Numicon, grundövningar och räkna addition 1-10

I Numicon manualen finns grundövningar som man med fördel kan göra för att pricka av vad barnet kan. T ex repetera ett mönster med olikfärgade peggar, fortsätta mönsterrad, härma formen på sifferplatta med peggar, lägg sifferplattorna i ordningsföljd, se om barnet kan matcha siffror med rätt sifferplatta etc.

I skolan använder de internetbaserade Unikum för att skriva utvecklingsplan och omdöme om eleven samtidigt som barnen, och vi föräldrar skriver in våra åsikter. Barnen får också trycka på smileygubbar i skalan sur-jätteglad.  I Unikum  finns också samlade allmänna dokument, t ex om vilka mål barnen ska ha uppnåt i åk 3.
Eftersom fröken skrivit att kortsiktigt mål just nu bl a är att sonen bör kunna addition inom talområdet tio, utan laborativt material, får vi försöka jobba lite extra med det hemma.
I  och för sig undrar jag varför? Det måste jag fråga henne om. Visst kan man öva, men huvudsaken är väl att W förstår hur man räknar, då gör det väl inget om han använder kulram, tallinje eller annat som stöd. Många ungar använder ju fingrarna när de räknar, de blir svåra att hålla borta på proven...
Och häromdagen träffade jag en tonåring som måste ta fram miniräknaren i mobilen för att räkna ut vad 2 hg godis skulle kosta.

Tanken med den här påhittade Numiconövningen är alltså att W ska lära sig använda enbart siffror.
Jag har ingen aning om det kommer att fungera, men tills nåt bättre dyker upp så provar vi.
Längst ner i bild syns lite grann av en pil-snurra.  För jag har märkt att W gillar att använda den. Då får han själv snurra fram ett nummer, hämta sifferplatta och rätt siffra och lägga framför plustecknet. Egentligen hade jag tänkt att vi metodiskt skulle addera siffran 1 till sifferplattor upp till tio, sen 2, 3 etc. Men han ville snurra pilen igen, så då fick det bli så. Han lät slumpen välja vilken siffra som skulle ligga på andra sidan plustecknet. Sen frågar/tecknar jag att han ska berätta svaret, dvs vad det blir lika med. För tydlighets skull kan man föra ihop sifferplattorna. Då blir det lättare att se vad svaret ska bli. Viktigt att visa att siffran och sifferplattan har samma betydelse. Han avslutar själv med att lägga siffrorna ovanpå sifferplattorna i ekvationen. Då tolkar jag det som att han förstått sambandet. Så småningom ska vi prova att använda enbart siffror, men vi är inte där än..

Samtalsmatta..

Unge herr W var inte närvarande när vi diskuterade Åtgärdsprogrammet. Men fröken vill gärna veta vad han tycker om skolan, och det vill ju vi föräldrar också! Eftersom unge herr W inte är särskilt bra på att uttrycka sig i ord tänkte vi att samtalsmatta kanske kan vara något för honom.
Det här är något vi behöver jobba med under en längre tid, för vi har inte gått kursen på Dart och sonen vill absolut inte att någonting ska vara tråkigt/dåligt/negativt. Alla bilder ska vara under glada gubben...
Först när jag frågade om han föredrog rast eller toabesök gick han med på att placera toa-bilden under "sådär"
Vi höll fram de olika läroböckerna och frågade vilka han tyckte bäst om, och jämförde dem med varandra. Utifrån det tror vi att han gillar att jobba i Trulleböcker, skriva/spela på datorn, att det är ok med läsläxa i Miniboken, att matte är svårt och han behöver hjälp, men att det är kul att jobba på Smartboarden. Leka är roligast... 
Vi tog en bild på samtalsmattan, skrev ner vad sonen tyckte och gav fröken att ha som bilaga till åtgärdsprogrammet.

Varför är det svårt att läsa vissa ord?

Förra veckans läsläxa i Mini boken var egentligen inte särskilt svår. Tyckte jag... Men unge herr W hade stora problem. "Mamma heter Karin" kunde han läsa, liksom "Pappa heter.." Men "Erik" var svårt, och ännu svårare var "Åsa", det namnet kunde han inte läsa förrän femte dagen. Han kunde ljuda varje bokstav, men fick inte ihop något ord. Varför då? Jag tror att det beror på att vi inte känner någon Åsa. Eller Erik. Han fick lägga så mycket tid på att grubbla på vad det betyder. Vad är en Åsa?
Och jag undrar förstås vad vi kan göra för att komma förbi den här svårigheten, vad den nu beror på. Det enda jag kan komma på är att jobba intensivt och ihärdigt med att bygga ett ordförråd.
Läsa sagor, namnge alla saker han fäster blicken på, och kanske hitta någon, eller ännu hellre flera olika sorters Åsa att visa upp.

