I sonens värld verkar det inte förekomma så många män, karlar, eller farbröder. Alla människor av hankön benämns nämligen gubbar eller pappor. Dvs de som är riktigt gamla enligt sonens definition är gubbar, och de som inte är gubbar är följaktligen pappor. Egentligen är det alltså en komplimang att bli kallad för pappa...och inte för gubbe.
Fast sonen inser inte att det kan upplevas förolämpande att bli kallad gubbe. Varje gång vi möter en äldre herre ropar sonen glatt "Hej Gubbe" och jag skyndar generat förbi så fort som möjligt medan "gubben" vänder sig om och fnyser.
Smått pinsam situation kan också uppstå när vi möter en icke-gubbe, dvs en pappa och sonen hojtar "Hej pappa". Mannen tittar då förvånat på min son, sen ingående på mig och man riktigt ser hur han letar i minnet innan han säger "Neej, det tror jag väl ändå inte....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar