Om Åtgärdsprogram, enl nya Skollagen

Skollagen 3 kap 9 § (finns på skolverkets hemsida)

Åtgärdsprogram

9 § Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.
Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 11 § eller i form av anpassad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.
Om en utredning enligt 8 § visar att eleven inte behöver särskilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit beslutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.
.........................................................................................................................................................................
Annika Nyström Karlsson, projektledare för Egen Växtkraft, HSO, föreläste i FUB-lokalen i Göteborg söndagen den 27 mars om Nya Skollagen.

Åtgärdsprogram har funnits tidigare, men det som är nytt är att det kan upprättas redan i förskoleklassen.

Enligt Annika kan ett åtgärdsprogram upprättas oavsett skolform. Man ska tänka på att det är en offentlig handling så barnets ev diagnos ska inte stå med.
Åtgärdsprogammet ska handla om vad skolan kan göra för barnet. Skolan ska definiera målen enligt kursplan, och skriva åtgärdsprogram för hur barnet ska nå dem.
Undvik diskussion om hur det egna barnet är. Hänvisa till skolans mål och styrdokument.Vilka är målen? Hur ska barnet nå dit? Vad är nästa steg?

Är man inte nöjd så kan åtgärdsprogrammet överklagas till beslutsmyndigheten, dvs kommun eller friskola.
De ska i sin tur skicka överklagandet till Skolväsendets överklagandenämnd. Överklagandet ska innehålla uppgifter om vilket beslut det avser, vad du vill ändra, namn, personnumer, kontaktuppgifter och underskrift. Överklagandet blir en allmän handling som vem som helst kan begära ut. Nämndens beslut är offentligt.

En TUFF vecka väntar

Börjar 6:e TUFF veckan i morgon, måndag 28/3. (Teckenspråksutbildning för föräldrar, sammanlagt 10 veckor fördelade på tre år) Den här gången har vi i läxa att översätta och gestalta en saga som vi ska presentera för gruppen.


Jag har valt boken "Hjälp, vi kommer för sent" av Helena Bross. Den är ur lätt att läsa serien.
Unge herr W kommer förhoppningsvis att kunna läsa ur den med lite övning, och med tecken till blir berättelsen tydligare.

Bra med en bok om klocka, om tid, om vikten av att komma i tid och inte för sent.

Och jag börjar teckentolka den nu... kvällen innan kursen.

Om nya skollagen 2010:800, 7 kap 5§

Annika Nyström Karlsson höll i en fem timmar lång informationsträff om nya skollagen idag i Göteborg. Mycket intressant! Vi diskuterade bl a vad följande paragraf innebär i praktiken:

Grundsärskolan

5 § Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsärskolan.
Frågan om mottagande i grundsärskolan prövas av barnets hemkommun. Ett beslut om mottagande i grundsärskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.
Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i grundsärskolan, ska barnet fullgöra sin skolplikt enligt vad som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock tas emot i grundsärskolan utan sin vårdnadshavares medgivande, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa.
....................................................................................................................................................
Vi som var med på mötet frågade vad detta betyder i praktiken och jag tolkade svaret så här:

En grundlig utredning och dokumenation av barnet, med föräldrarnas tillstånd, måste göras inför särskoleplacering. (I vår kommun upptäckte skolinspektionen förra året att 28 barn ej utretts inför särskoleplacering, man har t ex rutinmässigt placerat barn med Downs Syndrom i träningskola p g a sin diagnos utan att de genomgått psykologtest)

Så om föräldrarna inte vill gå med på psykologtest och dylikt, kan inte barnet placeras i särskola. Om man inte väljer skolform aktivt (och går med på utredning) skall barnet fortsätta i grundskola, och skolan ska upprätta åtgärdsplan för stödåtgärder.

Om man placerar barnet i grundsärskola ska huvudmannen (dvs kommun eller friskola, men i praktiken blir det nog rektorn) besluta om det är särskola, eller träningsskola som är aktuellt.

Hur är det då med det sista stycket i paragraf fem? Kan rektorn tvångsplacera barn i särskola mot föräldrars vilja? Vad innebär synnerliga skäl? Kan det för fördomsfulla tjänstemän t ex räcka med diagnosen Downs Syndrom? Troligen inte... MEN vill man gardera sig ska man INTE gå med på psykologtest och utredningar för finns inte detta kan barn INTE placeras i särskolan.

Hur många barn har jag egentligen?

I söndags firade vi Down Syndrom dagen på Universeum tillsammans med andra familjer i nätverk Bohuslän. Vi kom i god tid för att hinna upptäcka så mycket som möjligt. Klockan två bjöds det på teckenshow och unge herr W satte sig långt fram för att se bra. Sambon höll ett vakande öga medan jag smet in i butiken (de säljer Serholts pedagogiska material) en liten, liten stund. När jag kom tillbaka frågade jag förstås efter sonen. Barn kan komma bort så hiskeligt fort.
"Jag har full koll, han sitter där i mitten, ser du inte?"
"Neej, faktiskt inte"
"Jomen, titta där då, det är ju han i svart t-shirt och glasögon"
"Jaså du, det är visserligen en fin unge, men jag är helt säker på att det inte är min son i alla fall..."

Vad betyder "När?"

 Vi föräldrar funderar ibland över begreppet tid, är det svårt att överblicka för personer med ds i allmänhet, eller bara sonen? Eller kan det vara så att det är vi som hört att det kan vara svårt för honom att förstå "tid" och därför inte bryr oss om att jobba med det? 

Nu har vi i alla fall bestämt oss för att jobba med begreppet ”när”  som ju hör ihop med "tid"

Hur gör vi då?

Jo, vi har ett schema med karlstadmodellens färger för veckodagar uppsatt på väggen. 

Nu får sonen själv sätta dit aktiviteterna som händer under veckan, på rätt dag. Vi frågar förstås ”När är det storsjung? När har du jympa?. När är det Onsdag?" osv, för just när vi står där med bilder och schema blir det mer konkret för sonen och han berättar och pekar så småningom. Men först visste han inte vad som förväntas av honom. Då visade vi bilden och dagen och sa typ "När har du fotbollsträning? Jo, titta på torsdagar har du fotbollsträning. När är det torsdag? Jo, idag är det Torsdag. När åker vi till fotbollsträningen? Jo, nu, när det är torsdag..." 

I vardagen får vi vuxna vara förebilder och tänka på att fråga och svara varandra med begreppet "när". 

När ska du gå ut med soporna? När kommer du hem? När är maten klar? När är vi framme?...

Och vi får tänka på att fråga sonen: "När kommer pappa hem? När börjar skolan? (medan vi åker dit)

"jag hämtar dig när skolan slutar, när slutar den, vet du det?  När slutar fritids? "

Klockslag....   som kanske inte betyder så mycket för sonen med en gång.  Men han lär sig att tid, klocka och aktiviteter har nån sorts samband. Klockslag och tid visas med leksaksklockor och så arbeta vi i Pixel och med Guldstjärneböcker. Långsamt men säkert erövrar han förståelsen för begreppen Tid och När? samt börjar använda dem så smått.

Att lära sig räkna...

är viktigt. Barn med Downs syndrom behöver konkret och visuellt material att jobba med. Undervisningen ska vara rolig och tydlig. Att teckna instruktionerna är ett sätt att tydliggöra dem. Två olika människor använder sällan samma ord och uttryck när de ska beskriva något.
Jag märker på lille W att han med tiden lär sig tolka och avläsa vad en person vill att han ska göra, men blir förvirrad när en ny människa ger honom liknande instruktioner. Vad säger de egentligen? (Sen är det förstås inte alltid han känner för att prestera och göra som han blir ombedd :)
Att bygga ordförrådet är förstås superviktigt, och när vi tecknar samtidigt som vi använder synonymer och olika formuleringar tror och hoppas vi att lille W  lättare förstår uppgiften samtidigt som han så småningom lär sig att den kan beskrivas på olika sätt.

Abakus

Tallinje

Jag tänkte att en Abakus, kulram kunde vara bra att ha hemma. De flesta är så små men den här finns att köpa på nätet hos Beta-Pedagog. W gillar att plocka med den och räknar självmant upp till tjugo, dvs en stapel. Vi använder den för matteuppgifter i Pixelboken 1A, subraktion och addition inom talområdet tjugo. En enkel tallinje, gjord i excel(?) och inplastad, väljer W helst för att lösa talen. Det går att tvätta av tuschmarkeringarna. Finns att köpa färdiga också förstås. Är uppgiften 14-5=? så letar han upp talet 14 och hoppar 5 steg åt vänster. ( i början gör vi det tillsammans) Lille W vill gärna att jag räknar också, så vi brukar turas om och han väljer ut tal åt mig. Det är roligare än att jag bara sitter bredvid. Betapedagog hade också en Talvåg. Har inte använt den så mycket än, men lille W är fascinerad av hur den tippar åt olika håll beroende på var man hänger sifferplattorna.

Talvåg

De goda människornas tystnad...

För ett tag sedan frågade jag lite försynt hur fröken tycker att det går för lille W i skolan.
"Jag tycker det går jättebra, han har utvecklats enormt mycket det här året, både socialt och kunskapsmässigt. Faktum är att jag bara ser fördelar med inkludering. De andra barnen lär sig ta hänsyn och gläds med honom när han klarar saker, som att läsa t ex. Och han tar efter sina sociala förebilder. Plockar fram skolböcker när de andra gör det, och sitter och jobbar, precis som de. 
I början gick han undan ibland och ville leka själv på raster, men nu springer han ut och vill vara med de andra" svarade hon.

