Läsläxa vecka 15, åk 1...

                                          
                                                                                                             
Är kanske den längsta och svåraste hittills. Meningarna är förhållandevis långa och innehåller en del nya och knepiga ord (även nya tecken då).
Man måste skilja på vakna, vara och vana samt det, den och de.
Vi skriver ut texten med bildstöd i Symwriter. Men det räcker inte.
så vi skriver ut ord och sätter i Teckenhattens språkpusselramar.
Nu blir det verkligen svårt... för mig. Att försöka komma på vilka ordklasser det ska vara. Röd för substantiv, ljusblå för verb, ok, men frågeord, vilken färg är de? Har säkert gjort en del fel... ska t ex vakna verkligen vara orange, hur tänkte jag då? Sonen vill lyckligtvis gärna pussla/skriva meningar och läsa dem högt.

Sen plockade vi fram några av bilderna till språkpusslet för att skilja mellan den, det och de, vilket visade sig vara väääldigt svårt. Extra stor blir förvirringen eftersom man i dagligt tal  säger "dom" istället för "de".  (Och i böcker och dagstidningar ser man alltför ofta att skribenten skriver "dem" när det ska vara "de" så sonen är definitivt inte ensam om att tycka detta är besvärligt)

Numicon, grundövningar och räkna addition 1-10

I Numicon manualen finns grundövningar som man med fördel kan göra för att pricka av vad barnet kan. T ex repetera ett mönster med olikfärgade peggar, fortsätta mönsterrad, härma formen på sifferplatta med peggar, lägg sifferplattorna i ordningsföljd, se om barnet kan matcha siffror med rätt sifferplatta etc.

I skolan använder de internetbaserade Unikum för att skriva utvecklingsplan och omdöme om eleven samtidigt som barnen, och vi föräldrar skriver in våra åsikter. Barnen får också trycka på smileygubbar i skalan sur-jätteglad.  I Unikum  finns också samlade allmänna dokument, t ex om vilka mål barnen ska ha uppnåt i åk 3.
Eftersom fröken skrivit att kortsiktigt mål just nu bl a är att sonen bör kunna addition inom talområdet tio, utan laborativt material, får vi försöka jobba lite extra med det hemma.
I  och för sig undrar jag varför? Det måste jag fråga henne om. Visst kan man öva, men huvudsaken är väl att W förstår hur man räknar, då gör det väl inget om han använder kulram, tallinje eller annat som stöd. Många ungar använder ju fingrarna när de räknar, de blir svåra att hålla borta på proven...
Och häromdagen träffade jag en tonåring som måste ta fram miniräknaren i mobilen för att räkna ut vad 2 hg godis skulle kosta.

Tanken med den här påhittade Numiconövningen är alltså att W ska lära sig använda enbart siffror.
Jag har ingen aning om det kommer att fungera, men tills nåt bättre dyker upp så provar vi.
Längst ner i bild syns lite grann av en pil-snurra.  För jag har märkt att W gillar att använda den. Då får han själv snurra fram ett nummer, hämta sifferplatta och rätt siffra och lägga framför plustecknet. Egentligen hade jag tänkt att vi metodiskt skulle addera siffran 1 till sifferplattor upp till tio, sen 2, 3 etc. Men han ville snurra pilen igen, så då fick det bli så. Han lät slumpen välja vilken siffra som skulle ligga på andra sidan plustecknet. Sen frågar/tecknar jag att han ska berätta svaret, dvs vad det blir lika med. För tydlighets skull kan man föra ihop sifferplattorna. Då blir det lättare att se vad svaret ska bli. Viktigt att visa att siffran och sifferplattan har samma betydelse. Han avslutar själv med att lägga siffrorna ovanpå sifferplattorna i ekvationen. Då tolkar jag det som att han förstått sambandet. Så småningom ska vi prova att använda enbart siffror, men vi är inte där än..

Rutiga familjen, Matteprogram

Bild från spelet Rutiga familjen, 2 spelare, inom talområde tio.

