Av en slump fick jag höra talas om att föräldrar med språkstörda, döva, hörselskadade barn och ungdomar kan få gå TUFF-utbildning. Vår habilitering hade inte en aning om att det finns...
Livet blir så mycket lättare när man har ett gemensamt språk. Inga missförstånd, och färre konflikter när man kan vara tydlig mot varandra.
TUFF innebär att föräldrar kan få 10 veckors teckenspråksutbildning, dvs 240 timmar fördelat på 3 år med 3 veckor/år. (att jämföra med ca 1200 timmar i Norge)
Det finns 3 eller 4 skolor som håller kvalificerade kurser i Sverige. De har lite olika upplägg.
Gemensamt är att lärarna är fulltecknande, ofta döva eller åtminstone har genomgått 4-årig tolkutbildning, vilket kan kännas som en utmaning första veckan. Syftet är att föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn och bygga deras ordförråd, ge barnen ett språk att uttrycka sig med.
Jag som har ett språkstört barn väljer tills vidare att teckna svenska, dvs jag tecknar hela meningar samtidigt som jag talar. Jag vill locka barnet att teckna och prata, samtidigt som det får en förståelse för svenskans ordföljd.
Studier visar att om man enbart använder TSS, tecken som stöd, (dvs tecknar substantiven eller huvudverbet) pratar/tecknar det språkstörda barnet ofta på det viset, med enstaviga ord och förstår inte betydelsen av bindeord. Språket och ordförrådet förblir fattigt. Men självklart är TSS bättre än ingenting. Människor behöver kunna uttrycka sig och förmedla tankar och känslor. Självkänslan blir sämre när man inte har ett språk och kan kommunicera med andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar