Vårat pepparkakshus...

 är av allra enklaste sort. I år är degen helt fri från gluten, spannmål och mjölk. Hittade ett tips om att Lailas glutenfria mjölmix skulle göra att degen gick att kavla på ett bra sätt. Och det funkade!

Om anpassning av Nationella Prov i åk 3

Vad gäller egentligen för barn med speciella behov när det är dags att skriva nationella prov i åk 3?
Det händer ibland att rektorer beslutar att de inte ska delta i proven, kanske för att barnen ska slippa riskera att misslyckas, och kanske för att skolans statistik försämras om de inte klarar provet.
Det är väl bra om skolan åtminstone siktar på att barnet ska delta. T ex genom att göra en sorts "budget", en tidsbaserad åtgärdsplan för hur och när man ska nå delmålen och kunna skriva nationella prov när det är dags. Annars kan det hända att åtgärdsplanen innehåller för lätta mål, så att barnet garanterat uppfyller dem (och då ser det ju ut som om barnet får tillräckligt stöd) men aldrig kommer  i kapp målen för årskursen.

På skolverkets hemsida står det om nationella provens anpassning  här.

Jag undrar t ex varför inte teckenspråksbilder ovanför svenska texten godkänns? Eller är det ok?
Får man  förstora texten så att barn med synnedsättning kan läsa den?
Angående matteprovet så får man inte använda  laborativt material? Men många barn räknar på fingrarna..
Varför inte godkänna numicon som hjälpmedel på provet? Hur mycket får provet anpassas och vem beslutar det?

Jag frågade Skolverkets upplysningstjänst och de svarade så här:

Hej!

Jag har tagit emot din fråga rörande din sons skolsituation och de nationella proven.

På Skolverkets webbplats finns många frågor och svar om anpassning av nationella prov. Där finner du bland annat följande information:

25. Fråga: Kan elever undantas från nationella prov?
Svar: Lärare i grundskolans årskurs 3 och 6 ska använda sig av proven inför bedömning om
eleven har uppnått målen. Lärare i årskurs 9 och i gymnasieskolan ska använda sig av de
nationella proven som stöd för betygssättningen. I det fall man bedömer att eleven inte har någon
rimlig chans att klara ett prov eller ett delprov på grund av sina stödbehov bör man diskutera om
eleven kan genomföra provet eller delprovet. Så långt det är möjligt överväger läraren hur
provsituation och prov kan anpassas så att eleven ändå kan vara med. För vissa elever kan det
vara ett sätt att visa kunskapskvaliteter som de i övrigt inte visat. Gäller det t.ex. en nyanländ elev
med utländsk bakgrund kan det vara orimligt att låta eleven genomföra provet i svenska/svenska
som andraspråk men kanske möjligt att med anpassning genomföra matematikprovet och utan
anpassning göra provet i engelska. För en elev med grav dyslexi kan det gå utmärkt att genomföra
det muntliga provet i både svenska, engelska och matematik men kanske vara oöverstigligt att
skriva en uppsats på engelska. Om eleven gärna vill delta i provet kan eleven känna sig
exkluderad om han eller hon undantas.

Länk till webbplatsen: http://www.skolverket.se/sb/d/2512

I övrigt gäller följande kring anpassning:

När det rör anpassning av proven för elever med funktionshinder så är det elevens skola som avgör exakt vilken anpassning som ska göras i ett enskilt fall. En huvudregel är dock att när anpassning genomförs så ska den genomföras på ett sådant sätt att proven prövar de kunskaper och förmågor som gäller för respektive delprov. (I annat fall ger provet rimligtvis inte information om hur elevens kunskaper förhåller sig till kunskapskraven i kursplanen.) När skolan funderar över vilka anpassningar som ska göras så får skolan alltså fundera över vad respektive delprov avser pröva. Information kring detta finns i läraranvisningarna. Ytterst är det skolans rektor som beslutar om anpassning.

Om du har ytterligare frågor är du välkommen att återkomma till oss på Skolverkets upplysningstjänst på 08 - 52733200.

Med andra ord så är det en fråga om vilja, och hur man tolkar ovanstående text. Därför är det nog bra att
så tidigt som möjligt diskutera med skolan hur de ställer sig till att barn med speciella behov deltar i nationella prov, samt vilka anpassningar de är beredda att göra i så fall.

Mer om läsläxa i åk 2

Som jag tidigare berättat brukar jag lägga in läsläxan i Symwriter, med teckenbilder ovanför. Då kan en sida se ut som den gör här till vänster. Vi har förstås läseboken framme när W läser läxan så att han kan titta på bilderna samtidigt. Ibland fastnar han trots att han läst läxan många gånger. Det är som om han inte alls kan se vad bokstäverna betyder. Det brukar hjälpa om jag läser ett par meningar före den aktuella och fortsätter till stället han fastnat, då lossnar det och han läser vidare. Antar att det ingår i språkstörningsbegreppet?

För någon vecka sedan ville jag prova vad som händer om man plockar bort några tecken från en välrepeterad läsläxa. På bilden till vänster ser ni hur många tecken som försvann.
W klarade det galant! Helt underbart att lyssna på!
Det kändes verkligen som ett genombrott!
(även om jag tror att han ibland lär sig texten utantill.)
Nästa läxa kanske jag provar att utesluta några tecken för ofta återkommande ord från början...

Läsebok i åk 2

heter Mini och den försvunna ringen.

Fröken A tyckte först att W skulle fortsätta i den förra läseboken, Mini och den magiska stenen, eftersom han inte läst färdigt den och den är enklare. Men sen gick hon med på att prova med den svårare boken, det är viktigt för W att ha samma böcker som de andra barnen.
W får ca 3 sidor i läxa varje vecka och jag lägger in texten i Symwriter, ordentligt förstorad och med teckenbilder över. W får bestämma hur han ska läsa läxan. Ibland vill han att jag står i ett annat rum och lyssnar, ibland vill han teckna orden medan jag läser och så gör vi tvärtom sedan, och ibland vill han inte läsa läxan alls....
Eftersom ord och begrepp blir svårare och svårare i läsläxan, så har vi nyligen börjat med att rollspela handlingen. Det blir också ett sätt för sonen att återberätta det som sker. Enstaka ord som är svåra att uttala eller förstå innebörden av, tar vi ut ord plus bild i Inprint och spelar memory med  t ex, medan vi pratar om dem.

Om min språkstörda son ska fortsätta  att ropa "Mamma, kom!" nästan varje natt när jag sover som djupast, så kan jag åtminstone glädjas åt att hans uttal och intonation blir bättre för var gång...

Som det kan bli...

Häromdagen frågade jag sonen om han ville följa med och tända ljus på graven.
"Ja!" utbrast han med en entusiasm som förvånade mig. Tills vi kom fram till kyrkogården och hade letat rätt på graven och plockat fram ljuslyktan. "Men, var är granen?" tecknade han då...

Och blev förstås mäkta besviken när jag inte kunde erbjuda någon julgran... Att han fick tända ljuslyktan själv var en klen tröst..
Att det kunde bli ett sådant missförstånd berodde nog på att...
-jag inte var tydlig,
-vi inte besöker kyrkogården särskilt ofta, bara en gång om året faktiskt.
-sonen inte kunde tecknet för grav, (vilket inte heller jag kan men jag tecknade ordet begravning)
-eller så trodde han att jag tecknade fel.
Återigen måste jag påminna mig själv om att se till att de ord jag använder finns i sonens ordförråd! Och vara tydlig förstås..