I sonens skola jobbar eleverna med Rutiga familjen. Gärna i små grupper vid smartboarden. Vi föräldrar har fått inloggningsuppgifter och kan öva hemma. På hemsidan, http://www.rutigafamiljen.se kan man logga in som gäst och prova. Man kan t ex välja att spela inom talområde 10, eller 100, med eller mot datorn, och även möta spelare från andra skolor.
Kommunen har nyss fått 2,5 miljoner från regeringen för att utveckla pedagogiken och utbilda lärare.
Spelet har utvecklats av Lena Pareto, som är lektor i datavetenskap på Högskolan i Väst, i samarbete med Stanford University i USA.
Spelet lär ut talsystemet utan att använda siffror. Istället använder man sig av rutor, som packas i större rutlådor. Talen representeras av färger. Tio röda lådor passar exempelvis in i en orange låda.
Studier visar att elever som spelat Rutiga familjen i mer än tio veckor presterar bättre resultat i matematik än jämnåriga elever. Vi har inte spelat det så mycket hemma ännu. Helt enkelt för att jag inte förstått hur man gör.. Men de senaste dagarna har W intresserat sig för spelet och han ser vilken massa som ska passa in i tio-formen, utan att räkna rutor en och en. Vid ny spelomgång väljer han omväxlande största massan respektive minsta som första drag.

Veckans läsläxa i Miniboken.

Såhär ser den ut!
Det är inte alla dagar sonen är motiverad att göra den, men nu har själv hittat på en idé som funkar ganska bra. Varje vecka får skolbarnen gå till biblioteket och låna böcker. Sist kom han hem med en faktabok om elefanter...

Så nu turas vi om att läsa, sonen läser en mening ur Miniboken och jag eller någon annan läser högt ett stycke om elefanter. Rättvist och bra!Och tänk så mycket intressant info det finns om dessa mäktiga djur. Jag lär mig en hel del. Särskilt som sonen vill attboken ska läsas som godnattsaga också..

Den här gången tog vi ut texten med teckenbilder i Symwriter och klippte isär. (så gör fröken i skolan med text från Vingböcker, fast utan teckenbild)
Så provar vi om sonen kan pussla ihop meningarna efter att vi läst dem högt. Då fokuserar han lite extra på texten, vi märker att han memorerar meningen annars utan att läsa orden.

Sömn är överskattat....försöker jag intala mig.

På sistone har unge herr W börjat sova i sin egen säng hela natten.
Nästan varje natt. Det är bra. Det är skönt att sova utan att bli sparkad av sprattlande unge hela tiden.
Men...senaste veckan vrålar han "Mamma!" så högt han kan, klockan två på natten.
Reagerar jag inte på det så kommer han in i mitt sovrum, tänder taklampan och kommenderar högt "Mamma, kom mitt rum".
Ska man följa Supernannys råd borde jag väl följa med honom in, säga godnatt och gå tillbaks till min säng,och vara beredd på att upprepa proceduren x antal gånger,  men orka det mitt i natten?
Nej, jag vacklar lydigt efter och försöker somna om bredvid honom.
Bara för att väckas tre-fyra timmar senare av sonen som sitter upp och säger "Va? Mamma? Gå ditt rum!Nu!"
Okey, gärna för mig, får jag sova lite till då, snälla? Men det går inte lång stund, åtminstone känns det inte så, innan jag hör smällen av rullgardinen som åker upp. Sonen kvittrar och sjunger, låser in sig i badrummet en stund och slänger sen upp sovrumsdörren på vid gavel och ropar "Mamma! Vakna!"

Nåja, det är en värdslig sak, vi ska ju ändå iväg till skolan och som tur är tycker jag om kaffe..

Numicon....closing the gap, Konkret material för att lära barn matematik.

Äntligen har det kommit! Paketet jag beställde från numicon.com efter tips om materialet från Jeanette Persson, Språkom. Numicon på svenska kan köpas från libris.Men jag valde att köpa det mindre, betydligt billigare startkitet på engelska. Är liksom inte gjord av pengar och när man inte vet om det är något för sonen så kändes det som ett bra alternativ.
Unge herr W kastade sig över materialet och plockade och pillade som aldrig förr. Raskt letade jag fram en övning som går ut på att leta tio-kamrater. Jag la ner plattor 1-10 i känna-påsen och han drog först nr 7. Jag pratade, tecknade visade att jag ville hitta 10-kamraten till 7, dvs 4. Sen satte vi pluppar i hålen, drog en ny hålplatta och byggde så småningom ett torn av 10-kamrater. Han ville inte säga vad sifferplattan som han drog ur påsen hette. Kanske han har svårt att se de högre numren direkt?
(Har övat med tärningsprickar men de finns ju bara upp till sex)
Men när hålplattan låg på plupparna sa han direkt vilken siffra som kompletterar, och hämtade den ur lådan.
Låter det knepigt? Ja, jag kommer nog att behöva leta upp någon sorts handledare så småningom, men det finns grundinstruktioner i boken som medföljer, och man  kan man hitta youtube klipp som beskriver hur barn och pedagoger arbetar med materialet.

