Darts projekt Komhit - barns rätt till kommunikation i vårdsammanhang.

Jag är med i styrelsen för DHB Västra. Alla externa möten som styrelsemedlemmar deltar i för föreningens räkning måste rapporteras till kansliet. Det här är en rapport från ett konferensmöte om projekt KomHit som drivs av Dart Göteborg i samverkan med föreningar som DHB Västra (som jag representerar) Autism Aspergerförbundet och FUB:

KomHit– för barns rätt till delaktighet och kommunikation i vårdsammanhang.

Mer info finns på www.kom-hit.se och bildstod.se 

Hur går det med projektet? Olika avdelningar berättar:

SÄS Borås har stöd för hos chefer för att implementera bildstöd och därför går det bra. Med KomHit projektet presenterades en lösning på ett problem som chefer redan formulerat och man behövde inte sälja in idén. SÄS anordnar utbildningsdagar och uppföljningsmöten. Bildstödstavlor kommer att sättas upp i varje patientrum för att göra barn och anhöriga delaktiga enligt Nya Patientlagen 2015. Ansvariga för projektet fortsätter att sprida info även internationellt, t ex på barnsäkerhetsymposium. I en studie med 80 barn fick hälften fick bildstöd före vårdbesök och hälften fick inte. (man har alltid haft bildstöd och förklaring under själva vårdbesöket så det kvarstod.) Resultatet blev att betydligt färre var oroliga när de kom till mottagningen.

Det största problemet med att nå ut med projektet är annars att få stöd hos chefer.

Flera avdelningar menar att det har varit krångligt med utvärdering samtidigt med implementering. Men det vägs upp av positiva kommentarer och solskenshistorier från personalen och familjer. Kallelsen med bilder har gjort succé från början. Admin.personalen är minst positiv. Man kan skicka till Regiontryckeriet för tryckning.

BNK Göteborg sprider kunskap om Komhitprojektet genom att dela ut broschyrer till föräldrar och personal. De erbjuds introduktion i vad kommunikationsstöd är och hur man använder det. BNK handleder specialpedagoger ute i förskolorna samt uppmuntrar dem att gå någon av de utbildningar som finns via DART. En utbildningsinsats riktad till skolorna är under uppbyggnad där bl a introduktion av AKK kommer att ingå.

På Barnlogopedi Göteborg skickas bildstödskallelse som bilaga till kallelsen från Elvis. Alla logopeder har en schemabok, som används av de flesta, men inte av alla. Väntrummet har bildkartor. Många barn och familjer – inte minst de flerspråkiga – har stort stöd av bilderna. Arbetsterapin på DSBUS erbjuder workshops för föräldrar i bildstödsanvändande.

Mun-H-Center informerar om Komhit på Tandläkarprogrammet. 

Marianne på Pedodonti föreläser om KomHit på tandvårdskonferenser. Marianne tar alltid emot med bildstöd. Patienten får ett inplastat bildstöd med sig hem om man inte lyckas med den planerade åtgärden. Man planerar att skicka kallelser med bildstöd. Alla tandsköterskor använder bildstöd, men många tandläkare kan inte ta till sig det. 

Gunnel på Dart/Regionhabiliteringen berättade om lyckad användning av bildstöd i andra sammanhang. I somras anordnades Flex-O, O-ringen för alla. Då använde funktionärer kommunikationsknippa och bildstöd.

Vad finns det för hinder och problem för projekt Komhit?

·         Trögt komma igång med användning.

·         Om inte chefer förstår och ser till att inspirera och organisera personalen funkar det inte. Gäller även utbildningstillfällen såväl som implementering i verksamhet och dagliga rutiner.

·         Krångligt med utvärdering.

·         Administrationspersonal tycker det är jobbigt att fixa kallelser utöver ordinarie arbetsuppgifter. Regiontryckeri kan fixa istället om inte speciell ansvarig sekreterare eller IT-kommunikationssamordnare utses/anställs.