Magiska Hatten från Betapedagog

Finns i enklare varianter hos olika företag. Det var faktiskt skolans talpedagog som tipsade om att hon tillverkat specialkort för sonen som han fick "posta" i Magiska Hatten. Ett enkelt ord på ena sidan av kortet, t ex sol, katt, ko, som han ska försöka läsa. När kortet postas vänds det inne i Hatten och ut kommer bilden till ordet. Jag letade efter färdiga kort att köpa men hittade bara magisk addition och  magisk öva klockan som jag tyckte passade för oss just nu. Naturligtvis kan man ta fram ord och bilder i Inprint, men hur det nu är så tar det ju lite tid att tillverka material, tid som man vill ägna åt att öva, leka eller göra något helt annat i stället.

 Men så fann jag oklippta ark med målade bilder i rätt format när jag städade en låda... Misstänker att jag har börjat tillverka nåt på Rigmors Karlstadmodellkurs som sedan inte blev riktigt klart...kanske till Lottoplattor eller memory? Hursomhelst skrev jag för hand med Poscapenna på baksidan av bilderna och hoppades att sonen skulle gilla grejen. Och ja, det gör han, fast han försöker ofta vända och se vad det är för bild innan han säger ordet... Här blev det ett tillfälle att lägga in och förklara nya ord också. Pajas som synonym för clown, pipa som man röker, t ex. Och jag tänker att jag kanske ändå ska lägga lite tid på att plocka ord från veckans läsläxa, de där som är svåra eller nya, och göra bildkort av dem för att öka läsförståelsen...

Multibas mattematerial

På årets bokmässa hittade jag Multibas entalskuber, tiotalstavar och hundratalsblock i Betapedagogs monter. Just de som visades där var tillverkade av omålat askträ och var ganska dyra samtidigt som de såg lite trista ut. När jag nu stod inför alternativet att kavla ut ett antal 100-hålsplattor i cernit tedde sig plötsligt multibas mer lockande. Jag hittade då ett färgladare alternativ i plast hos Lär och lek (www.learn-play.eu) samt Betapedagog. Även 1000-kub finns. Det fina med detta materialet är att de har samma färgkodning som positionspilarna som finns hos Lär och lek. Vad tycker sonen då? Än så länge har vi bara bekantat oss så smått med materialet. Han har svårt att utläsa talet, han kan lika gärna säga 104 som 140, men när man först visar 100 pilen och sen lägger på 40 pilen så brukar det bli rätt. Med Multibas kan jag också visa att etthundra röda små entalskuber är samma som til gula tiotalsstavar och samma som en grön hundraplatta. Här har jag förresten tagit fram en matteuppgift från Pixels "interaktiva skrivtavla" men det tänkte jag berätta mer om lite senare.

Höstläger med inriktning tidig skolålder

Publicerad: 08 oktober 2011

Välkommen på Höstläger 17-19 november 2011 (torsdag-lördag) på Löftadalens folkhögskola i Åsa på västkusten! Lägret vänder sig till dig som har barn i tidig skolålder och erbjuder även två dagars undervisning för personal från barnets skola.
Helglägret kommer att kunna erbjuda plats för ungefär 10-12 familjer beroende på hur många pedagoger/personal som följer med. Tanken med en inte alltför stor grupp är att alla får större möjlighet att umgås tillsammans. Barn som vuxna.
Britt Claesson och Jeanette Persson kommer att vara ansvariga vuxenledare under dessa dagar. I dagsläget har vi inte engagerat några barnledare. Vår förhoppning är att kunna arrangera barnaktiviteterna tillsammans med föräldrar och folkhögskolan. Samtal förs även med externa aktörer som friluftsfrämjandet och olika former av barnunderhållning.
Vi kommer ha mycket fokus på hur vi kan göra skolan tillgänglig för barn i behov av stöd. Vi kommer att fokusera kring teckenanvändning. Hur får vi t ex till en tecknande miljö och hur kan skolans material anpassas till tecken?
Ladda ned inbjudan som pdf.
Helgläger med inriktning tidig skolålder
Utbildning för familjer med barn i behov av särskilt stöd i de tidiga årskurserna i grundskolan samt skolans personal.
Var:

• Löftadalens folkhögskola i Åsa (söder om Göteborg)

När:

• 17-18 november (personal och familjer)
• 19 november (enbart familjer)

Ur innehållet:
        17-18 november

• Föreläsning och frågestund med rektor Johanna Lundén på Nossebro skola i Essunga och en specialpedagog på temat inkludering i klassrummet, med konkreta exempel på vad som utmanat respektive stimulerat i deras utvecklingsprojekt.
• Teckenundervisning och workhops om hur tecken kan användas i olika konkreta situationer som ett pedagogiskt verktyg.
• IPad och appar som pedagogiska verktyg för barn i behov av särskilt stöd
• Matematikmaterialet Numicon
• Möjligheter till samtal och erfarenhetsutbyte mellan personal och familjer från olika skolor och städer.

        19 november

• Diskussioner om fritidsaktiviteter med representant för FUB och LSS-handläggare från Göteborgs stad.

Kostnad:

• Förälder/Vårdnadshavare 1 500 kr
• Mor/farförälder, anhörig, personal 2 000 kr
• Barn 0-3 år (födda 2008-2011) Ingen avgift
• Barn 4-12 år (1999-2007) 1 000 kr
• Barn 13-17 år (1994-1998) 1 300 kr
• Enkelrumstillägg 500 kr

Anmälan: Görs via e-post till stefan.fagerstrom@svenskadownforeningen.se
Uppge namn och personnummer på alla samt ett telefonnummer och hemadress/fakturaadress. Bekräftelse på anmälan sker inom ett dygn. Ett fåtal platser kvar!
För mer information om lägret, kontakta Jeanette Persson på tel: 0709 647 699.

Matte i årskurs två...

är naturligtvis svårare än i årskurs ett. Ändå tyckte jag att det var närmast chockartat att konfronteras med hundratal efter sommarlovet. Vi som fortfarande tragglar tiotal, med laborativt material dvs fantastiska Numicon.
Då är det tacksamt när fröken har lektioner med konkreta uppgifter, som att mäta kottar, fingrar, varandra etc och jämföra. Även om det kan vara svårt att förklara begrepp som att 100 cm är lika långt som 1 m. Vi använder "positionstalspilar" för att visa hur man bygger ihop 100-tal, tiotal och ental. Samt Numicon. Men där saknar jag ju hundratal. Vad göra? Kommer de att tillverka sådana? Eller ska jag försöka göra själv i cernitlera? Eller finns det något annat material jag kan använda?

I skolan jobbar de med matteboken Pixel 2a . Här har vi mätt upp och klippt till snören som är så långa som talen i uppgiften. Sen knyter vi ihop dem.Så att det blir någon sort verklighetsanknytning till talet. Och så har vi sågat till en 1-meter lång stav och skrivit på den att den också är 100 cm.

Prova-på-dagen med DHB

I samarbete med ABF anordnades i helgen en prova på dag för DHB medlemmar i Göteborg.
Man fick gå runt på olika stationer och prova kalligrafi, tovning, måleri, dans och teater. Det fanns teckentolk på varje station.
DHB bjöd på fika och barnen hade jättekul. Tror de uppskattade teater mest, vilket var lite otippat för mig Men ledaren var superduktig på att locka fram spontanitet och göra alla delaktiga i dramalekar.
Jag tänker att det här kanske man kan ordna lokalt också?
Antingen om några DHB familjer går samman med till exempel Studieförbundet Vuxenskolan (som jobbar för funktionshindrade personer i vår kommun) för att utnyttja deras cirkelledare och lokaler. Om studieförbundet hjälper till kan alla barn med språkstörning (med eller utan andra funktionsnedsättningar, tex autism, downs syndrom) eller hörselnedsättning komma och prova på olika saker samtidigt som man kan informera om att DHB och studieförbundet finns.
Eller så kanske FUB kan köra samma koncept? För målgruppen som inte har språkstörning men andra funktionsnedsättningar. Det finns ju andra föreningar också förstås. Kanske flera av dem tillsammans kunde göra en gemensam aktivitet?
Antingen kanske man kan ha återkommande prova-på dagar,  eller om intresset är så stort för en viss aktivitet kanske man kan dra igång en terminskurs?

Yees! Han simmar!

Äntligen, efter måånga terminer i simskolan för barn med speciella behov, gick sonen motvilligt med på att försöka göra som simläraren ville. I alla fall en stund... Och den känslan, när alla bitar faller på plats, är fantastisk! Vet inte vem som var gladast, sonen, jag eller simläraren...ett riktigt halleluja moment!

Jaså Mozart ligger begravd i Westminster Abbey?

eller?
I skolan jobbar sonen med tema musik just nu och jag tänkte ta fram lite bildstöd med faktainfo som kunde användas hemma och under lektionerna. Hittade en fin sida med Mozart info som såg väldigt bra ut. Tills jag kom till stycket om Mozarts död...

"Vid en kunglig båtutflykt i Engelska Kanalen, där kungen och adeln färdades i olika båtar råkade Mozart falla i vattnet.  Musikerna i orkestern strömmade till för att hjälpa honom. Eftersom alla sprang över till båten ena sida, kantrade båten och sjönk. I villervallan där ca 40 musiker och instrument hamnade i vattnet drunknade Mozart. Hans lik hittades senare och fördes till Westminster Abbey där han ligger begravd framme vid koret i kyrkan. Mozart blev endast 30 år gammal."

Nä, jag är skeptisk...
Hittar tyvärr inte tillbaks till den sidan, men det kanske är lika bra?

liten rapport från helgkursen för föräldrar till språkstörda barn, "Mitt unika barn"

Den 30 september samlades ett antal kursdeltagare på Katrinebergs folkhögskola, (mer om den skolan kan du läsa här) vid lunchtid för att lyssna på Sören Olsson. Han pratade om att livet inte alltid blir som man tänkt sig, och att det inte behöver vara av ondo när vi inte längre har någon karta eller kompass att navigera efter i livet. I stället för att att fråga sig  varför saker och ting inte blir som planerat kan man välja att se skönheten och glädjen i det oväntade man möter och tänka varför inte?. 

Föredraget hade en allvarlig underton, javisst,  men var också oerhört roligt och underhållande..

Senare på kvällen arrangerade logoped Christina ett uppmjukande lektionspass i line-dance! för oss kursdeltagare innan vi hade fredagsmys med te och smörgås.

Lördagen handlade bl a om hur man kan jobba med barn som har språkstörning ur logopedens perspektiv.
Hur viktigt det är med rätt sittställning, bra balans, mungympa och även ansiktsmassage i sin helhet för att alla små muskler ska kunna jobba på bästa sätt. Samt vikten av rätt andning och magstöd. Logopeden demonstrerade också diverse verktyg och gomplattor. Någon mutterplatta enl Irene Johanssons modell hade hon inte med, men några av åhörarna berättade att deras barn använt sådan i flera år med gott resultat.

På eftermiddagen föreläste företrädare för SPSM om råd och stöd som de kan erbjuda barn med grav språkstörning och skolor kostnadsfritt. Bl a  kan de komma och föreläsa om språkstörning, och utreda enskilda barn i skolan och i Sigtuna (med rektors tillstånd) för att sedan erbjuda hjälp och stöd. Mer står att läsa på deras hemsida. Där finns också en flik med aktuella frågor och svar. Samt informerade de om de skolor som finns för språkstörda, bl a Hällsboskolan

Under söndagen berättade två olika mammor om sina barn med språkstörning och erfarenhet av skoltid.
Innan vi avslutade kursen hade vi gruppdiskussioner ang frågor som DHB driver.  T ex om vilken typ av skolform vill vi som har språkstörda barn ha tillgång till? Svaret blev inte oväntat att föräldrar vill ha valmöjlighet, kunna välja inkludering, specialskola eller språkklass. Fördelen med ett antal specialskolor för språkstörning utspridda över landet är att de också kan fungera som resurscenter för pedagoger och föräldrar. Vi diskuterade också om habilitering eller fristående resursteam är det bästa. En uppgradering av Hab tyckte nog de flesta var bra. Där finns oftast redan den kompetens som behövs, även om det är rena lotteriet om man hamnar hos en bra eller dålig habverksamhet/habpersonal. Vi och DHB ville också ha tillgång till mer utbildning inom TUFF/TAKK (flera föräldrar hade inte fått info  om att det var bra för deras barn) samt andra generella utbildningar om funktionshinder och språkstörning.

Sammanfattningsvis tycker jag att det var en jättebra kurshelg med mycket info och givande samtal med trevliga kursdeltagare och företrädare för DHB.

Efter elevvårdskonferens...

(som förresten inte heter det längre. Enligt rektor. Efter nya skollagens införande är det så. Nu är det mötes PM som gäller.)

I alla fall så skulle vi ha ett uppföljningsmöte någon vecka efter EVK.
Rektor inledde uppföljningsmötet med att säga att situationen har ändrats. Eftersom hon behöver en fritidspedagog med hög kompetens som lärarstöd i en annan klass på skolan flyttar hon nya elevassistenten dit. Till en plats där den nya elevassistenten verkligen får komma till sin rätt och som passar bättre för hennes höga kompetens.

Rektor betonar att det ABSOLUT inte har någonting med vår kritik mot nya elevassistenten att göra. Något sådant skulle aldrig komma på fråga, för hur skulle det se ut? Om vi föräldrar fick insyn och inflytande över hur rektor handhar barn och personal?    Jaa, det är onekligen en intressant fråga.

Eftersom den nya elevassistenten verkligen behövdes på annan plats har inte skolan lidit ekonomiskt av flytten. Därför börjar nu ansökningsproceduren om...
Rektor säger att accepterar vi inte den hon kommer att välja nu så återstår för oss att kontakta skolinspektionen eller flytta. För vi föräldrar ska faktiskt inte förvänta oss att det blir någon med lika hög kompetens så här mitt i terminen, eller ens någon som är teckenkunnig, även om kravet är någon form av pedagogisk utbildning.  Och att det faktiskt är vårat fel att inte den elevassistent som nu ska förflyttas inte fick tillräckligt pedagogisk handledning av fröken och specialpedagog, eftersom vi krävde att hon skulle gå teckenspråkskurs för att kunna kommunicera med sonen. Suck..


På mötet inflikade fantastiska fröken  spontant att den  elevassistenten de söker också måste ha humor!
Vårt hopp står till henne, för den här gången ska hon vara med vid anställningsintervjuer och urvalsprocess.

Elevvårdskonferens

Under en tid har jag känt det som om jag medverkar i en psykologisk thriller,nån sorts Hitchcockrysare där huvudpersonen, dvs jag,  bevittnar något som inte stämmer och omgivningen bara säger  "Nää, du inbillar dig, du måste ha tålamod så ska du se att allt blir bra, vi ska prata med henne om att hon inte ska behandla barnen på det viset, hon lär sig nog så småningom, du överreagerar" och vill lägga locket på.

Rektor fortsätter att hävda att elevassistenten har vääldigt hög kompetens och KOMMER ATT BLI en bra pedagog så småningom, med hjälp av utbildning och handledning från specialpedagoger och lärare...
Rektor tillstår med andra ord att elevassistenten inte är särskilt pedagogisk ännu...

Rektor antydde till och med att jag kanske var så besviken på att den förra elevassistenten byttes ut, att jag ville hämnas på den nya och därför inte gav henne en chans...
Japp, jag tar gärna obetald ledighet för att vara med i skolan flera dagar och förbereder att sälja mitt hus med förlust för att flytta långt bort med mitt barn, ENBART för att trakassera elevassistenter i hämndsyfte...     Not...

Själv tycker jag att skolan är till för att eleverna ska få bra undervisning och inte ska fungera som rehabilitering eller avstjälpningsplats för misslyckade pedagoger .
Sådan institution kan rektor bedriva på sin fritid med egna pengar!

Inför EVK-mötet hade vi föräldrar skrivit ner en vision för hur vi önskar att vår sons skolundervisning ser ut.
Som av en händelse sammanfaller mycket av den texten med det som står på skolans hemsida...

Vi hade också skrivit en lista på saker vi inte tyckte fungerade, fast den ville inte rektor att vi skulle diskutera..
Mötet utmynnade i något som inte alls ligger i närheten av "positiv anda".
Vi föräldrar förklarade att vi inte är nöjda med nya elevassistenten, och så bad vi rektor läsa igenom våra synpunkter.

Det är naturligt att skolledningen vill att konceptet  med "höjd kompetens" hos elevassistenter ska fungera när man nu satsat god vilja och pengar på det. Och att rektor vill det till varje pris, eftersom hon råkade vara ensam ansvarig för anställningen.  (Trots att en nyanställning för barn i behov alltid bör ske i samråd med elevhälsan)

Tanken var väl god, och ett steg i rätt riktning för inkludering och kontinuitet för barnet (i o med elevassistents fastanställning). Men man bör nog fundera på vad som  är "hög kompetens" för att arbeta med barn i behov av särskilt stöd.

Jag kan inte låta bli att tänka att alla de pengar som den nya kostat skulle räckt till väldigt mycket kompetenshöjning av den förre, jättebraiga assistenten för en bråkdel av priset...

Och efter tre veckor med nya elevassistenten är det dags för Elevvårdskonferens...

"Vad rätt de tänkt, vad fel det blev..."  eller hur uttrycket lyder. Tanken var god. Men att byta ut befintlig assistent mot en med högre kompetens fungerade inte i verkligheten. Vi hade liksom inte samma värderingar...
Så efter bara tre veckor har jag begärt elevvårdskonferens. Har ingen aning om hur en sådan går till, eller om det kan  komma något gott av det. Jag vet bara att då måste det skrivas protokoll (något som inte skolan gärna gör vid andra möten) som jag kan skicka vidare uppåt om jag vill driva ärendet vidare.

Man blir lite trött i själen..och väldigt, väldigt ledsen.

Svar från BUN ang elevassistenters anställningsvillkor

Barn med speciella behov brukar ofta tilldelas en elevassistent. Men dessa  har tidigare anställts per termin, och numer per år. Inte så bra för barnen. Det ryktas att det är för att inte skolan ska stå med överflödig personal om eleven byter skola. Men det är lika bra att ta reda på hur det ligger till, så jag frågade vår kommun (det är ju inte säkert andra ställen gör på detta viset) och de svarade så här:

Hej!

Du har önskat svar på frågor, som gäller anställning av elevassistenter. Det är rektors bedömning av elevers behov och ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för hur vi sedan anställer.

Lagen om anställningsskydd (LAS) gäller inte enbart offentliga arbetsgivare och måste beaktas i samband med alla anställningar. Grunden för alla anställningar är tillsvidare dvs utan tidsbegränsning. Det finns ett antal elevassistenter och habiliteringspersonal(särskolan) tillsvidareanställda inom barn och utbildning. När dessa inte räcker till eller eleven har speciella behov, anställs extrapersonal. Om det är svårt att bedöma varaktigheten anställs elevassistenten för termin eller läsår. Det kan bero på att eleven är familjehemsplacerad och vi vet inte hur länge eleven kommer att vara kvar i just den skolan eller elevens framsteg bedöms innebära att behovet av assistent inte kvarstår om en termin etc.

I september föregående år skedde en förändring. Vi hade sedan 20 år tillbaka en praxis, som innebar att vi annonserade vikariat som elevassistenter och intresserade personer sökte. Därefter tog vi hänsyn till kvalifikationer och anställningstid när vi erbjöd någon tjänsten. Kommunal har sagt upp denna praxis och det har medfört att vi nu följer LAS strikt och erbjuder vakanta tjänster efter anställningstid. Även om vi försöker undvika byten för eleverna, så långt det är möjligt, kan vi inte frångå turordningen. Lagen tar inga ”särskilda hänsyn”. Konsekvensen kan då bli att elever får byta assistent.

Under det gångna läsåret har skolchefen tillsatt en partssammansatt grupp för att diskutera vilken kompetens personal, som arbetar med elever i behov av särskilt stöd bäst behöver för att vi ska ge eleverna optimala förutsättningar. Då avser jag personal utöver pedagoger. Av den anledningen har flera rektorer inom grundskolan, ersatt en del assistenter med fritidspedagoger eller ”resurslärare”. Vi kommer att behöva elevassistenter även i framtiden, men då i första hand för fysiskt handikappade elever.

Med vänliga hälsningar

Barn och utbildning

Skolverkets krav på elevassistenters utbildning

När mitt barns väl fungerande elevassistent byttes ut, hänvisade rektorn till att hon hade detta krav på sig från skolverket.

Jag mailade skolverket och frågade om deras krav på elevassistenters utbildning.

De svarade så här:

Hej!

Jag har tagit emot din fråga om särskilt stöd och om kraven på undervisande personal i skolan.

Alla elever som är i behov av särskilt stöd har rätt att få särskilt stöd. Det finns inte specifikt reglerat vilket stöd skolan ska ge utan detta ska utgå från den enskilda elevens behov och förutsättningar. I den nya skollagen (SFS 2010:800) finns bestämmelser om särskilt stöd i 3 kap.

Utredning
3 kap. 8 § skollagen (SFS 2010:800)
Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation.
Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.
Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

3 kap. 9 § skollagen (SFS 2010:800)
Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.
Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 11 § eller i form av anpassad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.
Om en utredning enligt 8 § visar att eleven inte behöver särskilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit beslutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.

Skolverket har vidare tagit fram PM som vägledning om den nya skollagen. I PM med titeln "Rätt till kunskap och särskilt stöd" finner du information om särskilt stöd. Där kan du även läsa om möjligheten att överklaga ett åtgärdsprogram. Du finner Skolverkets PM via följande länk; http://www.skolverket.se/lagar_och_regler/tolkningochvagledning/ratt-till-kunskap-och-sarskilt-stod-1.126409

Länk till nya skollagen (SFS 2010:800); http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=2010:800

Införandet av en lärarlegitimation reglerar vilka krav som ställs på lärare och förskollärare för att de ska vara behöriga att undervisa. Skollagen reglerar inte specifikt kraven för att jobba som elevassistent. Du kan läsa mer om lärarlegitimationen på vår hemsida:

http://www.skolverket.se/utveckling_och_bidrag/lararlegitimation

Du kan i första hand vända dig till rektor för dialog kring det särskilda stödet. Därefter är det huvudmannen, skolchefen eller ansvarig tjänsteman i kommunen, du kan kontakta.

Om du har ytterligare frågor är du välkommen att återkomma till oss på Skolverkets upplysningstjänst på 08 - 52733200.

Med vänlig hälsning

Upplysningstjänsten vid Skolverket

..........................

Mycket intressant information! Och rektors påstående att utbyte av elevassistent var ett krav från skolverket stämde alltså inte.

Vem är då ansvarig för att elevassistenten byttes ut?

Jag mailade kommunen och frågade om elevassistenters anställningsvillkor.

