Om vikten av att anpassa tänk och metod

Vad är viktigast, kunskapen eller att kunna utföra uppgiften i skolboken "korrekt"?
För ett barn med svag muskeltonus kan det var svårt att ha ett bra penngrepp och skriva/rita snygga jämna linjer. I Pixel matteboken för årskurs 1 skall barnen t ex ringa in rätt antal saker. På sidan trängs flera olika små uppgifter. Har man sämre syn kan det vara svårt att urskilja detaljerna. Vi ville prova en uppgift för att se hur sonen reagerade. Sonens far berättade och demonstrerade hur man skulle göra, och blev först smått förtvivlad när sonen inte riktigt lyckades ringa in rätt mängd. Sonen räknade rätt och sa hur många saker som skulle vara inuti ringen. Men att ha koll på mängden samtidigt som näven som ritar linjen/ringen skymmer alla små mängd-saker, är inte lätt. Lite bättre gick det när sonen först prickade för vilka saker som skulle ringas in. Vi insåg att uppgiften måste presenteras på ett annat sätt och vara mycket tydligare/större. Är man inte uppmärksam på vari problemet ligger kan man misstolka det som att barnet inte förstår uppgiften. När vi istället plockade fram en mängd klossar och ett snöre ringade sonen direkt in det antal som nämndes.
Någon dag ska jag ta fram liknande uppgifter, men stora och tydliga, i Symwriter och se om sonen hellre gör dem än plottriga Pixel, och informera skolan, så han får rätt förutsättning för att lyckas med uppgiften.

Vad habiliteringen kan erbjuda...

Jag bad vår habilitering förmedla mitt namn till de föräldrar med barn som behandlats med Tomatis, i syfte att vi tillsammans kan formulera skrivelser och utöva påtryckning på politiker. Habiliteringen kan ju inte ge mig namnen direkt. Det är visserligen BUP i Strömstad som haft hand om Tomatisbehandling, men det är barn knutna till vår habilitering som provat metoden, och eftersom personal ofta frågar hur det är får de information om att barnet behandlats med Tomatis. Vi föräldrar pratar faktiskt med varandra...
Vår habilitering svarade att "Vi har inte uppgifter på vilka barn som behandlats med Tomatis på BUP, så tyvärr kan vi inte hjälpa dig"
Det stämmer förstås inte, men jag omformulerade min fråga och frågade VAD hab kan erbjuda då som fungerar, med tanke på att de dissar Tomatis och Mutterplatta t ex? Chefen hade tidigare sagt att de inte vill erbjuda Tomatis eftersom den inte är EVIDENSBASERAD. Jag frågade då vad det innebär och hur man kan utvärdera något efter nedläggning...

Chefen på vår habilitering vidarebefordrade frågan till yrkesutvecklaren för logopeder Fyrbodals habilitering, och hon svarade så här:  


"Tomatis-metoden utgår från att barnets auditiva perception är störd och att barnet därför ska träna på att lyssna på bearbetad klassisk musik. Det kan vara bra för barn med koncentrationssvårigheter men att det påverkar språkutvecklingen är inte lika följdenligt. Ett barn med Downs syndrom har så många problem som orsakar den försenade språk- och talutvecklingen så Tomatis-metoden är från början alldeles för begränsad.
 
Begreppet Evidensbaserade metoder är besvärligt för hur definierar vi det! När jag nu har sökt på Pub Med kring evidens och språkträning eller ännu mer avgränsat kring evidens och språkträning och Downs syndrom så hittar jag bara artiklar (engelskspråkiga) som säger att mer forskning behövs.  
Istället får vi tills vidare basera oss på beprövad erfarenhet!
 
När det gäller barn med Downs syndrom eller annan diagnos som inkluderar försenat tal och språk så kommer det aldrig att finnas en enda METOD som löser de upplevda problemen. Barn med samma diagnos kan ändå vara väldigt olika och det enskilda barnet kan ha svårigheter som barn med andra diagnoser uppvisar. För att diskutera behandling/intervention/åtgärd behöver det enskilda barnet bedömas utifrån sin kommunikationsförmåga och kommunikationsanvändning (av föräldrar och personal som känner barnet). Logopeden får också bedöma kommunikationen samt dessutom göra en bedömning av språkförståelsen (ord-, sats- och textförståelse) samt bedöma barnets expressiva språk som omfattar förmåga att artikulera språkljud och förmåga till ordmobilisering, användning av grammatik och meningsbyggnad samt berättarförmåga. Även den oralmotoriska förmågan bör bedömas. Därtill kommer också sådant som kognitiv utvecklingsnivå, finmotorisk förmåga och koncentrations- och lyssnarförmåga. Alla bedömningar (d.v.s. från formella test och bedömd funktionsnivå i vardagen) får sammanvägas för att logoped och föräldrar gemensamt ska komma fram till hur barnets kommunikation, språk och tal ska vidararutvecklas. Handlar överenskommet mål om förståeligt tal eller ska språkanvänning ske genom AKK som t.ex. teckenstöd och/eller bild- eller symbolanvändning. Logopedens kunskaper bygger på kännedom om och erfarenhet av olika behandlingsmetoder (t.ex. Metafon terapi, Nuffield Dyspraxia Programme, Orofacial regulationsterapi, Oral Placement Therapy).
Karlstadmodellen (utarbetad av professor Irene Johansson) innefattar tidig, systematisk  och konsekvent användning av teckenstöd som AKK. Genom erfarenheterna av denna modell blev teckenstöd ett accepterat behandlingssätt för barn med talsvårigheter. Modellen har inte utvärderats enligt evidenskriterier men logopeder som använts detta arbetssätt vet att om omgivningen till barnet (med försenad talutveckling p.g.a. exempelvis Downs syndrom) använder TAKK (teckenstöd som AKK) utvecklas barnets möjligheter till kommunikationsanvändning. Det finns många publicerade engelskspråkiga artiklar som ger stöd för detta. Det gäller också bild- och symbolanvändning som stöd till tal och kommunikation men även här krävs att personerna i barnets omgivning systematiskt och genomgående använder sig av symbol- och bildpekning (dvs. "pekprata") till barnet även om barnet förstår talat språk.
Det som enligt min erfarenhet ger bäst resultat är när samarbete sker mellan föräldrar, hab personal och förskole- resp. skolpersonal i s.k. "nätverk". Om alla samverkar mot samma mål ges bäst förutsättningar."