·         Vid ombyggnad tycker inredare att bildstöd på väggar förfular. De förstår inte att det är ett redskap i behandlingen.

Vad är positivt med projekt Komhit?

•        Kallelsen med bildstöd har gjort succé!
•          Barnen är snabba att använda bildstöd om det finns tillgängligt.
•          Barnen är tryggare när de kommer, mer förberedda och sitter med kallelsen i väntrummet.
•         Barnen pratar mer spontant i olika bedömningssituationer.
•          Det är bättre ordning på leksaker i väntrummet – där bildstöd finns.
•          Alla barn har möjlighet att fråga och ifrågasätta med hjälp av bilderna. Även läskunniga barn har nytta av bildstöd – i vårdsammanhang finns nya ord och utrustning som barnen inte mött tidigare.
•          Även toalettbesök och på-avklädning sker mer självständigt med bildstödet på avdelningen.
•          Anpassningsbart. Det är viktigt att tänka på att en del barn är mycket känsliga inför att det saknas bild till visst moment eller om det skulle dyka upp en annan person som inte finns på foto.

DART fortsätter att sprida informationen om kommunikativ tillgänglighet i alla forum, svarar på frågor och stöttar på olika sätt. Man kan fortfarande skicka in önskemål om bilder som man vill ha gjorda. Och vi som är föräldrar behöver fråga efter bildstöd och ställa krav på vårdavdelningar för att säkra våra barns rätt till delaktighet i vårdsammanhang enligt nya patientlagen 2015.

Vid tangentbordet,

Marie-Louise Fritzén

Projekt KomHit – för barns rätt till kommunikation i vårdsammanhang enligt nya Patientlagen.

Jag är medlem i DHB Västra som är referens i projekt KomHIT tillsammans med FUB samt  Autism och aspergerförbundet.
Projektet finansieras av allmänna arvsfonden.
KomHIT består av två delprojekt: ett med inriktning på forskning  och ett med inriktning på utveckling och nationell kunskapsspridning. Logoped och forskare Gunilla Thunberg på Dart leder en sjukvårdsgrupp och en tandvårdsgrupp som analyserar vad som behövs för att tillgodose barns rätt till kommunikation i vårdsammanhang.

Den nya Patientlagen, som trädde i kraft 1/1 2015, har utformats för att stärka patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Genom den har patienten rätt att få individuellt anpassad information, och den som ger informationen ska så långt som möjligt försäkra sig om att mottagaren har förstått innehållet i och betydelsen av den lämnade informationen.

KomHitprojektet analyserar verksamheten ute på vissa avdelningar och utifrån det har respektive grupp tagit fram mallar för kallelser, information, dagsschema, kommunikationskartor samt utvärdering med tydlig text och bildstöd för att barnen ska känna sig trygga och delaktiga före, under och efter vårdbesöket.

Websidan Bildstod.se med fria bilder och mallar utvecklas kontinuerligt. Här kan vem som helst skapa och anpassa kommunikationsstödjande material och även lägga in egna foton. Information och instruktionsfilmer finns på www.kom-hit.se.

Bildstod.se  har redan över 5000 registrerade användare.

Projektet arbetar även med att hålla kurser och föredrag för vårdpersonal och målet är att utbilda ett visst antal handledare som ska säkerställa att material och tänk implementeras i verksamheten ute på avdelningarna.

Nu har man kommit så långt med projektet att det är dags att börja sprida information till föräldrar och barn. Artiklar om KomHIT är med i diverse tidskrifter, t ex Föräldrakraft.

Under årets Kommunikationskarneval 1-2 juni 2015 hade Dart en monter med info om material och websida. Och det är tänkt att man ska samla föreningsrepresentanter  för att gå igenom hur vi kan nå ut till våra medlemmar, även på riksnivå eftersom projektet är tänkt att vara en nationell resurs.  Kanske kan flera lokalföreningar gå samman och arrangera gemensamma föreläsningar om projektet på olika orter?