Samtalsmatta..

Unge herr W var inte närvarande när vi diskuterade Åtgärdsprogrammet. Men fröken vill gärna veta vad han tycker om skolan, och det vill ju vi föräldrar också! Eftersom unge herr W inte är särskilt bra på att uttrycka sig i ord tänkte vi att samtalsmatta kanske kan vara något för honom.
Det här är något vi behöver jobba med under en längre tid, för vi har inte gått kursen på Dart och sonen vill absolut inte att någonting ska vara tråkigt/dåligt/negativt. Alla bilder ska vara under glada gubben...
Först när jag frågade om han föredrog rast eller toabesök gick han med på att placera toa-bilden under "sådär"
Vi höll fram de olika läroböckerna och frågade vilka han tyckte bäst om, och jämförde dem med varandra. Utifrån det tror vi att han gillar att jobba i Trulleböcker, skriva/spela på datorn, att det är ok med läsläxa i Miniboken, att matte är svårt och han behöver hjälp, men att det är kul att jobba på Smartboarden. Leka är roligast... 
Vi tog en bild på samtalsmattan, skrev ner vad sonen tyckte och gav fröken att ha som bilaga till åtgärdsprogrammet.

Åtgärdsprogram våren 2011

Så här ser utdrag ur skolans (åk 1) åtgärdsprogram för sonen ut just nu.  Jag fick möjlighet att tycka till om det, men jag har inte tillräcklig kunskap för att avgöra om det är bra. Det är ju också så att när jag läser första stycket. "läraren tror att det blir svårt för W att nå målen" ja då svämmar modershjärtat över av sorg och jag fastnar där en liten stund... och kan inte riktigt fokusera på resten av texten.
Jag vet att det måste stå så, för annars får  ju inte sonen något extra stöd, men ändå. Mitt barn är ju perfekt i mina ögon. Och förresten är vägen mycket viktigare än målet. All kunskap han förvärvar i skolan är bra för honom, vare sig han klarar Nationella prov i tredje klass eller inte. På hans skola var det förresten en stor procent vanliga elever som inte klarade det förra året. Och även om många barn i hans klass läser jättebra, finns det faktiskt de som inte kan alla bokstäver ännu...

Det här åtgärdsprogrammet är mätbart, och det ska det vara. Men saknas något? Kan det förbättras? Kan jag be att det ska stå att personalen ska kompetensutvecklas? Det står mycket om elevassistentens stöd (fast jag råkade stryka över det ordet lite för mycket) och frågan är om det är bra eller dåligt? Finns det risk för att läraren delegerar sitt pedagogiska ansvar?
Vi ska följa upp och utvärdera åtgärderna om drygt en månad.

Redan i förskoleklass skrevs ett åtgärdsprogram för sonen. Enligt rektorn var detta nödvändigt för att söka pengar till extra stöd (W är inte inskriven i särskolan, och får därmed inte del av de öronmärkta pengarna)
Det dokumentet var betydligt sämre formulerat...  Kanske jag lägger upp det också på bloggen, som ett exempel, så småningom.

Varför är det svårt att läsa vissa ord?

Förra veckans läsläxa i Mini boken var egentligen inte särskilt svår. Tyckte jag... Men unge herr W hade stora problem. "Mamma heter Karin" kunde han läsa, liksom "Pappa heter.." Men "Erik" var svårt, och ännu svårare var "Åsa", det namnet kunde han inte läsa förrän femte dagen. Han kunde ljuda varje bokstav, men fick inte ihop något ord. Varför då? Jag tror att det beror på att vi inte känner någon Åsa. Eller Erik. Han fick lägga så mycket tid på att grubbla på vad det betyder. Vad är en Åsa?
Och jag undrar förstås vad vi kan göra för att komma förbi den här svårigheten, vad den nu beror på. Det enda jag kan komma på är att jobba intensivt och ihärdigt med att bygga ett ordförråd.
Läsa sagor, namnge alla saker han fäster blicken på, och kanske hitta någon, eller ännu hellre flera olika sorters Åsa att visa upp.