Jag försöker översätta sånger som sjungs i sonens skola till text med teckenbilder. Det blir då tecknad svenska. Ibland blir jag tveksam till vilket ord/tecken jag ska välja, det är inte helt lätt och jag kan inte teckna tillräckligt bra för att göra en perfekt översättning. Men, personalen och barnen kan ännu mindre och att sjunga med tecken är ett roligt och effektivt sätt att lära sig tss eller takk.

Jag lyckas inte ladda in pdf-filer i bloggen, inte heller går det att kopiera in direkt från symwriter. Maila mig om du vill ha sångerna med tecken som pdf, eller om du har symwriter (då skickar jag mallen och du kan själv ändra det du vill)
Eller snälla, snälla, upplys mig om hur man gör för att få in ett pdf-dokument här..

Midnatt råder...julsång med teckenbilder

Midnatt råder

View more documents from coelins.

Goder afton, teckensång

Goder afton, julsång tecken

View more documents from coelins.

Luciasång, Ute är mörkt... med teckenbilder

Luciasång, ute är mörkt

View more documents from coelins.

Tomtegubben som hade snuva, (Felix Körling) med teckenbilder ovanför text

Tomtegubben hade snuva

View more documents from coelins.

Det är skillnad på man och man

I sonens värld verkar det inte förekomma så många män, karlar, eller farbröder. Alla människor av hankön benämns nämligen gubbar eller pappor. Dvs de som är riktigt gamla enligt sonens definition är gubbar, och de som inte är gubbar är följaktligen pappor. Egentligen är det alltså en komplimang att bli kallad för pappa...och inte för gubbe.
Fast sonen inser inte att det kan upplevas förolämpande att bli kallad gubbe. Varje gång vi möter en äldre herre ropar sonen glatt "Hej Gubbe" och jag skyndar generat förbi så fort som möjligt medan "gubben" vänder sig om och fnyser.
Smått pinsam situation kan också  uppstå när vi möter en icke-gubbe, dvs en pappa och sonen hojtar "Hej pappa". Mannen tittar då förvånat på min son, sen ingående på mig och man riktigt ser hur han letar i minnet innan han säger "Neej, det tror jag väl ändå inte....

Tiokamrater

I vår vardag med en språkstörd son använder vi tecken och konkret material för att förtydliga uppmaningar som antagligen framstår som obegripliga ordmassor. T ex ska man i pixels Mattebok för åk 1 ange
"vad är tiokamrat till tre" och man jobbar mycket med begreppet tiokamrater. kamrater=vänner associeras inte naturligt till siffror, även om det är meningen att vara ett förtydligande av uppgiften. Men, med hjälp av klossar och andra konkreta föremål har fröken lyckats få sonen att förstå begreppet någotsånär. Så är det upp till oss att upprepa, teckna och öva mer hemma.

Språkstörning

Har man downs syndom är det inte ovanligt att man också har en språkstörning. eller en allergi, eller ett hjärtfel eller ett synfel, och så vidare... Men man kan också ha nämnda "funktionshinder" utan att ha Downs syndrom.
Och man kan ha dem i olika stor utsträckning. I SPSM:s webbutik kan man köpa eller ladda ner foldern
"Språkstörning, en pedagogisk utmaning" som förklarar och ger vägledning i arbetet med språkstörda barn och ungdomar. http://www.butiken.spsm.se/produkt/katalog_filer/Nr00284.pdf

Klassfest...

På terminens första föräldramöte kom det utmärkta förslaget upp. Klart barnen ska ha klassfest! Några föräldrar åtog sig att fixa planering av lekar och förtäring. En härlig idé, men ändå bävade jag en smula. Hur skulle de andra föräldrarna bemöta mitt barn med Downs syndrom, och hur skulle barnen agera under så annorlunda förhållanden. För att inte tala om Sonen...skulle han ta del av festen eller smita ut i lekvrån? När kvällen var inne var jag rejält orolig, men det var bara att försöka uppvisa en positiv inställning. Iklädd brorsans hatt och snygga kläder med rockmotiv klev sonen in i Dramasalen och möttes av en jublande klass som förtjust skrek  hans namn. Sen var det full fart. Och till min lättnad var både fröken och elevassistenten närvarande. De har en sådan positiv inverkan på klassen i vardagen och vet hur alla fungerar, så det kändes tryggt. Och föräldrarna hade verkligen fixat en härlig tillställning, med riktig ljudanläggnig och discolampor. Glädjen visste inga gränser, ungarna sprudlade av energi när organiserade lekar och discodans varvades med korvförtäring. Och sonen deltog med liv och lust, och pratar fortfarande om hur roligt det var den där kvällen när det var klassfest..

Jag är så imponerad....

sa Sonens fröken (han går i första klass) till mig en dag och mitt modershjärta gladdes.
"Jag är såå imponerad av honom, han är så duktig på att räkna och han verkar faktiskt ha taluppfattning"
"Jaa..? ...Eh...Vad menar du?" undrade jag
"Ja, alltså han förstår vad siffrorna upp till tio betyder, jag har kollat och han räknar rätt mängd varje gång" sa fröken med ett stort härligt leende och fortsatte: "Det tror jag inte är vanligt bland barn med Downs Syndrom, jag har kollat runt lite och det är det ingen annan som hört talas om det heller"

Jag visste inte vad jag skulle säga....fick lust att skratta högt först, för jag har då aldrig mött något barn med DS som INTE har taluppfattning till tio. Sen insåg jag att fröken bara sett/mött barn och speciallärare i vår kommuns särskola.... och det avslöjar ju en del om den.

Men min sons fröken är fantastisk. Trots de fördomar som finns här så engagerar hon sig helhjärtat i Sonens undervisning och tänker alltid ut kreativa lösningar. Tillsammans med den jätteduktiga Resurspersonen jobbar hon aktivt för att allting ska fungera. Och Sonen trivs så bra just nu att han inte vill gå hem efter skolans slut...

inför valet...hur ställer sig partierna i Vgregion till Tomatis? Svar från KD

Jag mailade alltså och frågade om de tänker göra något för att Tomatismetoden ska få finnas kvar i regionen. Se tidigare inlägg. Till några partier (tänkte inte på att göra det från början) ställde jag också frågan om de kan tänka sig att inför TAKK eller teckenspråk  i grundskolan, med syfte att tydliggöra undervisningen för alla elever och samtidigt ge dem kunskap om teckenspråk. Det finns äldre människor som inte kan ha hörapparat, de får då lära sig TAKK. Men det finns ingen tecknande miljö. t ex finns inom skola och omsorg  inget uttalat krav på att personalen ska kunna teckna till/med dem som använder teckenspråk i någon form.

