TUFF-utbildning-TeckenspråksUtbildningFörFöräldrar

Av en slump fick jag höra talas om att föräldrar med språkstörda, döva, hörselskadade barn och ungdomar kan få gå TUFF-utbildning. Vår habilitering hade inte en aning om att det finns...

Livet blir så mycket lättare när man har ett gemensamt språk. Inga missförstånd, och färre konflikter när man kan vara tydlig mot varandra.

TUFF innebär att föräldrar kan  få 10 veckors teckenspråksutbildning, dvs 240 timmar fördelat på 3 år med 3 veckor/år.  (att jämföra med ca 1200 timmar i Norge)
Det finns 3 eller 4 skolor som håller kvalificerade kurser i Sverige. De har lite olika upplägg.

Gemensamt är att lärarna är fulltecknande, ofta döva eller åtminstone har genomgått 4-årig tolkutbildning, vilket kan kännas som en utmaning första veckan. Syftet är att föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn och bygga deras ordförråd, ge barnen ett språk att uttrycka sig med.

Jag som har ett språkstört barn väljer tills vidare att teckna svenska, dvs jag tecknar hela meningar samtidigt som jag talar. Jag vill  locka barnet att teckna och prata, samtidigt som det får en förståelse för svenskans ordföljd.

Studier visar att om man enbart använder TSS, tecken som stöd, (dvs tecknar substantiven eller huvudverbet) pratar/tecknar det språkstörda barnet ofta på det viset, med enstaviga ord och förstår inte betydelsen av bindeord. Språket och ordförrådet förblir fattigt. Men självklart är TSS bättre än ingenting. Människor behöver kunna uttrycka sig och förmedla tankar och känslor. Självkänslan blir sämre när man inte har ett språk och kan kommunicera med andra.

Tomatis metoden

Mitt barn har provat Tomatismetoden i 3 veckor. Varje dag fick han lyssna på musik i hörlurar under två timmar. Mozart, Wienervalser, Gregoriansk kyrkomusik etc stod på menyn, något förvrängd för att passa individen.
Kompisen som har diagnos inom autismspektrat deltog samtidigt. Hon som annars kan verka något stressad, varvade ner ordentligt och till och med somnade i bilen på hemvägen.
Min son lyssnade lugnt och fint, men blev mer aktiv än vanligt efteråt, rejält busig och testade gränser. Personalen på skolan påpekar att han försöker prata mycket mer nu. Själv märker jag att hans prosodi är bättre. Nu säger han t ex "Var är pappa?" med frågande, upphöjt tonfall på slutet. Förut hörde man ingen skillnad på frågor och påståenden. Han ritar också bättre, t ex mer komplicerade gubbar. Idag när jag frågade hur han mådde (han är förkyld), svarade han med ord och tecken: "Jag mår bra, jag är inte sjuk.". För en månad sen skulle han sagt "mår bra". Men om det beror på tomatis eller är ett led i utvecklingen som skulle kommit ändå kan inte säga säkert. Men vi fortsätter gärna till våren med tomatisträningen.

www.tomatis.se/tomatismetoden