Böcker med teckenbilder som barnet kan läsa själv

Om man inte har tid eller lust att göra egna böcker kan man köpa enkla, färdiga.  Sagorna om Pino är lättlästa och har tydlig text. På www.pino.se kan man köpa de olika böckerna och även textremsor med teckenbilder att klistra in. Egentligen är ju handlingen för enkel för ett barn i förskoleklass/ettan men ofta känner de ju till figuren sen tidigare och tycker om den, vilket gör det roligare att försöka läsa.

Detta tips fick jag på årets teckenläger..

Om man har symwriter kan man ta ut egna text/teckenbilder och klistra in i böcker som man redan har eller hittar nånstans för en billig peng. Sonen tyckte det var roligt att klistra in remsorna i boken. Sen läste han teckenbilderna först och försökte sedan ljuda ihop orden under. För att kontrollera att han inte lär sig texten utantill tänkte jag ta ut ordkort, med och utan teckenbild som ska sammanfogas till meningar. Varje kort bör ha rätt färg på ordklass enligt Karlstadmodellen. Förhoppningsvis ett fungerande sätt att börja skriva och lära sig grammatik interaktivt

.

Samtal med lärare och resurs inför årskurs 1.

Vi fick alltså klartecken att sonen får följa med sina klasskamrater i årskurs 1 utan att skrivas in i särskolan, men det var länge ovisst vem som skulle bli lärare och resurs. Lyckligtvis söktes resursplatsen av en bra och trevlig  person som känner sonen från fritids. Och första mötet med läraren gav ett jättebra intryck.
Hon hade många pedagogiska och kreativa tankar kring lärande och ett äkta engagemang som gladde mig enormt mycket.
Bl a hade hon redan tänkt på en sittplats där sonen ska höra och se bra, och att han bör ha eget minischema på bänken. Det finns en dator i klassrummet men läraren ville försöka få Rektor att ordna en egen åt sonen så att han redan från början kan jobba mer effektivt och skriva snabbare.
Det är ju många faktorer som påverkar hur det ska gå men man kan säga att jag vågar mig på att vara försiktigt optimistisk inför nästa läsår...

Skolan har inte råd att ge mig en uppsättning läroböcker, men jag fick en lista på vad som bör inhandlas.
Vår skola jobbar med Mini och den magiska stenen samt arbetsboken, Trulles ABC och Pixel matte 1A.
Just nu är Kulturbutik billigast på läromedel och även många andra böcker, men tyvärr fanns inte allt jag behövde där. Adlibris hade allihop och nu har böckerna kommit hit och det är dags att tillverka material som förbereder sonen på skolarbetet i första klass.

Tillverka läseböcker tillsammans med barnet

Användbart tips från svenska downföreningens teckenläger för 7-åringar. Använd Symwriter eller Inprint om du vill ha teckenbilder ovanför texten, annars duger world också. Tanken är att barn och förälder tillsammans ska bestämma vad man vill skriva, så blir träningen roligare. Man får tillfälle till samtal och frågor samtidigt som man övar på stavning och att hitta bokstäver på tangentbordet. Sonen ska börja första klass i år och behöver öva på datoranvändning, för att skriva för hand går ganska långsamt.
Han ville skiva om Barbapapa. Enkla meningar ska det vara förstås.
Efter laminering och montering tejpade jag pappersbitar framför bilden, så att han verkligen ska försöka läsa texten innan han tittar på figuren. Fast än så länge vill han absolut kolla bilden först, och sen läser vi tillsammans. Att läsa teckenbilder är ganska lätt och det är helt okey,  barnet känner att det faktiskt kan läsa. En hel del ordbilder lär han sig på den vägen. Och så provar vi att ljuda bokstäverna i orden och sätta ihop dem. .