 

Hej,

tack för mail till oss med synpunbkter om bland annat nedläggning av Tomatismetoden i Strömstad. Vi kommer att delge era synpunkter till våra representanter i berörda nämnder och styrelser.

När det gäller frågan om obligatorisk teckenspråkundervisning och ellet TAKK,  i grundskolan så är det en fråga som vi inte tagit ställning till. Si tuationen för människor ser olika ut i olika kommuner och på olika skolor. Det finns ju ett antal specialskolor och i annat fall går man en i en integrerad klass. I exempelvis Göteborg finns det ambulerande hörselpedagoger som hjälper till när man går integrerat. Det blir samtidigt vanligare och vanligare att man använder sig av tecken som stöd och  TAKK i undervisningen, inte minst i klasser där någon/några med hörselskada är integrerad eller där någon är nyanländ till Sverige.

enligt uppdrag

Med vänlig hälsning

Michael Kihlström

Politisk sekreterare Kristdemokraterna

Västra Götalandsregionen

Semestertid, resmål för familjer med funktionshindrade barn

Den här sommaren gjorde vi bl a utflykter till Liseberg, Borås Djurpark och Nordens Ark. Har man ett barn med funktionsnedsättning och matallergi är det bra att kolla innan vad som gäller för respektive resmål. Som förälder måste man fokusera så på barnet att man inte själv hinner se och uppleva parken. Då är det tacksamt att välja ett ställe som har förståelse för det och erbjuder rabatterat inträde.
För säkerhets skull tar vi också med gluten/laktosfria smörgåsar eller pannkakor.

Liseberg har väldigt bra information på sin hemsida, och personalen är väldigt hjälpsam.
Ledsagare/förälder får gratis åkpass för att kunna åka med sitt funktionshindrade barn.(barnens åkpass får man betala så klart)  Det finns också möjlighet för barnen att gå före i kön. Vi väljer att stå i kö eftersom sonen klarar det, men vi är mycket tacksamma över att slippa betala för att åka kaninresan och dylikt sjuttielva gånger....
 http://www.liseberg.se/sv/hem/Nojesparken/Praktisk-info/Handikappinfo/ 

Liseberg säljer låglaktos mjukglass med glutenfria rån. Restaurangerna verkar ha utbildad personal och erbjuder glutenfria/laktosfria alternativ. Men det är förstås alltid bäst att kolla. I somras åt vi på Hamnkrogen och deras barnbuffé var då helt glutenfri/laktosfri. Förra året åt vi på järnvägsrestaurangen och sonen ville då ha pommes frites, men servitrisen sa att den friterades med mjölpanerad fisk så hon fixade potatismos i stället.
På McDonalds finns glutenfritt bröd, men äldsta sonen har jobbat där och påstår att det rostas/värms i samma rost som de vanliga utan speciell rengöring före.


Borås djurpark... På deras hemsida står att det är fritt inträde om man visar upp ledsagarbevis, dvs är anställd. Som förälder är man ju inte det och vi frågade i kassan vad som gällde. En vuxen fick då gå in som ledsagare. Inne i parken mötte vi en annan förälder som mailat parken innan besöket och fått svar att 1 förälder och barnet fick fri entré. En tid senare hörde vi att en tredje förälder helt nekats rabatt i kassan.

Jag vet inte hur det är med allergikunskap på matställena där, det fanns inga skyltar i alla fall. Personalen i kioskerna hade dålig kunskap. Men det finns flera elektriska grillar i parken, så det är lätt att grilla medhavd korv. Man får ju hoppas att ingen grillar/värmer korvbröd/hamburgerbröd (som innehåller vetemjöl=gluten) på dem bara.

Nordens ark...  På deras hemsida står de att ledsagare går in gratis med den funktionshindrade.Jag mailade innan besök för att fråga vad som gäller för föräldrar. Enligt svaret skulle jag säga i kassan att jag är personlig assistent. Det fungerade bra.
I restaurangen fanns inga skyltar om att de hade glutenfria/laktosfria alternativ. Men när jag ville köpa enbart en korv p g a glutenintoleransen hämtade de genast ett glutenfritt bröd.

inför valet...hur ställer sig partierna i Vgregion till Tomatis? Svar från M

Moderaterna svarade så här:

Hej!

Jag har själv varit på studiebesök på BUP i Strömstad och fått veta mer om Tomatis-metoden och också varit i kontakt med bla Attention, som precis som ni skriver, är positiva till metoden.

Barn med neuropskyatriska funktionshinder får idag inte alltid den hjälp de behöver, något som jag arbetar för att ändra på. Jag bifogar den motion jag skrev för ett tag sedan ang NPF - den behandlar i.o.f.s inte just Tomatis, men kanske kan ge en liten bild av hur jag ser på problematiken.

Det skiljer sig en del i regionen vilken hjälp man får och även hur samarbetet med skolan fungerar. Den korta slutsatsen är - det finns mycket som behöver förbättras. En hel del gott arbete bedrivs på många håll,

bl a i Strömstad, men man lyckas inte ta tillvara detta på andra håll i regionen på ett sätt som jag skulle önska.

På Barn och Ungdomscentrum i Mariestad har man tex samlokaliserat BUP, BUM och habiliteringen, samt har en forskarresurs (NP) knuten till sig. En modell som jag gärna hade sett på fler ställen! Där har man individen i centrum och sett till att rent fysiskt samordna de resurser som behövs så att barnet och föräldrarna inte behöver hatta runt, utan allt finns i samma lokaler.

När man tog beslutet att inte ta in nya patienter till Tomatis i Strömstad pratade jag med en av våra mer kunniga barnpsykiatriker för att höra vad som låg bakom. Vi har i Västra Götaland något som heter Medicinska Sektorsråd, bestående av kompetenta, erfarna läkare och professorer som bla har till uppgift att följa upp behandlingsmetoder. Enligt dem fanns inte tillräcklig evidens för att Tomatis-metoden fungerar, varför det beslutades att man skulle göra en utvärdering av hur arbetet i Strömstad fungerat och vilka resultat det gett. Innan detta är gjort vill man inte ta in nya patienter dit.

Skulle det visa sig att evidens finns för att det fungerar så utgår jag från att vi får upp ärendet på Hälso- och Sjukvårdsutskottet för beslut om att införa det permanent i regionen.

Som lekman har jag inga möjligheter att själv värdera huruvida evidens finns eller inte, utan måste lita till våra anställda med den utbildning och kunskap de har. Och hopas att den utvärdering som görs ger ett klart och tydligt svar.

Det är viktigt för oss alla att de metoder vi använder i Västra Götaland verkligen fungerar, så vi inte gör något som är felaktigt för våra barn. Vi har ett ansvar för att se till att göra det som är rätt och riktigt. Skulle man använda en felaktig behandlingsmetod skulle det kunna leda till försämring eller till att barnet inte får den hjälp han/hon verkligen behöver.

Det intryck jag personligen fick av mitt besök i Strömstad var att här arbetar en mycket kompetent och kunnig personal som drivs att en vilja att verkligen göra sitt bästa för barnen.

Jag hoppas jag gett er ett någorlunda klargörande svar. Om så inte är fallet är ni varmt välkomna att höra av er till mig!

Vänliga hälsningar

Annika Tännström

inför valet...hur ställer sig partierna i Vgregion till Tomatis? Svar från MP

Jag mailade helt enkelt och frågade om de tänker göra något för att Tomatis metoden, www.tomatis.se ska  finnas tillgänglig i regionen. BUP Strömstad lägger ner Tomatisverksamheten för att några tjänstemän anser att den inte är evidensbaserad, trots att föreningar som Attention, DHB samt ett antal föräldrar anser att tomatis ger goda resultat.

Miljöpartiets Göran Larsson svarade omgående så här:

Hej !
 
Jag har som gruppledare för MP i hälso och sjukvårdsfrågor i regionen
ställt frågan till Britt Marie Andren Karlsson (S)
Nu-styrelsens ordförande om varför man vill lägga ner en sådan väl
fungerande behandlingsform ! Utan att få annat svar än att behandlingen
inte är tillräckligt utredd och innan dess kan den inte erbjudas !Jag
har också varit på studiebesök oi Strömstad för att bli informerad
över behandlingsformen !
 
Jag kommer att aktivt driva frågan efter valet om att se till att man kan
erbjuda den här typen av behandlingsmetod (Tomatis metoden) för
regionens medborgare !
 
MP anser att det är viktigt att få in väl beprövade alternativa
behandlingsformer (Komlementärmedicin) inom vårt regionala vårdutbud
och får vi inflytande efter valet i regionen och på nationell nivå så
ska vi verka för att er och andra typer sv behandlingsformer som i
dag behandlas allt  för styvmoderligt ska få möjlighet att etablera
sig !
 
 
Göran Larsson (MP) 1,a på regionlistan i skaraborg till valet till
regionfullmäktige !

TUFF-utbildning vecka 4 av totalt 10

Förra veckan var det dags igen att åka till Nordiska Folkhögskolan i Kungälv för att fortsätta Teckenspråksutbildning för föräldrar, TUFF. Roligt att träffa de andra i gruppen, men också lite läskigt eftersom jag oftast tecknar svenska till ett litet barn, och  glömmer bort vuxentecken som projekt, landsting, hyreskontrakt, etc samt flödet i dövspråkstecknandet mellan kurstillfällena. Den här gången fick vi bl a öva drama... för att vi skulle förstå hur viktigt det är med gestaltning i teckenspråk. Vi hade tema skola, med massor av bra skoltecken. Många tecken kan man hitta på Teckenspråkslexikon 2010:
http://lexikon.ling.su.se/fmi/iwp/cgi?-db=Svenskt%20Teckenspr%C3%A5kslexikon%202010&-loadframesk   eller http://www.spreadthesign.com/country/se/  men inte alla.

Vi spelade också ett detaljerat memory (där bilderna skulle beskrivas med tecken förstås) och spelet Gissa Vem? som går ut på att man ska gissa vilken man/kvinna som finns på bilden motståndaren plockat upp, och ställa frågor och fälla ner brickor som utesluts. Allt på teckenspråk.
Gissa vem-spelet kanske kan roa sonen och inspirera till samtal och tecknande?

Tredje skolveckan åk 1, Läs och skriv, Trulleboken,

På Svenska Downföreningens teckenläger i somras förelästes om olika sätt att hjälpa våra barn med läs- och skrivprocessen. T ex utgår man från en bild, en ordbild samt bokstäver. Antingen kan barnet läsa ordbilden först (jag lägger fram några olika som sonen kan välja mellan) eller så ljudar man och försöker stava ihop ordet först. Se vad som passar barnet. De ord som ska skrivas i Trulleboken den här veckan omvandlar jag till sådana här övningar. Uppgiften i boken är "räkna antal ljud i ordet, skriv ordet om du kan".  Man behöver inte använda kardborreband, men det är lättare att hantera för sonen och lite motorikövning. (dubbla kardborreband finns billigt på Biltema, kan användas till flanobilder också)

I symwriter (från Hargdata) hämtar jag symboler/bilder och så får sonen skriva orden på datorns tangentbord. Datorn uttalar varje fonem, och ord högt så att sonen får höra att han skrivit rätt.

Denna vecka ska barnen urskilja vilka ord som innehåller bokstaven "i". Och tänk, det går hur lätt som helst! Antingen är det så att övning ger färdighet, eller så är det ljudet lättare att höra. Jag plockade fram en massa leksaker och placerade runt ett tyg-i, och sonen valde lätt ut dem som var rätt.

DHB Västra anordnar "pappahelg" och "mammahelg" i teckenspråk

Ja dvs, teckenspråkskursen vänder sig till alla manliga anhöriga en helg och alla kvinnliga anhöriga en annan helg.

Vi har inte varit med ännu, men det verkar som om deltagarna delas in i grupper beroende på teckenspråkskunnighet, så vi är inte oroliga för att det ska vara för svårt. Sambon har anmält sig till höstens pappa helg, och troligen hänger våra stora söner med också. Det är ett bra tillfälle att lära sig mer och öva på tecknandet med andra vuxna, samt knyta kontakter och utbyta erfarenthet och ha allmänt trevligt förstås. Endast 500 kr kostar det per deltagare och helg inklusive kost och logi.. Gå in på http://www.dhbvastra.se/, Under fliken Verksamhetsplan kan man scrolla ner till helgutbildning.

DHB västra anordnar många trevliga utflykter till vettigt pris. Bra arrangerat är  det också. Vi följde med till Slottskogen/Liseberg i somras och det var jättetrevligt. Bl a anordnades brännbollsturnering, något som både små och stora kunde vara med på och det var ett bra sätt att börja prata med andra. Det var också olika nivå på tecknandet, så det kändes helt okey för oss. Nästan 200 deltagare var med....

Tredje skolveckan åk 1.... Matematik, Pixelboken

Redan i torsdags skickade sonens fantastiska fröken med info hem om vad klassen ska jobba med den här veckan. Pixel sid 8-11, Trulle sid 38-40, Gröna pärlan s 3 och Språkgodis s 4. Språkgodis? den boken har jag ju inte, måste ha missat, beställde genast på kulturbutik.se.