De tog lite tid på sig att svara men i nästa blogginlägg kommer jag att redogöra för vad de sa.

Vad har hänt efter radioprogrammet om särskolan i Uddevalla

Före sommarlovet intervjuades jag och en annan förälder i P4 Väst ang vårt val av skola. Jag berättade då hur nöjd jag var med att ha mitt barn med särskilda behov inkluderat i vanlig klass. (Klassen har en skicklig, engagerad fröken som kan tydliggöra skoluppgifter på ett pedagogiskt sätt med hjälp av interaktiva matte och läsprogram för Smartboard.) Mitt barn hade en rutinerad elevassistent han trivdes jättebra med och som kunde hjälpa honom med undervisningen eftersom han hade god hand med barn och kunde en hel del tecken.

Eftersom Uddevalla kommun fram tills nu valt att anställa elevassistenter på terminsbasis kunde vi inte vara säkra på att få behålla honom. Om inte han själv tröttnade på anställningsvillkoren kunde förstås någon annan sökande vara bättre kvalificerad.

I platsannonsen inför höstterminen stod att skolan helst såg en manlig sökande med lämplig utbildning och kunskap i teckenspråk. Så vi föräldrar förlitade oss på att det åtminstone skulle anställas en person som kunde TAKK eller TSS.

Något annat skulle vara brott mot språklagen. Att kunna göra sig förstådd är en rättighet.

På SPSM:s hemsida kan man läsa att:

Av §14 : 2 i språklagen framgår att ”Den som är döv eller hörselskadad och av andra skäl har behov av teckenspråk ska ges möjlighet att lära sig och använda det svenska teckenspråket”
Denna lag gäller alltså också för barn med språkstörning. Barnet bör har också rätt att läsa teckenspråk som hemspråk/modersmålsundervisning. Anmälan sker till grundskolekontoret.

Dagen före midsommarafton meddelade alltså rektor att det blir en ny elevassistent under höstterminen.

En utbildad fritidspedagog som läst specialpedagogik, men som inte kunde teckna alls!

Jag frågade varför den nya ansågs bättre kvalificerad än den befintliga och rektor svarade då att det är nya krav från skolverket att det ska vara korrekt utbildad personal. Naturligtvis ville jag träffa den nya elevassistenten snarast men rektor sa att det var omöjligt pga semester.

Rektor sa att den nya elevassistenten pga sin utbildning kunde fastanställas och därmed följa min son i lågstadiet och mellanstadiet. Och att det där med att personen inte kunde ett enda ord på teckenspråk naturligtvis skulle ordnas med ett par dagars teckenspråksutbildning under hösten.. ..

Tanken med att tillsvidare anställa elevassistenter är jättebra, vi vill ju eftersträva kontinuitet för våra barn. Att skolan vill höja kompetensen är också utmärkt, men man bör ta hänsyn till erfarenhet och lämplighet och inte stirra sig blind på en viss utbildningsform på pappret. Dessutom bör en person som känner barnet, t ex skolfröken, vara med vid anställning av ny personal.

Precis som vid inkludering bör arbetet börja underifrån, dvs när barnet börjar skolan. Kravet på elevassistents grundutbildning bör tillämpas när en resurs tillsätts första gången och då gärna med avsikten att resursen ska följa barnet en bit upp i årskurserna. Och så borde man hellre kompetenshöja befintlig personal där relationen med barnet fungerar än att byta ut personalen.

Det här med elevassistenters anställningsform och vem som är ansvarig för detta inom kommunen är en intressant fråga, så jag mailade skolverket och frågade om deras krav på elevassistenter.

Deras svar kan du läsa i nästa inlägg!

Utflykt till svampskogen...

Ja, vad ska man göra med rastlösa barn när det börjar bli höst med blåst, regn och kyla och inte längre är badväder? Sonen hävdar bestämt att det visst går att bada och att det är varmt ute, (nåja han uttrycker sig mer kortfattat men tjatar så det inte går att missa vad han vill)

Plocka svamp kanske? Cykla till skogen?  Vi lockar och försöker övertala och ja, det är han med på, åtminstone tills vi kräver att han också ska trampa i uppförsbackar. "Moped" vrålar han då tills pappan hotar med att sonen får promenera om han inte orkar hjälpa till att trampa.
Vi har alltså en påhängscykel.
En bra grej så att vi kan cykla ut tillsammans, fast lite svajig nu när sonen blivit större. Vet inte om det finns större modeller, men det är nog dags att kolla upp.
Den här köpte vi i vanlig cykelaffär.

Och när man cyklar kan man inte äta samtidigt. Det är bra både för mig och sonen..
Så när det är lite halvtaskigt väder cyklar vi ut i skogen och plockar bär eller svamp. Ibland cyklar eller går jag vi bara vilse och irrar runt tills vi hittar nåt ställe mobilen har täckning.

Svamp!

Eller så blir det som igår, att vi cyklar  nån timme, tar en paus och ser hur det lyser något gulorange därinne i skogen. Svamplycka total!
Fyra kilo kantareller hittade vi.  Har aldrig hänt förut. Det måste vara ett särdeles bra svampår i år. På bilden tecknar sonen ordet "svamp".
Tar lite tid att ta hand om dem förstås, men det är inte hälften så kladdigt som att rensa  körsbär. (I år blev det rekordskörd av körsbär i trädgården)

Svenska Downföreningens Nätverksträff på Bassholmen

Vi har tillbringat två härliga dygn på Bassholmen tillsammans med Downföreningens Nätverk Bohuslän-Göteborg.

Bassholmens vandrarhem

Utsikt från verandan..

Annika Melin (www. språkbussen.se) hade bokat hela vandrarhemmet för nätverkets räkning. Det finns nio rum med 2-6 sängar, totalt 40 bäddar.
(www.bassholmen.net)
En liten motorbåt fick köra fram och tillbaks till ön med alla personer och all vår packning. Det var enda kruxet tyckte jag. Med en glutenintolerant och mjölkallergisk son är det inte bara att köpa en räckmacka på kaféet om maten tar slut. Så naturligtvis hade vi med oss alldeles för mycket mat i stället. Bara för säkerhets skull...

Kvällsdopp från bryggan...  

Krabbfiske..

Inga scheman att följa...bara umgås och ha det trevligt, stod det i inbjudan.
Och så blev det... Vi badade, lekte, spelade fotboll, grillade och badade igen. Samt besökte vi det fina båtmuséet tillsammans.
Eftersom vi delade kök blev det  många spontana samtal medan vi vuxna lagade mat och barnen sprang omkring i det stora huset och lekte. Det är skönt att träffa andra föräldrar som har barn med Downs syndrom. Alla vet hur det är liksom..
Vi har ett behov av att utbyta erfarenhet och berättelser. Om hur fantastiska våra barn är! Om skola.. att det är rena lotteriet om barnet kommer att omges av kunnig engagerad personal,  och hur frustrerande det är när man sitter på möten och kommer överens och sen gör skolledningen nåt helt annat, eller ingenting alls...  Om hur habilitering och skola borde samarbeta för barnets bästa.  Och vet ni att i Australien t ex, där kan personer med Downs syndrom ta körkort! Vi pratar om rektorer som tolkar skollagen lite som de vill.  Och inte förstår hur viktigt det är med teckenspråksstöd..
Vi diskuterar hur vi ska kunna förändra attityder och förbättra skola och samhälle för våra barn.
Efter två dygn reste vi ifrån ön med ett leende på läpparna. Styrkta av goda samtal med trevliga människor. Och vi har bestämt oss för att försöka göra om det här nästa år. Eventuellt med ett tema, t ex seglarskola för barnen? Kanske vi ses då?

"Se vad jag kan" - Ett sällskapsspel från Kärnan

"Lär dig om årstider, veckodagar, färger, former, siffror, bokstäver, klockan och en massa annat. Kasta tärningarna och låt din groda hoppa till nästa näckrosblad i dammen, där du får en fråga. När du svarar rätt, får din groda hoppa fram två blad. Den som först får sin groda i mål, vinner spelet".

Fick tipset av en vän som hittat detta trevliga spel på Gekås i Ullared för 150 kr. Passar väldigt bra för mitt språkstörda/funktionshindrade barn som har svårt att skilja på olika begrepp som "vad, vilken, hur, vem".


 Fin spelplan och söta grodor. Bra variation på frågorna och lagom nivå för sonen.
Att spela tillsammans blir ett bra sätt att kolla av vad han kan.
Och det går tillräckligt fort att avsluta för att inte W ska tappa tålamodet.

Kortare frågor kan han försöka att läsa själv.
Och vi kan teckna frågor/svar för att öva på teckenspråk.

Har varit på DHB:s teckenläger..

i Isaberg, Småland en vecka. Ett jättetrevligt och välorganiserat läger med över 200 deltagare!
 
Vi ville att sonen skulle få vistas i teckenspråklig miljö i hopp om att det skulle inspirera till mer tecknande. Och så ville vi förstås lära oss mer själva...
Dessutom är det intressant att få reda på hur det fungerar för andra, och vad de gör om det inte fungerar...
Jag fick information om att språklagen omfattar språkstördas rätt till teckenspråk. (har varit lite osäker)
Och att det kan vara så att skola och kommun bryter mot Förvaltningslagen om de inte kan visa upp protokoll och dokumentation om vad som beslutats om elev. (Får läsa på lite mer om det)
Samt har föräldrar berättat om hur det fungerar för döva, hörselskadade och språkstörda barn på skolor som Vänerskolan och Kannebäcksskolan.

På lägret delades barnen in i olika åldersgrupper och togs omhand av duktiga ungdomledare medan vi vuxna gick på kurs.
Det fanns fem olika teckenspråksklasser; från nybörjargruppen Tecken Som Stöd till mer avancerad teckenspråkskommunikation.

Vattenboll på High Chaparall

En dag var vikt för utflykt till High Chaparall.
Två olika föredrag om barns språkutveckling hölls under veckan av Carin Roos och Veli Tuomela.
Mer om föredragen och om årets läger står att läsa på lägerbloggen  här.

Alla familjer bodde i varsin stuga. (www.isaberg.com) På området finns en jättefin, stor lekplats och det är gångavstånd till badsjö. Frukost, fika, lunch, middag ingick förstås och serverades i restaurangen.
Det är verkligen semester, att få gå till dukat bord och äta god mat och slippa diska efteråt!

Tidigare år har vi varit på Svenska downföreningens teckenläger (5 ggr) med mycket Karlstadmodellen info. Det har ju också varit jättebra,(särskilt Furuboda var en fantastisk plats) med mycket materialtillverkning och nya tips. Trevligt att träffa andra barn med Downs Syndrom och deras föräldrar och utbyta erfarenheter. Blir lite intimare eftersom endast 15 familjer får plats på varje läger.

Men efter fem läger blir det en del repetition och priset är lite avskräckande...Svenska Downföreningens läger är nästan två gånger dyrare än DHB lägret, ( DHB är väldigt bra på att söka bidrag) Samtidigt som det är kortare, och en förälder måste vara med barnet hela tiden så man inte får så effektiv kurstid.
Sen tror jag det finns en liten risk att jag vi föräldrar blir en barriär mellan vårt barn och de andra barnen i vår önskan att de ska leka bra tillsammans.
Jag  Vi låter dem inte gärna lösa sina konflikter själva..

Glutenfri och mjölkfri jordgubbstårta.

fick det bli till midsommar. Sonen W älskar att baka!
Det är ju ett bra tillfälle att räkna och visa olika måttenheter etc men vi brukar bli oense om hur många ägg det ska vara i, (roligt att knäcka ägg) och det gäller att vara snabb med resten av ingredienserna innan han skopat i sig socker-äggsmeten.

Jag hittade sockerkaksreceptet i den rödrutiga glutenfria kokboken. Provade att använda Mixwells basmjöl (brukar funka till bröd och pizzabottnar). Smorde formen med Culinesse och ströade med kokosflingor. jag provade att koka en vaniljkräm på Oatleys Imat, men det blev inget vidare. Så vi mosade  banan och jordgubbar och la emellan i stället. Och så testade vi Gogreens vispi eftersom det var det enda som fanns i affärens kyldisk. Provsmakade lite medan vi bredde på grädden och tja, det var väl okey men inte som "riktig" grädde. Men när tårtan stått kallt i flera timmar blev den faktiskt god! Den annars så känslige tonåringen som glufsade i sig resterna, märkte då ingen skillnad på den mjölkfria och vanliga gräddtårtor.

Kommunikation är inte lätt...

När jag beklagade mig på facebook över den nya elevassistentens teckenokunnighet, så svarade en  vän; "Jamen hon har i alla fall läst specialpedagogik!" och jag skulle just svara "visst, eller hur?"  för jag trodde vännen var sarkastisk, men sen insåg jag att den här personen inte brukar vara det.
Så jag var tvungen att fråga om hon drev med mig och fick raskt till svar att det skulle hon aldrig drömma om.. Hmm, det skulle också kunna vara ett raljerande svar...
Men sen berättade vännen att hon själv läst specialpedagogik och att det var så bra att kunna i vardagen med ett funktionshindrat barn.
Och det var ju skönt att höra.  Faktiskt!
Där ser man hur lätt det kan bli missförstånd när man inte har personen framför sig och kan tolka kroppspråk etc.
Och jag är inte ens särskilt språkstörd.
Jag kan bara ana hur svårt det kan vara för sonen W att förstå vad som egentligen menas med orden han hör.

Min erfarenhet av specialpedagoger i vår lilla stad är inte särskilt positiv. Det är ofta utbrända lärare som inte längre orkar med stora, stojande barngrupper men inte orkar byta yrke helt och hållet.
Bättre då att bygga på med en specialpedagogisk utbildning och få vila ut hos en liten grupp funktionshindrade som ju alltid är så glada och positiva.
För att slippa leva upp till jobbiga mål ser man till att barnen skrivs in i träningsskola, och kan sen säga till föräldrar som undrar, att man läser enligt särskolans program ibland när andan faller på (utan krav på redovisning).
Om barnet inte lär sig läsa och skriva så är det bara att rycka på axlarna och säga att det faktiskt inte är alla barn som kan lära sig läsa.
Och detta gäller tyvärr inte bara skolvärlden utan även  specialpedagoger och logopeder som jobbar på vår habilitering, den första instans som föräldrar till ett funktionshindrat barn möter och borde få hjälp ifrån.
Därför har jag svårt att förstå varför vanlig skolpersonal talar så varmt om specialpedagoger.

Men det finns naturligtvis riktigt skickliga pedagoger som brinner för sin uppgift. Jag har mött dem. De är fantastiska och gör en enastående insats. Någonstans i en kommun nära min, men inte här.

Vågar man hoppas på att den nya elevassistenten ska ändra på det?

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig...

för det kan slå in...
Det är ju så att jag har önskat att elevassistenten ska följa barnet upp i klasserna. Jag tror att det är en förutsättning för att klara inkludering, att personalen och barnet känner varandra så bra som möjligt.
Och man har ju i och för sig lyssnat på mig...

För den nya elevassistenten som börjar till hösten har tydligen rätt utbildning. Fritidspedagog som också läst en kurs i specialpedagogik på Högskolan. Och jag vet att fröken A gärna vill ha en pedagog att bolla idéer med. (Fast eftersom den nya inte kan teckna så  blir det svårt att kommunicera med sonen och tillämpa de kunskaper hon har..)
Vanligtvis gäller att alla assistenter anställs på ett år, men det kanske inte gäller henne? Hursomhelst har hon förtur eftersom det är svårt att hitta personal med rätt utbildning till de här tjänsterna. Troligen för att arbetet har låg status, ledningen har inte insett hur viktigt jobbet är och därmed är det dåligt betalt och vilken vuxen, utbildad person med hus och familj vill ha en anställning som bara varar i ett år?

Det blir en ny elevassistent till hösten, som inte kan ett enda ord på teckenspråk...

fick jag veta dan innan midsommar... Och jag är frustrerad över att hab, alternativa skolor, döv och hörselcentralen, skolverket etc knappast går att nå nu i semestertider. Det skulle kännas bra att se över vilka alternativ som finns. Teckentolk den första tiden kanske?
Hela skolåret har jag försökt informera rektor och personal om vikten av tydlighet i skolundervisning. Om barnets rätt att få uttrycka sig. Om hur sonen språkstörning yttrar sig och hur viktigt det är med minst TAKK för honom.

 Rektor lovar dock att den nya ska få gå en kurs... 

Själv har jag gått kurser i sju år för att ligga steget före sonen, men så blir man väl lite trögfattad när man stångar huvudet i väggen hela tiden :) 

Det kom en tillfällig fritidspersonal till skolan under våren, som naturligtvis inte heller kunde teckna. Jag kan säga att det skar i hjärtat när jag hämtade sonen och han ivrigt berättade något på teckenspråk för fritidskillen samtidigt som han försökte prata på sitt otydliga vis. Fritidskillen såg ut som en fågelholk innan han fånskrattade och hittade på nån egen tolkning varpå sonen blev tyst och såg ledsen ut.  Händelsen uppmuntrar knappast till vidare försök att kommunicera...

För ett tag sedan såg jag av någon outgrundlig anledning en dokumentär om vaccinets historia. "Jag kan presentera alla fakta men jag kan inte ge er hjärnor" utbrast Jenner(?) när arméledningen  inte ville gå med på att vaccinera alla soldater mot smittkoppor. Jag förstår precis hur han kände sig...

"Mitt unika barn" - helgkurs för föräldrar som har språkstörda barn.

Det är DHB som anordnar föräldrautbildning 30 sept-2 okt på Katrinebergs folkhögskola. Föreningen DHB är inte bara för döva eller hörselskadade utan också för språkstörda (och många barn med Downs syndrom har någon form av språkstörning).
Jag har varit på DHB:s teckenhelger tidigare men inte på någon kurs om språkstörning  men det ska bli intressant att se vad den kan innehålla.
Enligt  information jag fick när jag anmälde mig så ska Sören Olsson , ni vet, han som har skrivit Prins Annorlunda och annat :) föreläsa om föräldraskap en av dagarna.

Skolavslutning och sommarlov!

Det är något alldeles speciellt med alla fina sommarklädda barn med kransar i håret. De sjöng avslutnings- sånger och  fröknar och elevassistenter fick förstås presenter och kramar. Dags för sommarlov!
Sonen har använt uppförstorat material ur arbetsböckerna, och det fick han med sig hem, hopbundet i en A4 spiralbok. Jättetrevligt för sonen att få med sig precis som de andra barnen, och visa oss föräldrar. Och roligt för oss att få se vad han har jobbat med i skolan.

Symwriter kurs på Dart i Göteborg.

Dart, (www.dart-gbg.org,) har bl a kurser i Inprint, Symwriter, teckenspråk, samtalsmatta etc.
För ett tag sedan gick jag grundkursen i Sym writer för fantastiska Britt Claesson.
Dataprogrammet Symwriter ges ut av Hargdata. Man kan skriva i dokumentdelen med talsyntes och få widgitsymboler eller teckenbilder ovanför texten (då bör man ha Bildbas el dyl också, som kopplas till) 
Eller så kan man göra en skrivmiljö som barnet kan jobba med och det var det jag ville lära mig. Barnet ska klicka på rätt ordblock så hamnar ordet på skärmen och läses upp. Jag har lagt till valmöjlighet för ett ord för att kolla barnets ordförståelse. När meningen är klar och rätt kommer nästa blockmening upp automatiskt, är det tänkt. Man kan lägga in symbolen för sudda också.
Detta är bara en enkel skrivmiljö, man kan göra ganska komplicerade övningar, men jag är inte där än... .
Just nu tycker jag att det är knepigast att komma på hur jag ska använda programmet på bästa sätt för att hjälpa mitt barn, men Britt bidrar lyckligtvis med goda råd och tips.

Besök hos ortopeden

kan man knappast räkna som läkarbesök. Fast det är ändå tid som måste bokas och avsättas några gånger om året. Prova, ev göra ny gipsavgjutning, beställa, återkomma för inprovning, återkomma för lagning etc. Och kanske det är för att stället ligger isolerat nere i en varm källare, jag vet inte, men tid verkar inte existera där. Alla lunkar runt i ett sävligt tempo och man får vara beredd på att vänta. Men tant M som hjälper oss är alltid vänlig och hjälpsam och sonen leker gärna med de leksaker som finns. Det är nog bra att ta det lite lugnt ibland..
För ett par veckor sedan var det dags att beställa sommarskor. Det tog sin lilla tid att välja nya skomodeller. Den här gången skulle det göras nya gipsavtryck av sonens fötter också. Men då började parkeringstiden rinna ut så jag var tvungen att springa iväg och fylla på medan tant M gjorde i ordning gipsröran. Sonen sa att det var okay att jag gick iväg en stund, han gillar tant M. Men när jag kom tillbaka hör jag redan i korridoren hur han högljutt räknar "11, 12, 13..." och inne i provrummet sitter han uppflugen på britsen medan tant M kletar in hans fötter med gipsgeggan. "Mamma, Nicke cykla, ben trasigt" säger han förskräckt med uppspärrade ögon. "Vad bra han räknar, men varför gör han det nu?" undrade tant M. Jag förklarade att han räknar för att lugna sig själv och för att han hoppas att hon ska vara klar när han räknat färdigt. Men att han också verkar oroa sig också för att hon ska bryta hans ben... eftersom hon gipsar fötterna på honom. (Eftersom Nicke Nyfiken fick gipsa sitt ben som bröts när han cyklade omkull, i filmen Nicke cyklar.)

Att skrämma barn med doktorn..

är ganska lätt...
Det räcker med en eller två traumatiska upplevelser som innefattar läskigheter som blod eller ännu värre.. plåster. Så nu för tiden protesterar mitt barn högljutt när jag berättar att det är dags igen.
"Nej, nej, mår bra, vill inte doktor!"
Och när man anar att det kan bli en hel del sjukbesök, kontroller, provtagningar etc med barnet i framtiden är det inte utan att man börjar misströsta. Hur ska man göra för att lotsa barnet igenom detta på bästa sätt?
Det vet jag tyvärr inte..så jag är tacksam för förslag..
Men senaste tidens läkarbesök har åtminstone lärt mig hur jag inte ska göra. Att säga "Det är inte farligt" eller "det gör inte ont" fungerar dåligt. Ordet "farligt" och "ont" är starkast i meningen och barnet fastnar på det.  Bättre säga nåt i stil med att "nu ska doktorn göra så här, det går bra och sen åker vi hem och du får se på film och äta chokladnallar..." eller "nu räknar vi till 10 (eller 20 eller 30 etc) tillsammans och sen så är det färdigt och vi kan åka hem, eller gå till leksaksaffären" (eller nåt annat som barnet vill göra) och hoppas att doktorn ska klara sitt uppdrag inom utmätt tid.
Hjärnan verkar inte kunna visualisera ordet inte. Ibland försöker jag att INTE äta choklad. Genast ser jag läckra praliner och chokladkakor framför ögonen. Men genom min enorma viljestyrka lyckas jag argumentera med mig själv och övervinna frestelsen... Not..
 För flera år sedan fick jag av Rigmor i studiecirkeln "Karlstadmodellen" tipset att göra en bok om läkarbesöken så att man kan förbereda barnen på att man ska åka dit och vad man ska göra där.
Britt Claesson på Dart lärde mig att det är jätteviktigt att avsluta boken med att barnet kommer hem.
Att vara tydlig med man lämnar vårdcentralen, sjukhuset, eller vad det nu kan vara och inte blir kvar där för evigt. För det är inte självklart för barnet. Sen är ju attityden man man visar upp av stor betydelse.
Orolig förälder = orolig unge.
Nuförtiden letar jag upp bilder i Idagboken och visar vilken doktor vi ska till, om jag vet det. Eller så räcker det med att berätta och förklara. Det är helt okey för sonen att ta blodprov i fingret. Men när det behövs mycket måste de ta i armvecket. Då behövs Emlaplåster först att bedöva med. Inte lätt att sätta på en som har plåsterskräck.. Men sist gång tog jag fram vanliga plåster som han fick sätta på övriga familjemedlemmar, leksaker, möbler, väggar...och då gick han med på att det var rättvist att han också fick plåster..
Att agera förebild brukar funka bra i de flesta sammanhang, så nästa gång kanske jag kan  fråga labtanterna om de inte kan ta lite blod från mig före sonen? Fast då är det bra om jag inte svimmar..

Radio Väst P4 intervju

Blev uppringd av reporter Susanne Nobel på radio p4 väst "Puls" i förrgår. De har haft några artiklar/program angående skolverkets kritik av särskolan. Här kan man läsa att alla barn som tidigare saknade underlag för sin särskoleplacering, nu utretts ordentligt med psykologtester och allt:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4528193

Susanne hade hört talas om att min son inte var inskriven i särskolan och undrade om jag ville komma och berätta om varför i radio. Tanken kändes väldigt skrämmande, men samtidigt vill jag ju gärna att det ämnet särskola diskuteras, (särkilt som en ny representant kommit till BUN, en gammal inskränkt lärare som anser att särskola är den enda rätta vägen) så jag tackade jag. En annan förälder som har sitt barn med DS i särskola skulle också närvara. Reportern gav ett professionellt intryck och ställde vettiga frågor

Länk till programsidan. Man måste välja  klockslag 16-16.30 så får man spela fram 12 min och 40 sekunder om man inte vill höra gamla nyheter först:
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=69&date=2011-05-30

Låångt blogguppehåll...

har det blivit. Sonen fick halsfluss, svinkoppor, streptokocker, i år igen. Med penicillinkur som följd, i år igen. Så fort han slutat med den fick han värsta förkylningen som inte gav sig och det konstaterades att streptokocker fanns kvar i halsen. Ny penicillinkur som han ska gå på några dagar till. Sen får vi se vad som händer.
Sonen skulle ha gjort ett lite ingrepp häromdagen men narkossköterskan ställde in när hon förstod att han fortfarande har nån infektion.
Förra våren hade han också streptokocker och då fick han till slut en allergichock av penicillinkurerna, med glödheta nässelutslag som följd, vilket hävdes med cortison. Så lite orolig är jag förstås att det ska bli så igen. I alla fall sover man inte så gott när sonen rosslar och inte verkar få luft... och får man nån gång sova ikapp väntar ett berg av vardagsbestyr. Behöver städa i massor så de där små bacillerna försvinner.
Men annars är allt bra...

Läsläxa vecka 15, åk 1...

                                          
                                                                                                             
Är kanske den längsta och svåraste hittills. Meningarna är förhållandevis långa och innehåller en del nya och knepiga ord (även nya tecken då).
Man måste skilja på vakna, vara och vana samt det, den och de.
Vi skriver ut texten med bildstöd i Symwriter. Men det räcker inte.
så vi skriver ut ord och sätter i Teckenhattens språkpusselramar.
Nu blir det verkligen svårt... för mig. Att försöka komma på vilka ordklasser det ska vara. Röd för substantiv, ljusblå för verb, ok, men frågeord, vilken färg är de? Har säkert gjort en del fel... ska t ex vakna verkligen vara orange, hur tänkte jag då? Sonen vill lyckligtvis gärna pussla/skriva meningar och läsa dem högt.

Sen plockade vi fram några av bilderna till språkpusslet för att skilja mellan den, det och de, vilket visade sig vara väääldigt svårt. Extra stor blir förvirringen eftersom man i dagligt tal  säger "dom" istället för "de".  (Och i böcker och dagstidningar ser man alltför ofta att skribenten skriver "dem" när det ska vara "de" så sonen är definitivt inte ensam om att tycka detta är besvärligt)

Numicon, grundövningar och räkna addition 1-10

I Numicon manualen finns grundövningar som man med fördel kan göra för att pricka av vad barnet kan. T ex repetera ett mönster med olikfärgade peggar, fortsätta mönsterrad, härma formen på sifferplatta med peggar, lägg sifferplattorna i ordningsföljd, se om barnet kan matcha siffror med rätt sifferplatta etc.

I skolan använder de internetbaserade Unikum för att skriva utvecklingsplan och omdöme om eleven samtidigt som barnen, och vi föräldrar skriver in våra åsikter. Barnen får också trycka på smileygubbar i skalan sur-jätteglad.  I Unikum  finns också samlade allmänna dokument, t ex om vilka mål barnen ska ha uppnåt i åk 3.
Eftersom fröken skrivit att kortsiktigt mål just nu bl a är att sonen bör kunna addition inom talområdet tio, utan laborativt material, får vi försöka jobba lite extra med det hemma.
I  och för sig undrar jag varför? Det måste jag fråga henne om. Visst kan man öva, men huvudsaken är väl att W förstår hur man räknar, då gör det väl inget om han använder kulram, tallinje eller annat som stöd. Många ungar använder ju fingrarna när de räknar, de blir svåra att hålla borta på proven...
Och häromdagen träffade jag en tonåring som måste ta fram miniräknaren i mobilen för att räkna ut vad 2 hg godis skulle kosta.

Tanken med den här påhittade Numiconövningen är alltså att W ska lära sig använda enbart siffror.
Jag har ingen aning om det kommer att fungera, men tills nåt bättre dyker upp så provar vi.
Längst ner i bild syns lite grann av en pil-snurra.  För jag har märkt att W gillar att använda den. Då får han själv snurra fram ett nummer, hämta sifferplatta och rätt siffra och lägga framför plustecknet. Egentligen hade jag tänkt att vi metodiskt skulle addera siffran 1 till sifferplattor upp till tio, sen 2, 3 etc. Men han ville snurra pilen igen, så då fick det bli så. Han lät slumpen välja vilken siffra som skulle ligga på andra sidan plustecknet. Sen frågar/tecknar jag att han ska berätta svaret, dvs vad det blir lika med. För tydlighets skull kan man föra ihop sifferplattorna. Då blir det lättare att se vad svaret ska bli. Viktigt att visa att siffran och sifferplattan har samma betydelse. Han avslutar själv med att lägga siffrorna ovanpå sifferplattorna i ekvationen. Då tolkar jag det som att han förstått sambandet. Så småningom ska vi prova att använda enbart siffror, men vi är inte där än..