Sedan sa hon att hon tror att särskoleformen är på väg att försvinna, att den nya skollagen tyder på det. (Barn med autism ska t ex inte automatiskt placeras där längre). Men det kommer att ställa högre krav på lärarna, de måste utvecklas och se till barnens bästa. Nu är det många som harvar på i gamla hjulspår och det duger inte. Gissa om det är härligt att höra en erkänt skicklig lärare säga detta!

Nu är det snart dags att planera för nästa läsår och jag är förstås orolig för att rektor ska propsa på särskola igen. Särskilt som jag hör att rektor intensivt försöker övertala föräldrar till ett barn med Downs syndrom att välja särskola i åk 1. Det är förstås väldigt bekvämt för rektor och speciallärare för då trillar pengar in automatiskt, och de kan välja träningskola för att slippa leva upp till kraven som särskoleformen ändå ställer på kunskap. Men det är definitivt inte bäst för barnet som inte får sociala förebilder.
Om rektor är motsträvig gäller det för oss att ta strid eller flytta till annan ort eller annat land som kommit längre i dessa frågor. Väljer vi att försöka bekämpa den okunnighet och fördomsfullhet som råder inom systemet så känns det i alla fall gott att veta att sonens fröken delar våra åsikter.

Många väljer särskola just för att de känner sig pressade till det. Rektorer kan ge intryck av att det inte finns resurser eller vilja att ta emot barnen, vilket är emot lagen. Föräldrar är rädda för att deras älskade barn ska blir mobbat eller känna sig utanför om de väljer inkludering, särskilt som deras vanliga barn går kanske på skolor med dålig skolledning där det förekommer. Hör man inga andra åsikter är det inte lätt att följa sin magkänsla.
 
Hur ska vi få en Skola för alla och ett samhälle där alla är delaktiga när vi tillåter Särskola?
Martin Luther King sa en gång i ett helt annat sammanhang: "Det farliga är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad". Särskolans syfte är förstås inte ont, men väl förlegat, och resultatet blir sällan gott. Visst kan vi jämföra oss med baltstaterna och böja våra huvuden i tacksamhet för särskolans existens, men jag ser hellre att man riktar blicken mot de länder som satsar på att ge personer med funktionshinder möjlighet till akademisk utbildning och inkludering i samhället.

Skolinfodag i Göteborg

27 mars 2011 anordnas en Skolinfodag i Göteborg. Ett samarbete mellan lokalavdelningarna för FUB, Svenska Downföreningen samt Studieförbundet Vuxenskolan.

Skolfrågor kring barn i behov av särskilt stöd

Vad innebär den nya skollagen? Vilka rättigheter bör jag som förälder känna till?
Annika Nyström Karlsson (HSO) föreläser och håller i diskussioner kring skola och nya styrdokument. Annika var tidigare ombudsman för barn och skolfrågor på Riksförbundet FUB. Har startat och driver egen gymnasiesärskola. Arbetar nu på Handikappförbundet, bla med projektet Egen Växtkraft om barns och ungas delaktighet.


När? Söndag 27 mars kl. 12 -17 på FUB-Göteborg(Lilla Torpsgatan10)
Kostnad? 100:-(föräldrar), 200:-(personal) inkl fika

Anmälan före 21/3 till SV 031 -707 18 12 eller marie.hellstrom@sv.se

Praktisk matematik

Efter jullovet fortsatte fröken undervisa barnen i årskurs 1 i subtraktion och addition. Det här är en bild ur Pixelboken. 
Sonen behöver verkligen konkret, praktiskt material. Saker eller bilder på föremål där vi kan kryssa av och räkna, kulram och tallinje är nödvändiga hjälpmedel. Då fungerar det att räkna plus och minus upp till  siffran tio.
Tal mellan tio och tjugo är svårare att hantera än så länge.
De vanliga barnen börjar snart räkna i Pixel 1 b, från tjugo och uppåt, men sonen får jobba med tydliga tal inom talområdet tjugo, som fröken tagit fram speciellt för honom. Han får också jobba med tal över tjugo, samt öva innebörden av tio, tjugo, tretti etc på Smartboarden, vilket han tycker är kul. Korta repetitioner under en längre tid verkar ge bra resultat.
Hemma leker vi affär, prismärker plastmat och använder riktiga mynt att betala med. Syftet är att visa den praktiska kunskapen.. Det är också bra att introducera 10-kronor, femkronor och enkronor och t ex förklara att tio enkronor är lika mycket som en guldpeng.

När det enbart står siffror, som i undre raden på bilden blir allting mycket svårare för sonen, det märks.
Men med lite hjälp kan han leta upp siffran sexton på tallinjen och rita med tuschpenna, "hoppa" 8 steg åt vänster för att hitta rätt svar. Det är en början...