 Jag och sonen gick igenom några uppgifter för att se om det var något som var lite mer besvärligt eller så, men räkna föremål på bilder var det inga problem med.

Kanske skulle det vara svårt att förstå begreppet "Hur många var får de?" i uppgiften att dela upp lika många föremål  (godis) mellan barn? Jag tänkte att vi kunde leka med dockor och godis, där alla skulle få lika många, men tyvärr, russin och popcorn försvann liksom på vägen innan vi  hann dela ut allihop..

Då tittade vi på pappersuppgiften istället, strök över en klubba och gav till flickan, sen fick mitt pojken en klubba, liksom pojken längs till höger. Sådär höll vi på och markerade ett streck i rutan för varje godis barnen fick. Sedan räknade vi ihop dem och pratade om "en var" två var" "hur många var?" etc.. Sedan ville sonen ha mera russin...

Ett spel från Hargdata, bra sätt att börja kommunicera

Det här tipset fick jag förra året på Svenska Downföreningens teckenläger och det tycker jag är ett roligt och avslappnat sätt att få igång ett samtal  med sonen.
Hargdata tillverkar Inprint och Symwriter. Man kan köpa en tilläggsfil med mallar från deras hemsida. Där finns bl a det här spelet. Tanken är att spelarna ska använda teckenspråk...  Tärning och spelpjäser får du ta nåt som finns hemma. Man flyttar helt enkelt så många steg som tärningen visar. (och det blir en bra övning för barnet i att se antalet utan att räkna prickarna en och en) Sen ska man svara på frågan. "Vilken är din favoritfilm?" t ex , Föregå med gott exempel och berätta.  Fråga sedan barnet "Vilken film gillar du?" Därefter är det barnets tur att kasta tärningen. Ge barnet tid att svara, (och första gångerna kan man presentera några alternativ som man vet att barnet tycker om).  Det viktiga är att få i gång en dialog, och vänja barnet vid att känna efter vad de tycker och att uttrycka sina åsikter. Och att öva tecken kommunikation förstås..

Första skoluppgiften...

Nu börjar sonen i årskurs 1. Första veckan har det varit mjukstart med sångstunder, rita familjen och sommarlovet. Det är nya lokaler och och ny plats att hänga upp sina grejer samt ny toalett som man ska hitta till.
Lärare och resurs har fått gå några timmars teckenkurs...

Lärarna har planering en eftermiddag i veckan. När jag hämtade sonen efter skolan kom fröken A fram och lämnade en lapp med uppgift om vad de ska jobba med nästa vecka. Så skönt att få veta i god tid!
Veckans bokstav är V, för det börjar Miniboken med och då får barnen  sid 6-7 som läsläxa.
Det är orden Mini, Moa, Max, Isis, Vas, Väska. Barnen ska lära sig ordbilderna, och barnen får jobba med Smartboard och lära känna dockfigurerna.
Sonen ska skriva på dator, är det tänkt, med stöd av ViTal och talande tangentbord.
I Trulleboken är det uppgifter på sid 90-92. De handlar om att skriva bokstaven V, höra vilka ord som börjar på eller innehåller V, lyssna hur många ljud några ord, t ex duva, våg innehåller och ev försöka skriva dem.
I Pixels mattebok är det just ringa in antal föremål, som vi har testat tidigare.

För att öva ordbilderna skapade jag ordkort i excel och klippte ut bilder ur läroboken och fäste en figur på ena sidan samt ordet på baksidan, samt en läggplatta med text.

Det måste ha varit en rolig lektion i skolan, för sonen visade genast intresse för övningen och även om han "fuskade" genom att vända på bilden så ljudade han och satte ihop orden, och lade dem på rätt plats. En bra början tycker jag.

Bilderna laminerades och min tanke var att jag skulle kunna sätta in dem i Hattens Språkpusselramar, men de blev för tjocka. Nästa steg blir att bygga meningar med figurbilderna samt orden "har" och "är".(Det var annars lätt att få exakt storlek i excel, hittade inte den fuktionen i Inprint när jag behövde den) Får väl tejpa fast dem tills vidare. Vi är ändå inte redo att gå vidare den här veckan.

Uppgiften Lyssna efter V, i Trulles ABC, fick jag tillverka en likvärdig, större i Inprint så att sonen skulle kunna se tydligt. Jag frågade om det finns V i ordet våg (tecknar samtidigt) "Ja" sa sonen. Wow, bra! sa jag. Finns bokstaven V i ordet sko? "Ja" sa sonen lika glatt. Hmm, okey..vad gör jag nu? Jag skrev  ordet Sko och frågade om han såg något V där? "Ja...Neej", sa han då. Så nu övar vi på betydelse av Första bokstaven, Finns bokstaven?...Vilka bokstäver?, etc. Provade att lägga ut olika färgbilder och gick igenom stavning och ljud. Jag vet att sonens hörsel inte är korrekt, så då kan det vara jättesvårt att höra ljuden på rätt sätt. Det verkar vara en bra övning för att lära sig diskriminera och känna igen ljud. Förhoppningsvis skapas ljudmönstret och han hör dem till slut. Det lär ta tid, men det finns hopp...

Om vikten av att anpassa tänk och metod

Vad är viktigast, kunskapen eller att kunna utföra uppgiften i skolboken "korrekt"?
För ett barn med svag muskeltonus kan det var svårt att ha ett bra penngrepp och skriva/rita snygga jämna linjer. I Pixel matteboken för årskurs 1 skall barnen t ex ringa in rätt antal saker. På sidan trängs flera olika små uppgifter. Har man sämre syn kan det vara svårt att urskilja detaljerna. Vi ville prova en uppgift för att se hur sonen reagerade. Sonens far berättade och demonstrerade hur man skulle göra, och blev först smått förtvivlad när sonen inte riktigt lyckades ringa in rätt mängd. Sonen räknade rätt och sa hur många saker som skulle vara inuti ringen. Men att ha koll på mängden samtidigt som näven som ritar linjen/ringen skymmer alla små mängd-saker, är inte lätt. Lite bättre gick det när sonen först prickade för vilka saker som skulle ringas in. Vi insåg att uppgiften måste presenteras på ett annat sätt och vara mycket tydligare/större. Är man inte uppmärksam på vari problemet ligger kan man misstolka det som att barnet inte förstår uppgiften. När vi istället plockade fram en mängd klossar och ett snöre ringade sonen direkt in det antal som nämndes.
Någon dag ska jag ta fram liknande uppgifter, men stora och tydliga, i Symwriter och se om sonen hellre gör dem än plottriga Pixel, och informera skolan, så han får rätt förutsättning för att lyckas med uppgiften.

Vad habiliteringen kan erbjuda...

Jag bad vår habilitering förmedla mitt namn till de föräldrar med barn som behandlats med Tomatis, i syfte att vi tillsammans kan formulera skrivelser och utöva påtryckning på politiker. Habiliteringen kan ju inte ge mig namnen direkt. Det är visserligen BUP i Strömstad som haft hand om Tomatisbehandling, men det är barn knutna till vår habilitering som provat metoden, och eftersom personal ofta frågar hur det är får de information om att barnet behandlats med Tomatis. Vi föräldrar pratar faktiskt med varandra...
Vår habilitering svarade att "Vi har inte uppgifter på vilka barn som behandlats med Tomatis på BUP, så tyvärr kan vi inte hjälpa dig"
Det stämmer förstås inte, men jag omformulerade min fråga och frågade VAD hab kan erbjuda då som fungerar, med tanke på att de dissar Tomatis och Mutterplatta t ex? Chefen hade tidigare sagt att de inte vill erbjuda Tomatis eftersom den inte är EVIDENSBASERAD. Jag frågade då vad det innebär och hur man kan utvärdera något efter nedläggning...

Chefen på vår habilitering vidarebefordrade frågan till yrkesutvecklaren för logopeder Fyrbodals habilitering, och hon svarade så här:  


"Tomatis-metoden utgår från att barnets auditiva perception är störd och att barnet därför ska träna på att lyssna på bearbetad klassisk musik. Det kan vara bra för barn med koncentrationssvårigheter men att det påverkar språkutvecklingen är inte lika följdenligt. Ett barn med Downs syndrom har så många problem som orsakar den försenade språk- och talutvecklingen så Tomatis-metoden är från början alldeles för begränsad.
 
Begreppet Evidensbaserade metoder är besvärligt för hur definierar vi det! När jag nu har sökt på Pub Med kring evidens och språkträning eller ännu mer avgränsat kring evidens och språkträning och Downs syndrom så hittar jag bara artiklar (engelskspråkiga) som säger att mer forskning behövs.  
Istället får vi tills vidare basera oss på beprövad erfarenhet!
 
När det gäller barn med Downs syndrom eller annan diagnos som inkluderar försenat tal och språk så kommer det aldrig att finnas en enda METOD som löser de upplevda problemen. Barn med samma diagnos kan ändå vara väldigt olika och det enskilda barnet kan ha svårigheter som barn med andra diagnoser uppvisar. För att diskutera behandling/intervention/åtgärd behöver det enskilda barnet bedömas utifrån sin kommunikationsförmåga och kommunikationsanvändning (av föräldrar och personal som känner barnet). Logopeden får också bedöma kommunikationen samt dessutom göra en bedömning av språkförståelsen (ord-, sats- och textförståelse) samt bedöma barnets expressiva språk som omfattar förmåga att artikulera språkljud och förmåga till ordmobilisering, användning av grammatik och meningsbyggnad samt berättarförmåga. Även den oralmotoriska förmågan bör bedömas. Därtill kommer också sådant som kognitiv utvecklingsnivå, finmotorisk förmåga och koncentrations- och lyssnarförmåga. Alla bedömningar (d.v.s. från formella test och bedömd funktionsnivå i vardagen) får sammanvägas för att logoped och föräldrar gemensamt ska komma fram till hur barnets kommunikation, språk och tal ska vidararutvecklas. Handlar överenskommet mål om förståeligt tal eller ska språkanvänning ske genom AKK som t.ex. teckenstöd och/eller bild- eller symbolanvändning. Logopedens kunskaper bygger på kännedom om och erfarenhet av olika behandlingsmetoder (t.ex. Metafon terapi, Nuffield Dyspraxia Programme, Orofacial regulationsterapi, Oral Placement Therapy).
Karlstadmodellen (utarbetad av professor Irene Johansson) innefattar tidig, systematisk  och konsekvent användning av teckenstöd som AKK. Genom erfarenheterna av denna modell blev teckenstöd ett accepterat behandlingssätt för barn med talsvårigheter. Modellen har inte utvärderats enligt evidenskriterier men logopeder som använts detta arbetssätt vet att om omgivningen till barnet (med försenad talutveckling p.g.a. exempelvis Downs syndrom) använder TAKK (teckenstöd som AKK) utvecklas barnets möjligheter till kommunikationsanvändning. Det finns många publicerade engelskspråkiga artiklar som ger stöd för detta. Det gäller också bild- och symbolanvändning som stöd till tal och kommunikation men även här krävs att personerna i barnets omgivning systematiskt och genomgående använder sig av symbol- och bildpekning (dvs. "pekprata") till barnet även om barnet förstår talat språk.
Det som enligt min erfarenhet ger bäst resultat är när samarbete sker mellan föräldrar, hab personal och förskole- resp. skolpersonal i s.k. "nätverk". Om alla samverkar mot samma mål ges bäst förutsättningar."

Böcker med teckenbilder som barnet kan läsa själv

Om man inte har tid eller lust att göra egna böcker kan man köpa enkla, färdiga.  Sagorna om Pino är lättlästa och har tydlig text. På www.pino.se kan man köpa de olika böckerna och även textremsor med teckenbilder att klistra in. Egentligen är ju handlingen för enkel för ett barn i förskoleklass/ettan men ofta känner de ju till figuren sen tidigare och tycker om den, vilket gör det roligare att försöka läsa.

Detta tips fick jag på årets teckenläger..

Om man har symwriter kan man ta ut egna text/teckenbilder och klistra in i böcker som man redan har eller hittar nånstans för en billig peng. Sonen tyckte det var roligt att klistra in remsorna i boken. Sen läste han teckenbilderna först och försökte sedan ljuda ihop orden under. För att kontrollera att han inte lär sig texten utantill tänkte jag ta ut ordkort, med och utan teckenbild som ska sammanfogas till meningar. Varje kort bör ha rätt färg på ordklass enligt Karlstadmodellen. Förhoppningsvis ett fungerande sätt att börja skriva och lära sig grammatik interaktivt

.

Samtal med lärare och resurs inför årskurs 1.

Vi fick alltså klartecken att sonen får följa med sina klasskamrater i årskurs 1 utan att skrivas in i särskolan, men det var länge ovisst vem som skulle bli lärare och resurs. Lyckligtvis söktes resursplatsen av en bra och trevlig  person som känner sonen från fritids. Och första mötet med läraren gav ett jättebra intryck.
Hon hade många pedagogiska och kreativa tankar kring lärande och ett äkta engagemang som gladde mig enormt mycket.
Bl a hade hon redan tänkt på en sittplats där sonen ska höra och se bra, och att han bör ha eget minischema på bänken. Det finns en dator i klassrummet men läraren ville försöka få Rektor att ordna en egen åt sonen så att han redan från början kan jobba mer effektivt och skriva snabbare.
Det är ju många faktorer som påverkar hur det ska gå men man kan säga att jag vågar mig på att vara försiktigt optimistisk inför nästa läsår...