Om Åtgärdsprogram, enl nya Skollagen

Skollagen 3 kap 9 § (finns på skolverkets hemsida)

Åtgärdsprogram

9 § Ett åtgärdsprogram ska utarbetas för en elev som ska ges särskilt stöd. Av programmet ska det framgå vilka behoven är, hur de ska tillgodoses och hur åtgärderna ska följas upp och utvärderas. Eleven och elevens vårdnadshavare ska ges möjlighet att delta när ett åtgärdsprogram utarbetas.
Åtgärdsprogrammet beslutas av rektorn. Om beslutet innebär att särskilt stöd ska ges i en annan elevgrupp eller enskilt enligt 11 § eller i form av anpassad studiegång enligt 12 § får rektorn inte överlåta sin beslutanderätt till någon annan.
Om en utredning enligt 8 § visar att eleven inte behöver särskilt stöd, ska rektorn eller den som rektorn har överlåtit beslutanderätten till i stället besluta att ett åtgärdsprogram inte ska utarbetas.
.........................................................................................................................................................................
Annika Nyström Karlsson, projektledare för Egen Växtkraft, HSO, föreläste i FUB-lokalen i Göteborg söndagen den 27 mars om Nya Skollagen.

Åtgärdsprogram har funnits tidigare, men det som är nytt är att det kan upprättas redan i förskoleklassen.

Enligt Annika kan ett åtgärdsprogram upprättas oavsett skolform. Man ska tänka på att det är en offentlig handling så barnets ev diagnos ska inte stå med.
Åtgärdsprogammet ska handla om vad skolan kan göra för barnet. Skolan ska definiera målen enligt kursplan, och skriva åtgärdsprogram för hur barnet ska nå dem.
Undvik diskussion om hur det egna barnet är. Hänvisa till skolans mål och styrdokument.Vilka är målen? Hur ska barnet nå dit? Vad är nästa steg?

Är man inte nöjd så kan åtgärdsprogrammet överklagas till beslutsmyndigheten, dvs kommun eller friskola.
De ska i sin tur skicka överklagandet till Skolväsendets överklagandenämnd. Överklagandet ska innehålla uppgifter om vilket beslut det avser, vad du vill ändra, namn, personnumer, kontaktuppgifter och underskrift. Överklagandet blir en allmän handling som vem som helst kan begära ut. Nämndens beslut är offentligt.

De goda människornas tystnad...

För ett tag sedan frågade jag lite försynt hur fröken tycker att det går för lille W i skolan.
"Jag tycker det går jättebra, han har utvecklats enormt mycket det här året, både socialt och kunskapsmässigt. Faktum är att jag bara ser fördelar med inkludering. De andra barnen lär sig ta hänsyn och gläds med honom när han klarar saker, som att läsa t ex. Och han tar efter sina sociala förebilder. Plockar fram skolböcker när de andra gör det, och sitter och jobbar, precis som de. 
I början gick han undan ibland och ville leka själv på raster, men nu springer han ut och vill vara med de andra" svarade hon.

Sedan sa hon att hon tror att särskoleformen är på väg att försvinna, att den nya skollagen tyder på det. (Barn med autism ska t ex inte automatiskt placeras där längre). Men det kommer att ställa högre krav på lärarna, de måste utvecklas och se till barnens bästa. Nu är det många som harvar på i gamla hjulspår och det duger inte. Gissa om det är härligt att höra en erkänt skicklig lärare säga detta!

Nu är det snart dags att planera för nästa läsår och jag är förstås orolig för att rektor ska propsa på särskola igen. Särskilt som jag hör att rektor intensivt försöker övertala föräldrar till ett barn med Downs syndrom att välja särskola i åk 1. Det är förstås väldigt bekvämt för rektor och speciallärare för då trillar pengar in automatiskt, och de kan välja träningskola för att slippa leva upp till kraven som särskoleformen ändå ställer på kunskap. Men det är definitivt inte bäst för barnet som inte får sociala förebilder.
Om rektor är motsträvig gäller det för oss att ta strid eller flytta till annan ort eller annat land som kommit längre i dessa frågor. Väljer vi att försöka bekämpa den okunnighet och fördomsfullhet som råder inom systemet så känns det i alla fall gott att veta att sonens fröken delar våra åsikter.

