Vad habiliteringen kan erbjuda...

Jag bad vår habilitering förmedla mitt namn till de föräldrar med barn som behandlats med Tomatis, i syfte att vi tillsammans kan formulera skrivelser och utöva påtryckning på politiker. Habiliteringen kan ju inte ge mig namnen direkt. Det är visserligen BUP i Strömstad som haft hand om Tomatisbehandling, men det är barn knutna till vår habilitering som provat metoden, och eftersom personal ofta frågar hur det är får de information om att barnet behandlats med Tomatis. Vi föräldrar pratar faktiskt med varandra...
Vår habilitering svarade att "Vi har inte uppgifter på vilka barn som behandlats med Tomatis på BUP, så tyvärr kan vi inte hjälpa dig"
Det stämmer förstås inte, men jag omformulerade min fråga och frågade VAD hab kan erbjuda då som fungerar, med tanke på att de dissar Tomatis och Mutterplatta t ex? Chefen hade tidigare sagt att de inte vill erbjuda Tomatis eftersom den inte är EVIDENSBASERAD. Jag frågade då vad det innebär och hur man kan utvärdera något efter nedläggning...

Chefen på vår habilitering vidarebefordrade frågan till yrkesutvecklaren för logopeder Fyrbodals habilitering, och hon svarade så här:  


"Tomatis-metoden utgår från att barnets auditiva perception är störd och att barnet därför ska träna på att lyssna på bearbetad klassisk musik. Det kan vara bra för barn med koncentrationssvårigheter men att det påverkar språkutvecklingen är inte lika följdenligt. Ett barn med Downs syndrom har så många problem som orsakar den försenade språk- och talutvecklingen så Tomatis-metoden är från början alldeles för begränsad.
 
Begreppet Evidensbaserade metoder är besvärligt för hur definierar vi det! När jag nu har sökt på Pub Med kring evidens och språkträning eller ännu mer avgränsat kring evidens och språkträning och Downs syndrom så hittar jag bara artiklar (engelskspråkiga) som säger att mer forskning behövs.  
Istället får vi tills vidare basera oss på beprövad erfarenhet!
 
När det gäller barn med Downs syndrom eller annan diagnos som inkluderar försenat tal och språk så kommer det aldrig att finnas en enda METOD som löser de upplevda problemen. Barn med samma diagnos kan ändå vara väldigt olika och det enskilda barnet kan ha svårigheter som barn med andra diagnoser uppvisar. För att diskutera behandling/intervention/åtgärd behöver det enskilda barnet bedömas utifrån sin kommunikationsförmåga och kommunikationsanvändning (av föräldrar och personal som känner barnet). Logopeden får också bedöma kommunikationen samt dessutom göra en bedömning av språkförståelsen (ord-, sats- och textförståelse) samt bedöma barnets expressiva språk som omfattar förmåga att artikulera språkljud och förmåga till ordmobilisering, användning av grammatik och meningsbyggnad samt berättarförmåga. Även den oralmotoriska förmågan bör bedömas. Därtill kommer också sådant som kognitiv utvecklingsnivå, finmotorisk förmåga och koncentrations- och lyssnarförmåga. Alla bedömningar (d.v.s. från formella test och bedömd funktionsnivå i vardagen) får sammanvägas för att logoped och föräldrar gemensamt ska komma fram till hur barnets kommunikation, språk och tal ska vidararutvecklas. Handlar överenskommet mål om förståeligt tal eller ska språkanvänning ske genom AKK som t.ex. teckenstöd och/eller bild- eller symbolanvändning. Logopedens kunskaper bygger på kännedom om och erfarenhet av olika behandlingsmetoder (t.ex. Metafon terapi, Nuffield Dyspraxia Programme, Orofacial regulationsterapi, Oral Placement Therapy).
Karlstadmodellen (utarbetad av professor Irene Johansson) innefattar tidig, systematisk  och konsekvent användning av teckenstöd som AKK. Genom erfarenheterna av denna modell blev teckenstöd ett accepterat behandlingssätt för barn med talsvårigheter. Modellen har inte utvärderats enligt evidenskriterier men logopeder som använts detta arbetssätt vet att om omgivningen till barnet (med försenad talutveckling p.g.a. exempelvis Downs syndrom) använder TAKK (teckenstöd som AKK) utvecklas barnets möjligheter till kommunikationsanvändning. Det finns många publicerade engelskspråkiga artiklar som ger stöd för detta. Det gäller också bild- och symbolanvändning som stöd till tal och kommunikation men även här krävs att personerna i barnets omgivning systematiskt och genomgående använder sig av symbol- och bildpekning (dvs. "pekprata") till barnet även om barnet förstår talat språk.
Det som enligt min erfarenhet ger bäst resultat är när samarbete sker mellan föräldrar, hab personal och förskole- resp. skolpersonal i s.k. "nätverk". Om alla samverkar mot samma mål ges bäst förutsättningar."