frågar jag och Rektor ser riktigt ställd ut. "Det är nog politikerna det beror på" svarar hon till slut. Specialpedagogen som är närvarande kommer till undsättning och förklarar att hon har goda erfarenheter av att barn med Downs syndrom kan fungera i vanlig klass. Rektor säger att det inte är samma sak att kunna räkna till tjugo som att förstå pengars värde, men hon ger ändå med sig.
"jaha, vi provar väl då,  då får vi skriva åtgärdsprogram och så får jag be om pengar från vanliga skolpengen för att få resurs, dvs elevassistent, för det måste han väl ändå ha?" Jo, det höll vi med om, i en klass med 20 elever behöver han stöttning på flera olika sätt, teckenstöd vid förklaring av uppgifter, hjälp  i nya leksituationer, tydlig information och påminnelser. Så nu hoppas vi på ett det blir en tecknande person med sunt förnuft och samarbetsvilja. Vi åtog oss att omvandla befintligt otydligt skolmaterial till begripliga läromedel, med hjälp av förstoringsapparat, Inprint och Symwriter. (för det kan  verkligen inte lärare eller resurs hinna med) Det är åtminstone värt ett försök.

Efteråt tänker jag att det tar lång tid att ändra ingrodda attityder och fördomar.
Jag mailar rektorn och tackar för ett positivt möte och skriver att när det gäller strävansmål, så är det några förebilder, idoler som gäller för oss, bl a   www.sujeet.com  och  www.ida-barthelson.net, men att vi hoppas slippa kämpa så för vår sons rätt till utbildning som en del får göra.