Skolan har inte råd att ge mig en uppsättning läroböcker, men jag fick en lista på vad som bör inhandlas.
Vår skola jobbar med Mini och den magiska stenen samt arbetsboken, Trulles ABC och Pixel matte 1A.
Just nu är Kulturbutik billigast på läromedel och även många andra böcker, men tyvärr fanns inte allt jag behövde där. Adlibris hade allihop och nu har böckerna kommit hit och det är dags att tillverka material som förbereder sonen på skolarbetet i första klass.

Tillverka läseböcker tillsammans med barnet

Användbart tips från svenska downföreningens teckenläger för 7-åringar. Använd Symwriter eller Inprint om du vill ha teckenbilder ovanför texten, annars duger world också. Tanken är att barn och förälder tillsammans ska bestämma vad man vill skriva, så blir träningen roligare. Man får tillfälle till samtal och frågor samtidigt som man övar på stavning och att hitta bokstäver på tangentbordet. Sonen ska börja första klass i år och behöver öva på datoranvändning, för att skriva för hand går ganska långsamt.
Han ville skiva om Barbapapa. Enkla meningar ska det vara förstås.
Efter laminering och montering tejpade jag pappersbitar framför bilden, så att han verkligen ska försöka läsa texten innan han tittar på figuren. Fast än så länge vill han absolut kolla bilden först, och sen läser vi tillsammans. Att läsa teckenbilder är ganska lätt och det är helt okey,  barnet känner att det faktiskt kan läsa. En hel del ordbilder lär han sig på den vägen. Och så provar vi att ljuda bokstäverna i orden och sätta ihop dem. .

Medlemsutskick från DHB

Jag är medlem i DHB västra. På deras hemsida står det så här:

Föräldraföreningen DHB Västra är:

Handikapporganisation för döva, hörselskadade och språkstörda barn
och ungdomar i Västra Götalands-, Jönköpings- och Hallands län. 
Hem och skola organisation för föräldrar till dessa barn och ungdomar.

och de verkar ha en massa intressanta aktiviteter för sig. För några veckor sedan fick jag följande mail:                                                                                                                                                                                                        Här kommer lite sommarkul från DHB Västra! (Medlemsskap i DHB krävs). 

        Vi bjuder in till en· Familjedag till slottskogen och Liseberg den 31 juli. Anmälan senast 2 juli  ·  

         

       Aktivitetshelg Göta Kanal och Karlsborgs fästning den 13-15 aug Anmälan senast 2 juli  ·  

       

       Riksförbundet bjuder in till DHB dag på High Chaparral den 8 juli Anmälan senast 28 juni

Mer info finns på föreningens hemsida: http://www.dhbvastra.se

I NWT kan man läsa om pojke med DS som gått inkluderad i grundskolan.

Svärmor kom ner och hälsade på några dagar. Hon hade med sig ett nummer av Nya Wermlandstidningen, där det fanns en artikel om en 15-årig pojke, Filip, med Downs Syndrom. Han hade gått i vanlig skolklass hela grundskolan och klarat det bra med det stöd kommunen erbjöd. Samma assistent genom alla åren, läroböcker på cd samt har han fått göra prov på samma sätt som andra med läs- och skrivsvårigheter. 
Jag blir ju nyfiken, vad menas med det? Hur går de till? Fungerar det så i vår kommun? Nej, inte vad gäller resurspersonal i alla fall, det ryktas att de sägs upp varje vår för att spara in på lönekostnader under sommaren. Självklart söker de då nya jobb så fort de kan.
Hursomhelst är det ju oerhört glädjande och inspirerande för oss som kämpar för att våra barn ska få denna möjlighet till vanlig skolgång.

Länk till artikeln:  http://www.nwt.se/saffle/article723368.ece

Svenska downföreningens sommarläger..

I år blir det nog teckenspråksläger igen...  http://www.svenskadownforeningen.se/aktiviteter/lager/sommarlager

Kanske blir det väldigt likt förra årets läger, men det var så himla bra så det gör inte så mycket.
Då tecknade föreläsarna samtidigt som de pratade. Mycket lärorikt med intressant information om pedagogik angående läs- och skrivprocessen samt andra skolfrågor, och så fick man inspiration till att teckna meningar samtidigt. Tillfälle att prova dataprogrammet Inprint och tillverka material fanns också. Barnen fick leka och ha upp och nergympa. Vi föräldrar fick träffas och diskutera. Och så fick vi som vanligt himla god mat...   
I år hoppas jag det blir ännu mer skoldiskussioner och tillfälle att utbyta erfarenheter om hur det fungerar i olika kommuner. Dataprogrammet Symwriter ska demonstreras, det behöver jag som inte förstått riktigt hur det fungerar ännu.

MEN, nästa år tror jag vi försöker anmäla oss till DHB Västras sommarläger med teckenspråk.
I år upptäckte jag det alldeles för sent, och ärligt talat tvekar vi en smula. Ska vår son med DS vara välkommen bland språkstörda och döva/hörselskadade barn? Och kommer vi att kunna teckna med de andra barnen och deras föräldrar? Om vi inte provar får vi aldrig veta...
Varför vill vi det då? Jo,vi tycker att vår son behöver sociala förebilder inom teckenspråket också, eftersom vi vill använda det för att förtydliga vår gemensamma kommunikation.
I skolan kan inte barnen teckna så bra som han, så då undviker han också att teckna. Å andra sidan försöker han prata eftersom klasskamraterna gör det, så de är hans sociala förebilder för talspråk, vilket är jättebra.

Via DHB-läger eller utflykter får vi vuxna möjlighet att öva upp vårt teckenspråk, och därmed ligga steget före vår son.  
Och så kostar ett DHB läger för vår lilla familj endast en tredjedel jämfört med Svenska Downföreningens läger...
Hur är det möjligt? Föreläsare kostar förstås. Men skiljer standarden sig åt för övrigt? Det vill jag ta reda på..

Samtal inför skolstart...

Rektor sammankallade oss föräldrar, resursen och specialpedagogen för att diskutera sonens skolval inför att han börjar första klass nästa år. Hela förskoleåret har jag försökt få all personal att jobba för att sonen ska kunna följa med sin klass vidare uppåt. Och när vi hittat ett sätt att jobba tillsammans, dvs lärare informerar om vad de ska jobba med härnäst och jag tar förbereder sonen innan, så fungerar det riktigt bra.