Många väljer särskola just för att de känner sig pressade till det. Rektorer kan ge intryck av att det inte finns resurser eller vilja att ta emot barnen, vilket är emot lagen. Föräldrar är rädda för att deras älskade barn ska blir mobbat eller känna sig utanför om de väljer inkludering, särskilt som deras vanliga barn går kanske på skolor med dålig skolledning där det förekommer. Hör man inga andra åsikter är det inte lätt att följa sin magkänsla.
 
Hur ska vi få en Skola för alla och ett samhälle där alla är delaktiga när vi tillåter Särskola?
Martin Luther King sa en gång i ett helt annat sammanhang: "Det farliga är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad". Särskolans syfte är förstås inte ont, men väl förlegat, och resultatet blir sällan gott. Visst kan vi jämföra oss med baltstaterna och böja våra huvuden i tacksamhet för särskolans existens, men jag ser hellre att man riktar blicken mot de länder som satsar på att ge personer med funktionshinder möjlighet till akademisk utbildning och inkludering i samhället.

Pen-again och andra skrivhjälpmedel

Kan man köpa hos Varsam. Egentligen letade jag efter en ny Jiggler (efter att ha varit på Mun-H-center och fått träningsprogram)när jag hittade Pen-again.
Sonen har jättesvårt att greppa en vanlig penna. Tjocka tuschpennor går ganska bra. Skolan köpte in gummiploppar att trä på pennan. Det underlättar för all del, men det tar fortfarande onödigt mycket energi att forma bokstäver t ex. Fantastiska Fröken förbereder klistermärken med siffror och bokstäver, samt låter Sonen öva på att skriva på dator eftersom hon tycker att han ska lägga energin på att förstå skriv-och-läs istället för att trötta ut sig med fingerjympa.

så hittade jag den här prylen, som faktiskt fungerar!
Hade ju gärna sett att habiliteringen informerat om den, även om de inte håller med sådana hjälpmedel. Varken skolan eller de hade en aning...




Om man har sämre motorik kan man prova att använda en
writing bird. Tung sak i glas med pennfattning som föses runt.

Balsam för missmodiga modershjärtan

Förra terminen hade sonen läsläxa varje vecka. En till två sidor ur Mini och den magiska stenen skulle läsas upp för fröken varje måndag. Varje dag läste vi läxan en gång, dvs första gången läste jag och sonen fick läsa efter, sedan stavade han sig igenom orden och jag upprepade dem. Svåra eller nya ord gjorde jag memory av i Inprint tillsammans med föreställande bild. I början av varje vecka misströstade jag ibland och undrade hur det skulle gå, men på söndagarna kunde han traggla sig igenom texten på egen hand. Sonen har gott minne och jag misstänker att han lärde sig läsläxan delvis utantill, men det är ju också en början.

Sista läxan innan jullovet (Mini sid 34-35, 12 meningar) överraskade han mig med att läsa texten själv från början. Visst var det många ord som använts tidigare, men i alla fall var det underbart att höra honom, som är gravt språkstörd, uttala orden nästan felfritt och läsa hela meningar. Min bästa julklapp faktiskt!

Jag är så imponerad....

sa Sonens fröken (han går i första klass) till mig en dag och mitt modershjärta gladdes.
"Jag är såå imponerad av honom, han är så duktig på att räkna och han verkar faktiskt ha taluppfattning"
"Jaa..? ...Eh...Vad menar du?" undrade jag
"Ja, alltså han förstår vad siffrorna upp till tio betyder, jag har kollat och han räknar rätt mängd varje gång" sa fröken med ett stort härligt leende och fortsatte: "Det tror jag inte är vanligt bland barn med Downs Syndrom, jag har kollat runt lite och det är det ingen annan som hört talas om det heller"

Jag visste inte vad jag skulle säga....fick lust att skratta högt först, för jag har då aldrig mött något barn med DS som INTE har taluppfattning till tio. Sen insåg jag att fröken bara sett/mött barn och speciallärare i vår kommuns särskola.... och det avslöjar ju en del om den.

Men min sons fröken är fantastisk. Trots de fördomar som finns här så engagerar hon sig helhjärtat i Sonens undervisning och tänker alltid ut kreativa lösningar. Tillsammans med den jätteduktiga Resurspersonen jobbar hon aktivt för att allting ska fungera. Och Sonen trivs så bra just nu att han inte vill gå hem efter skolans slut...

Tredje skolveckan åk 1.... Matematik, Pixelboken

Redan i torsdags skickade sonens fantastiska fröken med info hem om vad klassen ska jobba med den här veckan. Pixel sid 8-11, Trulle sid 38-40, Gröna pärlan s 3 och Språkgodis s 4. Språkgodis? den boken har jag ju inte, måste ha missat, beställde genast på kulturbutik.se.

 Jag och sonen gick igenom några uppgifter för att se om det var något som var lite mer besvärligt eller så, men räkna föremål på bilder var det inga problem med.

Kanske skulle det vara svårt att förstå begreppet "Hur många var får de?" i uppgiften att dela upp lika många föremål  (godis) mellan barn? Jag tänkte att vi kunde leka med dockor och godis, där alla skulle få lika många, men tyvärr, russin och popcorn försvann liksom på vägen innan vi  hann dela ut allihop..

Då tittade vi på pappersuppgiften istället, strök över en klubba och gav till flickan, sen fick mitt pojken en klubba, liksom pojken längs till höger. Sådär höll vi på och markerade ett streck i rutan för varje godis barnen fick. Sedan räknade vi ihop dem och pratade om "en var" två var" "hur många var?" etc.. Sedan ville sonen ha mera russin...

Första skoluppgiften...

Nu börjar sonen i årskurs 1. Första veckan har det varit mjukstart med sångstunder, rita familjen och sommarlovet. Det är nya lokaler och och ny plats att hänga upp sina grejer samt ny toalett som man ska hitta till.
Lärare och resurs har fått gå några timmars teckenkurs...

Lärarna har planering en eftermiddag i veckan. När jag hämtade sonen efter skolan kom fröken A fram och lämnade en lapp med uppgift om vad de ska jobba med nästa vecka. Så skönt att få veta i god tid!
Veckans bokstav är V, för det börjar Miniboken med och då får barnen  sid 6-7 som läsläxa.
Det är orden Mini, Moa, Max, Isis, Vas, Väska. Barnen ska lära sig ordbilderna, och barnen får jobba med Smartboard och lära känna dockfigurerna.
Sonen ska skriva på dator, är det tänkt, med stöd av ViTal och talande tangentbord.
I Trulleboken är det uppgifter på sid 90-92. De handlar om att skriva bokstaven V, höra vilka ord som börjar på eller innehåller V, lyssna hur många ljud några ord, t ex duva, våg innehåller och ev försöka skriva dem.
I Pixels mattebok är det just ringa in antal föremål, som vi har testat tidigare.

För att öva ordbilderna skapade jag ordkort i excel och klippte ut bilder ur läroboken och fäste en figur på ena sidan samt ordet på baksidan, samt en läggplatta med text.

Det måste ha varit en rolig lektion i skolan, för sonen visade genast intresse för övningen och även om han "fuskade" genom att vända på bilden så ljudade han och satte ihop orden, och lade dem på rätt plats. En bra början tycker jag.

Bilderna laminerades och min tanke var att jag skulle kunna sätta in dem i Hattens Språkpusselramar, men de blev för tjocka. Nästa steg blir att bygga meningar med figurbilderna samt orden "har" och "är".(Det var annars lätt att få exakt storlek i excel, hittade inte den fuktionen i Inprint när jag behövde den) Får väl tejpa fast dem tills vidare. Vi är ändå inte redo att gå vidare den här veckan.

Uppgiften Lyssna efter V, i Trulles ABC, fick jag tillverka en likvärdig, större i Inprint så att sonen skulle kunna se tydligt. Jag frågade om det finns V i ordet våg (tecknar samtidigt) "Ja" sa sonen. Wow, bra! sa jag. Finns bokstaven V i ordet sko? "Ja" sa sonen lika glatt. Hmm, okey..vad gör jag nu? Jag skrev  ordet Sko och frågade om han såg något V där? "Ja...Neej", sa han då. Så nu övar vi på betydelse av Första bokstaven, Finns bokstaven?...Vilka bokstäver?, etc. Provade att lägga ut olika färgbilder och gick igenom stavning och ljud. Jag vet att sonens hörsel inte är korrekt, så då kan det vara jättesvårt att höra ljuden på rätt sätt. Det verkar vara en bra övning för att lära sig diskriminera och känna igen ljud. Förhoppningsvis skapas ljudmönstret och han hör dem till slut. Det lär ta tid, men det finns hopp...

