Äntligen, efter måånga terminer i simskolan för barn med speciella behov, gick sonen motvilligt med på att försöka göra som simläraren ville. I alla fall en stund... Och den känslan, när alla bitar faller på plats, är fantastisk! Vet inte vem som var gladast, sonen, jag eller simläraren...ett riktigt halleluja moment!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar