torsdag 17 maj 2012

Story Kit, en app för att göra egna berättelser.

W har språkstörning och hörselnedsättning och då är det inte helt enkelt att ljuda ihop ord, uttala dem korrekt eller stava dem .Story Kit är en bra app där man kan lägga in foton eller rita något och skriva text under.
T ex kan man göra en liten berättelse om simmärket Guldfisken ... W tog med sin Ipad till skolan och visade.
Jag arrangerade bilderna i Story Kit och frågade W vad han ville berätta om dem. Sen fick han skriva något ord till varje bild. Vi  både ljudar och tecknar bokstäverna och ibland skriver jag ordet/meningen på papper och han skriver av. Efter genomgång kan W läsa texten själv och på köpet har han förhoppningsvis fått en viss förståelse för vad 25 meter innebär i verkligheten.  Och vem vet, kanske vill han följa lärarens instruktioner och försöka ta fler simmärken nästa termin :)










onsdag 16 maj 2012

Simskoleavslutning

Häromdagen var det dags för simskoleavslutning. Sonens tränare frågade om han inte ville ta något simmärke? Det kunde kanske vara en bra grej för att vidareutveckla simkunskaperna? Sonen är ett riktigt vattendjur men vill sällan inte alltid lyssna på sin tränare.
Vi kollade på tavlan vilka märken som var aktuella och förklarade vad de innebar. Sonen var med på noterna, något som inte alls är självklart med så kort varsel, och slängde sig glatt i stora bassängen och simmade 25 m.
Dyka ståendes från kanten var inte heller några problem, det hade han ju övat flera gånger innan.
Nöjd och stolt fick han hämta sitt simmärke, och både jag och tränaren var förstås minst lika glada.

torsdag 10 maj 2012

Hos audionomen

konstaterades att sonens trumhinnor inte rör sig. Och den nye läkaren undrade om han inte märkt att sonen är en smula högljudd? Eh, jo, det har vi ju faktiskt, och vi har dessutom ifrågasatt under flera år om man har gjort tillräckligt med tester.
Det var alltså inte bara vaxproppar som de hävdat i alla år. Eller kan det vara så att trumhinnorna stelnat nyligen? Ska vi befara att han blir döv så småningom? Man undrar ju .. och bokar en till teckenkurs för säkerhets skull.
Förra året ansåg öronläkaren (inte samma som nu) att W hör bra vid hörseltest i slutet, tyst rum OM rören i öronen är rena.
Den miljö som omger sonen i skola och vardag är sällan så optimal och vi har ju märkt att han inte alltid reagerar på tilltal. Men när vi påtalat detta får vi ingen respons.
Å ena sidan borde jag kanske vara upprörd för att ingen upptäckt detta tidigare (för vem vet, kanske han kunnat tala flytande nu i så fall?), å andra sidan borde jag väl vara överlycklig för att någon äntligen föreslår hjälpmedel.
Antar att de känslorna tar ut varandra för jag känner mig mest tom, ungefär som i känslan "Vad var det jag sa", lite krasst konstaterande sådär och så går vi vidare. Man börjar bli lite luttrad ...
Så nu ska det snart provas ut hörapparater. Många frågor nu. Vill han ha dem på sig? Hur kommer det att påverka hans hörande? Hur hör han idag? Kommer talutvecklingen att eskalera? Kan han ha dem på i klassrummet? Mycket att lära sig .... igen. Och det är ju bra, det håller hjärnan i form :)

måndag 7 maj 2012

Men hjälper inte skolan till ...?

med att anpassa material? frågade någon apropå mitt förra inlägg. Jo, faktiskt så har sonens nya braiga elevassistent erbjudit sig att skriva in läsläxan i Symwriter.
Men eftersom både hon och läraren säger att det ofta saknas tid för planering av skolarbetet tycker jag det är bättre jag skriver  i Symwriter så kan de ägna sig åt viktigare saker. Och kanske jag har en liten smula kontrollbehov ... för att det är så mycket i Wilmers omgivning som jag inte råder över?
Jag har snart gått mina tio TUFF-veckor och det motsvarar ju inte ens en hel termin. Men jag kan några fler tecken, begrepp och synonymer än vad elevassistenten behärskar i nuläget. (Det är inte alltid rätt tecken kommer automatiskt över ett ord, och ibland kommer inget alls, då får man leta upp en synonym, eller hämta teckenbild från  http://lexikon.ling.su.se )
 Så om jag "översätter" själv hoppas jag att både hon och Wilmer lär sig fler nya tecken samtidigt som texten blir tydligare för Wilmer. Men visst tar det tid.
På sistone har jag därför provat att ta bort allt fler kända tecken ovanför texten för att W ska koncentrera sig på orden istället för teckenbilden och det funkar faktiskt riktigt bra. Texterna blir svårare och svårare så de kräver ändå en hel del "Miniteater" och teckentolkning vid läsning.
Om sonen bara förstod vitsen med att läsa och ville öva lite oftare ...:)