Böcker med teckenbilder som barnet kan läsa själv

Om man inte har tid eller lust att göra egna böcker kan man köpa enkla, färdiga.  Sagorna om Pino är lättlästa och har tydlig text. På www.pino.se kan man köpa de olika böckerna och även textremsor med teckenbilder att klistra in. Egentligen är ju handlingen för enkel för ett barn i förskoleklass/ettan men ofta känner de ju till figuren sen tidigare och tycker om den, vilket gör det roligare att försöka läsa.

Detta tips fick jag på årets teckenläger..

Om man har symwriter kan man ta ut egna text/teckenbilder och klistra in i böcker som man redan har eller hittar nånstans för en billig peng. Sonen tyckte det var roligt att klistra in remsorna i boken. Sen läste han teckenbilderna först och försökte sedan ljuda ihop orden under. För att kontrollera att han inte lär sig texten utantill tänkte jag ta ut ordkort, med och utan teckenbild som ska sammanfogas till meningar. Varje kort bör ha rätt färg på ordklass enligt Karlstadmodellen. Förhoppningsvis ett fungerande sätt att börja skriva och lära sig grammatik interaktivt

.

Samtal med lärare och resurs inför årskurs 1.

Vi fick alltså klartecken att sonen får följa med sina klasskamrater i årskurs 1 utan att skrivas in i särskolan, men det var länge ovisst vem som skulle bli lärare och resurs. Lyckligtvis söktes resursplatsen av en bra och trevlig  person som känner sonen från fritids. Och första mötet med läraren gav ett jättebra intryck.
Hon hade många pedagogiska och kreativa tankar kring lärande och ett äkta engagemang som gladde mig enormt mycket.
Bl a hade hon redan tänkt på en sittplats där sonen ska höra och se bra, och att han bör ha eget minischema på bänken. Det finns en dator i klassrummet men läraren ville försöka få Rektor att ordna en egen åt sonen så att han redan från början kan jobba mer effektivt och skriva snabbare.
Det är ju många faktorer som påverkar hur det ska gå men man kan säga att jag vågar mig på att vara försiktigt optimistisk inför nästa läsår...

Skolan har inte råd att ge mig en uppsättning läroböcker, men jag fick en lista på vad som bör inhandlas.
Vår skola jobbar med Mini och den magiska stenen samt arbetsboken, Trulles ABC och Pixel matte 1A.
Just nu är Kulturbutik billigast på läromedel och även många andra böcker, men tyvärr fanns inte allt jag behövde där. Adlibris hade allihop och nu har böckerna kommit hit och det är dags att tillverka material som förbereder sonen på skolarbetet i första klass.

I NWT kan man läsa om pojke med DS som gått inkluderad i grundskolan.

Svärmor kom ner och hälsade på några dagar. Hon hade med sig ett nummer av Nya Wermlandstidningen, där det fanns en artikel om en 15-årig pojke, Filip, med Downs Syndrom. Han hade gått i vanlig skolklass hela grundskolan och klarat det bra med det stöd kommunen erbjöd. Samma assistent genom alla åren, läroböcker på cd samt har han fått göra prov på samma sätt som andra med läs- och skrivsvårigheter. 
Jag blir ju nyfiken, vad menas med det? Hur går de till? Fungerar det så i vår kommun? Nej, inte vad gäller resurspersonal i alla fall, det ryktas att de sägs upp varje vår för att spara in på lönekostnader under sommaren. Självklart söker de då nya jobb så fort de kan.
Hursomhelst är det ju oerhört glädjande och inspirerande för oss som kämpar för att våra barn ska få denna möjlighet till vanlig skolgång.

Länk till artikeln:  http://www.nwt.se/saffle/article723368.ece

Samtal inför skolstart...

Rektor sammankallade oss föräldrar, resursen och specialpedagogen för att diskutera sonens skolval inför att han börjar första klass nästa år. Hela förskoleåret har jag försökt få all personal att jobba för att sonen ska kunna följa med sin klass vidare uppåt. Och när vi hittat ett sätt att jobba tillsammans, dvs lärare informerar om vad de ska jobba med härnäst och jag tar förbereder sonen innan, så fungerar det riktigt bra.