Jag har också dragit ut kopior av inkluderingsrapport som jag bett dem läsa:

http://www.downs-syndrome.org.uk/images/stories/DSA-documents/Publications/education/including_pupils_primary.pdf

Rektor säger att det fungerar så bra med sonen i vanlig skolklass. Han utvecklas så bra och är omtyckt av de vanliga barnen som lär sig att det är självklart att olika människor kan fungera tillsammans. Sedan säger Rektor att nu när sonen ska börja första klass är hon glad över att kunna erbjuda särskoleplats... Ridå.
Med ett leende tar hon fram en broschyr om särskolans fördelar och lägger på bordet. Vi föräldrar tittar på varandra och sedan på rektorn innan vi utbrister "Nej, tack"
Rektor ser uppriktigt förvånad ut. "Vad menar ni? Ska ni inte läsa igenom broschyren? Jag tror inte ni förstår vad ni tackar nej till" säger hon. Vi ler överseende. "Jodå, det vet vi visst. Vi känner faktiskt till de äldre barn som går i särskola/träningsskola och vi vet att föräldrarna inte alltid är nöjda med undervisningen, och framför allt inte med den segregering särskolan medför"
"Nej, men förut jobbade speciallärarna mot elevens mål, men efter all kritik vi fått måste de nu jobba mot särskolemålen. Och er son ska ju inte sättas på Kullen, (deprimerande särskoleavdelning, enligt min mening, helt avskild från samhället och med outbildad personal) det lovar jag er. Nej han ska gå kvar i sin klass men med särskolepengen får vi råd med speciallärare till honom"

"men hur tänker du då? Om han som ensam elev med speciella behov går iväg med sin lärare för att ha särskoleundervisning, då separeras han ju socialt från gruppen/klassen och blir snart ohjälpligt efter dem kunskapsmässigt,"
"ja men det är ju för hans skull, han har ju Downs syndrom"
"Jomen, det har ju gått bra hittills, så vi vill gärna försöka så länge det går. Du har ju läst rapporten om inkludering utomlands. Vi undrar ju lite hur det kan fungera där men inte här i Sverige. Är verkligen barnen dummare här, eller är det pedagogernas inställning och kompetens det beror på?" frågar jag och Rektor ser riktigt ställd ut. "Det är nog politikerna det beror på" svarar hon till slut. Specialpedagogen som är närvarande kommer till undsättning och förklarar att hon har goda erfarenheter av att barn med Downs syndrom kan fungera i vanlig klass. Rektor säger att det inte är samma sak att kunna räkna till tjugo som att förstå pengars värde, men hon ger ändå med sig.
"jaha, vi provar väl då,  då får vi skriva åtgärdsprogram och så får jag be om pengar från vanliga skolpengen för att få resurs, dvs elevassistent, för det måste han väl ändå ha?" Jo, det höll vi med om, i en klass med 20 elever behöver han stöttning på flera olika sätt, teckenstöd vid förklaring av uppgifter, hjälp  i nya leksituationer, tydlig information och påminnelser. Så nu hoppas vi på ett det blir en tecknande person med sunt förnuft och samarbetsvilja. Vi åtog oss att omvandla befintligt otydligt skolmaterial till begripliga läromedel, med hjälp av förstoringsapparat, Inprint och Symwriter. (för det kan  verkligen inte lärare eller resurs hinna med) Det är åtminstone värt ett försök.

Efteråt tänker jag att det tar lång tid att ändra ingrodda attityder och fördomar.
Jag mailar rektorn och tackar för ett positivt möte och skriver att när det gäller strävansmål, så är det några förebilder, idoler som gäller för oss, bl a   www.sujeet.com  och  www.ida-barthelson.net, men att vi hoppas slippa kämpa så för vår sons rätt till utbildning som en del får göra.   

Samband mellan matallergi och psykisk funktion?

Det sägs ibland att barn med Downs syndrom inte intresserar sig för nya saker och händelser på samma sätt som normalstörda barn. De föredrar t ex leksaker som är  välbekanta och upprepar lekar som de känner till hellre än lär sig nya. Jag har väl själv märkt att min son inte vill lägga det nya pusslet eller läsa den nya boken direkt jag släpar hem den, men får sakerna ligga framme någon dag, eller att jag själv leker med dem blir han nyfiken och vill vara med.  Stämmer påståendet innebär det att DS barnen inte suger åt sig lika mycket information om omgivningen som vanliga barn. (Men i och för sig florerar det en mängd olika åsikter och fördomar om personer med DS som inte har någon som helst verklighetsförankring.)

Jag bläddrade i ett ex av pif.nyt från norska föreningen NPIF när jag satt med på Tomatis behandlingen i Strömstad härom veckan. Där stod att läsa om en studie av 55 barn med Downs syndrom i sjuårsåldernet påvisades att de flesta barnen hade förhöjda nivåer lgA och lgG och Gliadin. Ju högre nivå antikroppar  mot gluten, gliadin och kasein, ju mindre intresserade var barnen av nya saker och ting, de blir liksom påverkade av opioider. Ökad lgA aktivitet tyder på defekt slemhinna. Gliadin finns i korn, hirs, ris och majs (och ingår i gluten) .Artikeln var på norska och mitt minne är selektivt så jag kan inte garantera att jag återger allt rätt.

Det intressantaste var att tillskott av enzym kunde hjälpa till vid nedbrytning av peptider. Probiozym är utvecklat för detta ändamål, men även probion eller probioplex (ej laktosfri) dagligen kan vara värt att pröva.

OBS! Vid glutenintolerans krävs livslång glutenfri kost.

Min son är glutenintolerant och får glutenfri kost. Även laktosfri i dagsläget eftersom de två intoleranserna ofta hänger ihop. Trots glutenfri kost var han förstoppad och hade urinläckage. Doktorn sa att urinläckaget berodde på förstoppning som i sin tur berodde å den allmänt mjuka muskulaturen hos barn med DS och skrev ut Movacol...  Men jag tycker inte det verkar sunt att stoppa i sig resten av livet. Förstoppningen i sig måste bero på någonting i kosthållningen. Glutenfritt är ofta fiberfattigt men det får man ju tänka på.

Jag beställde ett testkit från Neurozym.com som påvisade laktos intolerans. Senare köpte jag också ett food detective test från Existensmaximum. Liten känslighet mot ägg och soja ex påvisades och jag undrade vad sonen skulle kunna äta överhuvudtaget, hoppades nog att testet visade fel. Men det kan ju vara värt att prova enzymteorin....