Har du, eller känner du någon som har kommit i kontakt med KomHIT projektet i samband med vårdbesök? Dvs bildstödjande kommunikation i kontakt med sjukvård eller tandvård? Har du/ni fått kallelser, eller info med tydligt bildstöd om vad som ska hända under besöket?
DHB Västra vill gärna veta om det fungerar ute i verkligheten.
Maila gärna mig på louises3@live.se och berätta!

Passalens vattendag

Föreningen Passalen ordnar många aktiviteter för funkisbarn och ungdomar i Göteborgsområdet.
Igår var det vattendag i Långedrag. Man kunde prova på segling, göra egna knappar med nål på, minns inte vad de heter. Och så hade de uppblåsbara vattenbollar - eller vad de nu kan heta - med sig!

Dart Göteborg - möte inför kommunikationsträning

När jag förra året bad om remiss till regionhabiliteringen passade jag också på att begära remiss till Dart för analys och utprovning av hjälpmedel. För bästa resultat föreslogs ett samarbete och ett par veckor före inskrivning på regionhabiliteringen blev vi kallade till ett förberedande möte på Dart.

Vi gick igenom Resurs, Problem, Problemförklaring, Mål, Metod, dvs listade styrkor och svagheter samt ringade in  aktuella frågeställningar och vad man skulle satsa på under träningsperioden.

liten filmsnutt skidåkning från sportlovet i Kläppen.

Jag åker upp i knappliften när jag möter Wilmer på väg ner för backen, han älskar att åka i guppen! Storebror hinner i kapp och åker efter för säkerhets skull. Ett par åk senare råkade W komma upp på nån grej där man skulle glida fram innan avhopp, han såg den inte så han ramlade förstås. Det gick rätt bra, men sen åkte han lite försiktigare ... särskilt när det blev dags för barnens  Trolle cup

Göteborg open - Sveriges största ungdomstävling för killar och tjejer med speciella behov.

I år arrangerades Göteborg Open för 29: gången den 22-23 november.  Det är Sveriges största ungdoms- och rekryteringstävling för funktionshindrade killar och tjejer mellan 7-17 år från hela Skandinavien.
Det finns många olika grenar, t ex judo, simning, bordtennis, rullstolsdans, ridning mm
Wilmer deltog för andra året i judo tillsammans med sin klubb   Stenungsunds judoklubb - judo för alla  Träningslägret är lättsamt och roligt och väldigt proffsigt skött.Tanken är att alla ska ha roligt, utveckla sina färdigheter och bli inspirerade att idrotta och tävla. När det var dags för match på lördagseftermiddagen fick Wilmer i tur och ordning möta tre tjejer från England, Norge och Danmark som alla var lite större och mer rutinerade än honom. Första matchen la han sig direkt på rygg, oklart om det var självbevarelsedrift, bra puss-läge eller om han trodde det var träning. Följande matcher kämpade han tappert, men trots att han låtsades vara Hulken, förlorade han och kom på fjärde plats. Han var glad och nöjd med dagen ändå, särskilt som han fick en jättsnygg statyett. I år valde Wilmer mellan judo och simning, han tillhör ju  MASS också. Man kan tydligen delta i flera olika grenar om man utövar fler sporter, men det kräver lite planering eftersom tävlingarna är förlagda till olika idrottshallar över hela stan. Läs mer om Göteborg Open här

AKK Schema att ta med sig

Det behöver inte vara ordbilder med skolämnen, det kan lika gärna handla om vad man planerar att göra dag för dag på semesterresan. Eller något helt annat, som sjukhusvistelse vid operation, sövning vid tandläkarbesök. Själva boksidorna har Karlstadmodellens dag-färger. Ett tips jag fått från Tarja som gått i samma Karltadmodellgrupp som jag. Bilderna gör jag i Inprint, skriver ut och laminerar.
Har man inte Inprint kan man hitta en hel del fria bilder på Bildstod.se (som Dart Göteborg lanserar för sitt projekt KomhIT-för barns rätt till kommunikation i vårdsammanhang.)
De analoga klockbilderna hittade jag på Internet. Man behöver förstås inte ha en massa enstaka bilder, men i somliga klasser ändras schemat ofta, och en del barn tycker om att plocka bort ämnesbilden när lektionen är slut. (och lägga i påse längst bak i boken) Jag har köpt en talande armbandsklocka med tydlig urtavla till Wilmer. Eftersom han numera går i döv/hörselklass ringer det inte in på raster, utan det får eleverna hålla reda på själv, med hjälp av rastvakter.

DHB målgruppsträff Språkstörning

Föreningen DHB Västra - för döva, hörselskadade barn samt barn med språkstörning har haft målgruppsträff Språkstörning. 10 barn och 11 vuxna träffades den 13/9 2014 på Bohusläns museum i Uddevalla.

Barnen och några föräldrar följde med pedagog och lekte rövare och klädde ut sig samt gick på äggjakt. Vi andra vuxna samlades i konferensrummet för att prata språkstörning.

De föräldrar som var med verkade hungra efter information: Vad kan man få för stöd i skola och förskola, kan man få resurs, kan man kräva bildstöd? TSS? Hur gör man när det inte funkar, vart vänder man sig för att träffa en logoped mm. Vad finns det för skolor, hur söker man dit? Frågorna är många …

Och föräldrarna berättar om förfärliga historier om hur pedagoger utesluter barnen

och skyller på dem, istället för att använda TSS och AKK som man vet är tydliggörande för alla barn. Med den vuxenattityden blir det liksom fritt fram för de ”vanliga” barnen att retas och mobba, men även det skylls på barnet med språkstörning/funktionshinder. Hur kan vi ändra på detta?

Fantastiska Johanna informerade om nya styrdokument, ”extra anpassningar” som omfattar alla barn i behov av stöd. Skolverket har gett ut en broschyr som finns att köpa eller ladda ner från deras hemsida. http://www.skolverket.se/regelverk/allmanna-rad/extra-anpassningar-1.196156

Åtgärdsprogrammet finns fortfarande kvar, och används när det inte räcker med extra anpassningar utan krävs ännu mer riktat stöd.

På förskolenivå används istället en Handlingsplan, inte att förväxla med protokoll från utvecklingssamtal (för det samtalet ska vara barnets) med mätbara mål som följs upp och utvärderas regelbundet.

Vi tipsade om att

*Skolor kan kontakta SPSM för gratis råd och stöd, även föreläsningar om språkstörning.

*SPSM erbjuder språkstörningsutredning vid diagnos grav språkstörning.

*Regionhabiliteringen kan erbjuda intensivträning av kommunikation.

*Dart Göteborg utreder kommunikationsbehov och analyserar och ger råd om insatser, krävs remiss från logoped, samt vill Dart att lokalt habteam (om sånt finns) ska jobba med barnet regelbundet.

*Mun-H-Center i Göteborg tittar på munmotorik mm, många muskler används för att producera tal.

*TUFF, glömde jag nog nämna, hade skrivit upp det på whiteboarden, om barnet har behov av teckenkommunikation kan föräldrar få gå TUFF kurs.

*Hörselhabiliteringar har kurser i teckenspråk, oftast dagtid, remiss krävs. Logoped utfärdar.

*Enligt FN-konventionen för personer med funktionshinder 21 b kan vi kräva bildstöd, AKK åt barnet som behöver det. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på samma villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2 (olika kommunikationsformer) genom att:

B) godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt

Fb grupper Vi som har barn med språkstörning, (även tillägg Göteborg) Tala lyssna, förstå.

Vi lovade maila ut länkar. Kanske de kan ligga på hemsidan också, samt dhb västra fb?