Jag har också dragit ut kopior av inkluderingsrapport som jag bett dem läsa:

http://www.downs-syndrome.org.uk/images/stories/DSA-documents/Publications/education/including_pupils_primary.pdf

Rektor säger att det fungerar så bra med sonen i vanlig skolklass. Han utvecklas så bra och är omtyckt av de vanliga barnen som lär sig att det är självklart att olika människor kan fungera tillsammans. Sedan säger Rektor att nu när sonen ska börja första klass är hon glad över att kunna erbjuda särskoleplats... Ridå.
Med ett leende tar hon fram en broschyr om särskolans fördelar och lägger på bordet. Vi föräldrar tittar på varandra och sedan på rektorn innan vi utbrister "Nej, tack"
Rektor ser uppriktigt förvånad ut. "Vad menar ni? Ska ni inte läsa igenom broschyren? Jag tror inte ni förstår vad ni tackar nej till" säger hon. Vi ler överseende. "Jodå, det vet vi visst. Vi känner faktiskt till de äldre barn som går i särskola/träningsskola och vi vet att föräldrarna inte alltid är nöjda med undervisningen, och framför allt inte med den segregering särskolan medför"
"Nej, men förut jobbade speciallärarna mot elevens mål, men efter all kritik vi fått måste de nu jobba mot särskolemålen. Och er son ska ju inte sättas på Kullen, (deprimerande särskoleavdelning, enligt min mening, helt avskild från samhället och med outbildad personal) det lovar jag er. Nej han ska gå kvar i sin klass men med särskolepengen får vi råd med speciallärare till honom"

"men hur tänker du då? Om han som ensam elev med speciella behov går iväg med sin lärare för att ha särskoleundervisning, då separeras han ju socialt från gruppen/klassen och blir snart ohjälpligt efter dem kunskapsmässigt,"
"ja men det är ju för hans skull, han har ju Downs syndrom"
"Jomen, det har ju gått bra hittills, så vi vill gärna försöka så länge det går. Du har ju läst rapporten om inkludering utomlands. Vi undrar ju lite hur det kan fungera där men inte här i Sverige. Är verkligen barnen dummare här, eller är det pedagogernas inställning och kompetens det beror på?" frågar jag och Rektor ser riktigt ställd ut. "Det är nog politikerna det beror på" svarar hon till slut. Specialpedagogen som är närvarande kommer till undsättning och förklarar att hon har goda erfarenheter av att barn med Downs syndrom kan fungera i vanlig klass. Rektor säger att det inte är samma sak att kunna räkna till tjugo som att förstå pengars värde, men hon ger ändå med sig.
"jaha, vi provar väl då,  då får vi skriva åtgärdsprogram och så får jag be om pengar från vanliga skolpengen för att få resurs, dvs elevassistent, för det måste han väl ändå ha?" Jo, det höll vi med om, i en klass med 20 elever behöver han stöttning på flera olika sätt, teckenstöd vid förklaring av uppgifter, hjälp  i nya leksituationer, tydlig information och påminnelser. Så nu hoppas vi på ett det blir en tecknande person med sunt förnuft och samarbetsvilja. Vi åtog oss att omvandla befintligt otydligt skolmaterial till begripliga läromedel, med hjälp av förstoringsapparat, Inprint och Symwriter. (för det kan  verkligen inte lärare eller resurs hinna med) Det är åtminstone värt ett försök.

Efteråt tänker jag att det tar lång tid att ändra ingrodda attityder och fördomar.
Jag mailar rektorn och tackar för ett positivt möte och skriver att när det gäller strävansmål, så är det några förebilder, idoler som gäller för oss, bl a   www.sujeet.com  och  www.ida-barthelson.net, men att vi hoppas slippa kämpa så för vår sons rätt till utbildning som en del får göra.   

Anpassa skolmaterial

Mitt barn går i vanlig förskoleklass. Där har man arbetspass då man jobbar i Trulleboken eller Pixel mattebok. Först köpte jag Trulle och Pixel arbetsböcker för att se vad barnen får göra och kontrollera att mitt barn hänger med i undervisningen och tillverka anpassat material.
Efter ett tag köpte jag också Trulle lärarbok och Trulle storbildsbok från Kulturbutik. Jag kände inte att jag och lärare hade tillräcklig dialog.
Just nu är det sammansatta ord som gäller. Barnen får en bild av ex en maskros, eller jordgubbe och ska själva rita de uppdelade två orden under. Jag förstorar och tar ut en uppgift per A4 ark så att det blir tydligt. Här har jag tagit fram bilder från Inprint så att barnet kan välja och försöka placera rätt bild på rätt plats. Det är inte så lätt att rita en ros. Jag  talar om att ordet solros går att dela i två nya ord. Tecknar samtidigt. Ordet jordgubbe är ju enkelt och tydligt eftersom tecknet är jord och gubbe.