Mera ordbilder och läggplatta

Kom på att jag hade jättemånga fina bilder från Hatten förlag. Det är ju skönt att kunna använda färdigt material. Gjorde en läggplatta i Inprint som passar till dem, först en med tecken och ord, sedan en med bara ordet. Nästa steg blir att blanda orden på plattan för att se om sonen lägger rätt bild på rätt ord då. Inga problem med teckenbilderna. Vi säger ordet till bilden, stavar oss igenom orden på plattan för att se om det var rätt, övar uttal, klappar stavelser etc. (Ja som ni ser vände jag inte orden rätt på plattan, vilket skapar en del förvirring, så jag får göra om)

Bilbälte, hjälpmedel

Apropå att få hjälp från habiliteringen. Ett sådant här bilbälte har vi fått låna till sonen. Bra ifall man har aktiva barn som gärna pillar loss vanliga bältet, känner på dörrhandtag och gärna kryper upp i ens famn medan man kör på motorväg...

Kategorisnurra

Den här snurran och liknande för andra kategorier har jag haft upptejpad på väggen i sonens sovrum. Snurror för kategorin leksaker, frukt, mat, djur, fordon, kläder finns som färdiga mallar i Irene Johanssons stora materialbok. Den fick jag från habiliteringen när sonen var liten. Barn brukar tycka om att snurra på hjulet och då sitter man tillsammans och tecknar och säger orden och vilken kategori det tillhör. Interaktivt får barnet lära sig sambandet mellan det skrivna ordet kläder och tecknet.

Anpassa skolmaterial

Mitt barn går i vanlig förskoleklass. Där har man arbetspass då man jobbar i Trulleboken eller Pixel mattebok. Först köpte jag Trulle och Pixel arbetsböcker för att se vad barnen får göra och kontrollera att mitt barn hänger med i undervisningen och tillverka anpassat material.
Efter ett tag köpte jag också Trulle lärarbok och Trulle storbildsbok från Kulturbutik. Jag kände inte att jag och lärare hade tillräcklig dialog.
Just nu är det sammansatta ord som gäller. Barnen får en bild av ex en maskros, eller jordgubbe och ska själva rita de uppdelade två orden under. Jag förstorar och tar ut en uppgift per A4 ark så att det blir tydligt. Här har jag tagit fram bilder från Inprint så att barnet kan välja och försöka placera rätt bild på rätt plats. Det är inte så lätt att rita en ros. Jag  talar om att ordet solros går att dela i två nya ord. Tecknar samtidigt. Ordet jordgubbe är ju enkelt och tydligt eftersom tecknet är jord och gubbe.

Son-rise metoden, avsedd för autistiska barn

För ett tag sedan mötte jag som hastigast en mamma med ett autistiskt barn i ett väntrum. Hon rekommenderade något som lät som sunrise metoden, men när jag frågade om det fanns någon hemsida skrev hon ner son-rise metoden, lätt att googla på. Den här föräldern hade själv bekostat resor till Usa för att utbilda sig och även tagit med barnet dit för praktisk undervisning samt bekostat resor för lärare från Usa till Sverige. Men hon tyckte att barnet gjorde så stora framsteg att det var värt det. Jag vet inte exakt hur man går till väga, men läser man på diverse hemsidor verkar det i alla fall som att det gäller att utgå från barnet och stimulera det all dess vakentid, acceptera det som det är, dvs anta att barnet har en bra anledning till att det beter sig som det gör, och så småningom locka ut barnet i världen.  Ögonkontakt, socialt samspel, kommunikation och kroppskontakt är viktigt. Här är en länk till den svenska föreningen  http://www.svenskasonriseforeningen.se/ och en amerikansk http://www.autismtreatmentcenter.org/

Inkludering eller integrering?

En hel del skolpersonal har ingen aning om vad begreppen betyder. Faktum är att på vår skola sa en personal  att de hade suttit i möte och funderat över hur de skulle tolka det hela. Inte undra på att det blir många missförstånd när föräldrar, rektorer och lärare inte talar om samma sak!

Lärarna tar ofta för givet att det handlar om att barn med speciella behov ska få vara med i deras klass, men utan att läraren anpassar metoder och verktyg så att barnen ska kunna göras delaktiga. Det krävs egentligen Sunt Förnuft och att fråga sig Hur? Hur ska jag uppträda för att barnen ska se och höra? Hur ska jag visa på ett bra och tydligt sätt vad jag vill att de ska göra? Hur ska jag göra uppgifterna roliga för att motivera barnen? Hur kan jag anpassa materialet så att det blir tydligt?

I artikeln En skola för alla (Länk till hela artikeln från Pedagoiskt perspektiv nedan) redogör Henene Tranquist för skillnader i de olika begreppen:"Sedan Salamancadeklarationen (UNESCO 1994), som utgår från FN:s barnkonvention och FN:s standardregler för funktionshindrade, uppmanat till en inkluderande undervisning i den vanliga skolan för barn med funktionshinder har inclusion in mainstream schools eller på svenska inkludering i en skola för alla varit en ledstjärna för skolpolitiken i många länder. I Carlbeck-kommitténs betänkande har begreppet inkludering en central roll. Vi tar ställning för en skola och en vuxenutbildning som genom samverkan arbetar för en ökad inkludering av barn, ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning i gemensamma
verksamheter och aktiviteter. (SOU 2004:98 s. 76)


Inkludering är substantivet av verbet inkludera som betyder innesluta, innefatta, låta ingå som
del i en viss grupp (Nationalencyklopedin 2006). Överfört till skolans värld kan inkludering tolkas som att eleven med funktionshinder går i samma skola, i samma klassrum och följer samma läroplan som andra elever  på ett sätt som gör att han eller hon känner sig accepterad och som en elev bland andra elever.
Inclusion refers to being in an ordinary school with other students, following the same curriculum at the same time, in the same classroom, with the full acceptance of all, and in a way which makes the student feel no different from other students. (Bailey 1998 s. 173 i


Lunt and Norwich 1999 s. 26)


Skillnaden mellan inkludering och integration är tydlig. Att integrera en särskoleklass i en skola för att den ska förenas med andra klasser ställer inte mycket mer än lokalmässiga krav på den mottagande skolan. Eleverna i den inflyttande klassen får anpassa sig till den skola de kommer till. När en elev med funktionshinder integreras i en vanlig klass är det den eleven som förväntas anpassa sig till rådande förhållanden. Inkludering däremot ställer krav på skolan att skapa förutsättningar för att alla elever uppfattar och känner sig som en del av samma helhet vilket kräver en skola som är utformad för att möta varje enskild elevs behov och förutsättningar. Att tala om inkludering i stället för integration sätter fokus på att hela skolsystemet måste förändras (Ainscow 1995 i Lunt and  Norwich 1999)."

http://www.pedagogisktperspektiv.se/ppartiklar/en_skola_for_alla.pdf