Klassfest...

På terminens första föräldramöte kom det utmärkta förslaget upp. Klart barnen ska ha klassfest! Några föräldrar åtog sig att fixa planering av lekar och förtäring. En härlig idé, men ändå bävade jag en smula. Hur skulle de andra föräldrarna bemöta mitt barn med Downs syndrom, och hur skulle barnen agera under så annorlunda förhållanden. För att inte tala om Sonen...skulle han ta del av festen eller smita ut i lekvrån? När kvällen var inne var jag rejält orolig, men det var bara att försöka uppvisa en positiv inställning. Iklädd brorsans hatt och snygga kläder med rockmotiv klev sonen in i Dramasalen och möttes av en jublande klass som förtjust skrek  hans namn. Sen var det full fart. Och till min lättnad var både fröken och elevassistenten närvarande. De har en sådan positiv inverkan på klassen i vardagen och vet hur alla fungerar, så det kändes tryggt. Och föräldrarna hade verkligen fixat en härlig tillställning, med riktig ljudanläggnig och discolampor. Glädjen visste inga gränser, ungarna sprudlade av energi när organiserade lekar och discodans varvades med korvförtäring. Och sonen deltog med liv och lust, och pratar fortfarande om hur roligt det var den där kvällen när det var klassfest..