Story Kit, en app för att göra egna berättelser.

W har språkstörning och hörselnedsättning och då är det inte helt enkelt att ljuda ihop ord, uttala dem korrekt eller stava dem .Story Kit är en bra app där man kan lägga in foton eller rita något och skriva text under.
T ex kan man göra en liten berättelse om simmärket Guldfisken ... W tog med sin Ipad till skolan och visade.
Jag arrangerade bilderna i Story Kit och frågade W vad han ville berätta om dem. Sen fick han skriva något ord till varje bild. Vi  både ljudar och tecknar bokstäverna och ibland skriver jag ordet/meningen på papper och han skriver av. Efter genomgång kan W läsa texten själv och på köpet har han förhoppningsvis fått en viss förståelse för vad 25 meter innebär i verkligheten.  Och vem vet, kanske vill han följa lärarens instruktioner och försöka ta fler simmärken nästa termin :)

Simskoleavslutning

Häromdagen var det dags för simskoleavslutning. Sonens tränare frågade om han inte ville ta något simmärke? Det kunde kanske vara en bra grej för att vidareutveckla simkunskaperna? Sonen är ett riktigt vattendjur men vill sällan inte alltid lyssna på sin tränare.
Vi kollade på tavlan vilka märken som var aktuella och förklarade vad de innebar. Sonen var med på noterna, något som inte alls är självklart med så kort varsel, och slängde sig glatt i stora bassängen och simmade 25 m.
Dyka ståendes från kanten var inte heller några problem, det hade han ju övat flera gånger innan.
Nöjd och stolt fick han hämta sitt simmärke, och både jag och tränaren var förstås minst lika glada.

Hos audionomen

konstaterades att sonens trumhinnor inte rör sig. Och den nye läkaren undrade om han inte märkt att sonen är en smula högljudd? Eh, jo, det har vi ju faktiskt, och vi har dessutom ifrågasatt under flera år om man har gjort tillräckligt med tester.
Det var alltså inte bara vaxproppar som de hävdat i alla år. Eller kan det vara så att trumhinnorna stelnat nyligen? Ska vi befara att han blir döv så småningom? Man undrar ju .. och bokar en till teckenkurs för säkerhets skull.
Förra året ansåg öronläkaren (inte samma som nu) att W hör bra vid hörseltest i slutet, tyst rum OM rören i öronen är rena.
Den miljö som omger sonen i skola och vardag är sällan så optimal och vi har ju märkt att han inte alltid reagerar på tilltal. Men när vi påtalat detta får vi ingen respons.
Å ena sidan borde jag kanske vara upprörd för att ingen upptäckt detta tidigare (för vem vet, kanske han kunnat tala flytande nu i så fall?), å andra sidan borde jag väl vara överlycklig för att någon äntligen föreslår hjälpmedel.
Antar att de känslorna tar ut varandra för jag känner mig mest tom, ungefär som i känslan "Vad var det jag sa", lite krasst konstaterande sådär och så går vi vidare. Man börjar bli lite luttrad ...
Så nu ska det snart provas ut hörapparater. Många frågor nu. Vill han ha dem på sig? Hur kommer det att påverka hans hörande? Hur hör han idag? Kommer talutvecklingen att eskalera? Kan han ha dem på i klassrummet? Mycket att lära sig .... igen. Och det är ju bra, det håller hjärnan i form :)

Men hjälper inte skolan till ...?

med att anpassa material? frågade någon apropå mitt förra inlägg. Jo, faktiskt så har sonens nya braiga elevassistent erbjudit sig att skriva in läsläxan i Symwriter.
Men eftersom både hon och läraren säger att det ofta saknas tid för planering av skolarbetet tycker jag det är bättre jag skriver  i Symwriter så kan de ägna sig åt viktigare saker. Och kanske jag har en liten smula kontrollbehov ... för att det är så mycket i Wilmers omgivning som jag inte råder över?
Jag har snart gått mina tio TUFF-veckor och det motsvarar ju inte ens en hel termin. Men jag kan några fler tecken, begrepp och synonymer än vad elevassistenten behärskar i nuläget. (Det är inte alltid rätt tecken kommer automatiskt över ett ord, och ibland kommer inget alls, då får man leta upp en synonym, eller hämta teckenbild från  http://lexikon.ling.su.se )
 Så om jag "översätter" själv hoppas jag att både hon och Wilmer lär sig fler nya tecken samtidigt som texten blir tydligare för Wilmer. Men visst tar det tid.
På sistone har jag därför provat att ta bort allt fler kända tecken ovanför texten för att W ska koncentrera sig på orden istället för teckenbilden och det funkar faktiskt riktigt bra. Texterna blir svårare och svårare så de kräver ändå en hel del "Miniteater" och teckentolkning vid läsning.
Om sonen bara förstod vitsen med att läsa och ville öva lite oftare ...:)

W läser ur Miniboken, veckans läxa.

W läser ett stycke ur veckans läxa (Nya äventyr med Mini, läsebok i åk 2. ) Jag scannar in texten i Symwriter med en CPen, väljer ordlistan Bildbas tecken och förstorar texten. (Fyra sidor i boken kan bli 12 A4 sidor!)

Sen tar det en stund att redigera, hitta synonymer till tecken som inte finns, och ta bort tecken för ord han lär sig allteftersom. Men det är det värt för vi ser att det funkar! W har diagnosen dyspraxi, språkstörning, och vi tycker att hans tal utvecklats enormt sen vi började med lästräning. Och så  brukar vi utföra en liten "Miniteater" med leksaksfigurer varje vecka för att förtydliga händelseförloppet och kolla så han förstår nya ord.  

Fråga till skolverket vad som gäller vid Nationella Prov

I höstas hade jag mailkontakt med skolverket ang vad som gäller vid Nationella Prov. Det svar som gavs har jag tidigare lagt ut på bloggen här. Men på Svenska Downföreningens höstläger i Åsa fick jag tips om att Maj G på Skolverkets enhet för prov och bedömning kanske hade ytterligare information. Jag mailade henne och fick följande svar:


Tack för ditt mail och din fråga om anpassning och inkludering vid genomförande av nationella prov i årskurs 3.

I information till läraren finns beskrivet vilka anpassningar som kan göras för att provet ändå ska pröva det som det avser att pröva- Där står bl a att läraren kan förstora text, dela upp textmassan i flera delar som kan genomföras vid fler tillfällen om eleven har svårt att koncentrera sig en längre stund. Att använda laborativt, konkret material i matematik kan inte göras om det är huvudräkning som prövas i det delprovet. Eleven kan behöva genomföra en eller flera av delproven i enskildhet med en lärare eller i mindre grupp. De anpassningar du ger förslag på som teckenbildsstöd kan inte användas då läsförmåga (läsa med flyt och läsförståelse) prövas. Ej heller laborativt material som (Numicon) kan användas då huvudräkning eller skriftliga räknemetoder prövas i ämnesprovet i matematik.

Läs mer här:
http://www.skolverket.se/prov-och-bedomning/2.5601/2.4888/anpassning-och-sarskilt-stod-1.144734 

Proven är ett stöd för lärarens bedömning av elevens kunskapsutveckling. Vad har läraren för underlag i övrigt som kan motsvara det breda stöd för bedömning som ett nationellt prov utgör? Det är viktigt att en elevs behov av stöd och åtgärder blir synliggjort för att eleven ska kunna utveckla förmågorna i varje ämne.

Som förälder kan man inte kräva att ens barn ska få genomföra ett nationellt prov, en dialog med läraren , rektorn är alltid önskvärd. En elev kan genomföra provet men behöva så mycket anpassning av provet att provet inte längre är giltigt, man har anpassat bort provets syfte. I det fallet har behovet av elevens inkludering av det klassen gör, gått före själva provets syfte men kan vara motiverat av vissa skäl.
http://www.skolverket.se/prov-och-bedomning/2.5601/2.4888/obligatoriska-prov-och-undantag-1.144748  


Frågan om undantag för elev att genomföra provet samt om anpassning ska göras belutas till sist av rektor. Anpassning ska ske enligt den information som ges i proven samt vad som beskrivs på Skolverkets webbplats:http://www.skolverket.se/prov-och-bedomning/2.5601/anpassning-1.144410

Jag hoppas att jag har kunnat ge ett tydligt svar i någon del. Ytterst är det rektor som avgör.
Hälsningar
Maj G

Sportlov i fjällen!

Vi åkte till Sälenfjällen på sportlovet i år, eller närmare bestämt, till Hundfjället, för där finns Trollskogen som är en bra nybörjarslinga  på 1,5 km med ca 500 trätroll att titta på för barn som ännu inte insett tjusningen med utförsåkning :)   Varannan kväll lyser en massa olikfärgade lampor upp varelserna i Trollskogen, riktigt magiskt blir det då när mörkret faller.

Jag hade hört att i Sälen kunde en förälder gå som ledsagare, precis som på Liseberg, Nordens Ark, Borås djurpark och andra ställen. Men på Skistar.com hittade jag ingen information om det.
Sambon ringde dem och blev vidareslussad till olika personer innan han till slut hamnade hos en receptionist i Hundfjället. ”Självklart ordnar vi det” sa hon och slog raskt fram våra namn i datorn och gjorde en notering, ”ifall jag inte är här när ni kommer”.

Vi behövde inte visa upp läkarintyg för sonen som krävs på en del andra platser.

I praktiken innebar ledsagarbeviset att sambon (som skulle vara ledsagare) betalade fullt pris för sitt liftkort och så var det gratis för sonen.

Det här var ju ganska bra för då kunde sambon åka själv hur mycket han vill när sonen inte orkade längre. 

Vi anar att det kommer att ta ett tag  innan sonen kan bromsa och svänga tillräckligt kontrollerat för att vi ska våga låta honom åka utan sele. Och ibland kanske han helt enkelt inte vill med upp i backen ...

Då är det tacksamt att slippa betala för det liftkortet.