Deltagarna uttryckte en stark önskan att språkstörningsdagen får fortsätta, gärna även som språkstörningshelg, just pga få känna samhörighet med andra föräldrar i samma (stödlösa) situtation. Det kan vara att det ordnas träff med egen fika eller grilla korv. Det är önskemål som uttrycks i fb-grupp om språkstörning också.

Johanna sa att språk-klasser i hennes upptagningsområde läggs ner för att barn ska integreras i vanliga klasser. Problemet är dock samma för döva-hörselskadade, att det saknas kunskap ute på skolorna, det behövs specialkompetens i varje län som liksom höjer ribban och där skolor kan hämta kunskap.

Efter lunch samlades vi och valde aktivitet. Museet erbjuder bildjakt, skattjakt m frågor om världsdelar bl a. Barnen hann även med att leka fritt i lekrummet innan det var dags att gå hem.

Not. Gunilla Thunberg meddelade på kommunikationskarnevalen att artikeln tidigare varit felöversatt, endast stått förstorande material, men nu har det korrigerats att gälla AKK.

Article 21 - Freedom of expression and opinion, and access to information

States Parties shall take all appropriate measures to ensure that persons with disabilities can exercise the right to freedom of expression and opinion, including the freedom to seek, receive and impart information and ideas on an equal basis with others and through all forms of communication of their choice, as defined in article 2 of the present Convention, including by:

B. Accepting and facilitating the use of sign languages, Braille, augmentative and alternative communication, and all other accessible means, modes and formats of communication of their choice by persons with disabilities in official interactions;

Idag är det val, men vad är det partierna menar egentligen?

 

På väg ner till stranden passerar jag folkpartiets reklamskyltar "Rösta för skolan" skriver de, och det låter ju bra.
Jag är för skolan.
Men, jag är emot segregering, diskriminering och jag är verkligen emot särskola.
Det är t ex inte Folkpartiet, de vill ha kvar särskola.

Trots att Sverige skrivit på Konventionen om funktionshindrades rättigheter. artikel 24.2. b:

Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionshinder, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet.

Vad är det för inkluderande med särskola?
Debatten om särskola pågår ständigt i olika forum.
De som tycker att särskola ska vara kvar menar att personalen är så bra i särskolan, alla får vara med och barnen får tydliggörande undervisning på ett lustfyllt sätt.
OM det verkligen vore sant, skulle då inte den personalen göra underverk i en vanlig klass?

De som förespråkar särskola hävdar också att deras barn med speciella behov inte skulle må bra i en skola med för stora, bullriga klasser och otillräckligt med personal, de vill inte att deras barn ska gå i en "vanlig" skola pga risken för mobbning.
Jag bara undrar, vilka föräldrar vill skicka sina barn till en sådan skola?
Och vad är det för sorts barn som mår bra av att gå i en sådan klass?

Nä, partier som är för särskola och därmed segregering och diskriminering kommer inte att få min röst. Jo, jag vet, det krävs ansvarsfulla vuxna och rektorer som följer styrdokumenten för att det ska funka.

Men så länge vuxna tillåts sortera barn, så länge kommer rädslan för det främmande och okunskapen att vara kvar. För hur ska man lära sig respektera och umgås med alla sorters människor om man inte får vara med dem?

Simträning på ny ort, eller, plötsligt en dag ...

I flera år har W deltagit i Uddevallasims fantastiska simskolekoncept. Simtränare är unga, duktiga simtalanger som är utmärkta förebilder. Varje barn tilldelas en egen simtränare. Det har varit jättebra, och W kan simma och använda sig av olika tekniker. Men, kanske för att jag var med och tittade på, eller bara för att det var roligare så, ofta brukade han simma en liten stund och sen göra vad han ville istället för att lyssna på tränaren. Dyka ner till botten, klänga på tränaren, busa med andra barn, gå iväg till hoppbassängen innan han simmat de längder tränaren ville, simma på annat sätt mm.

Det var länge oklart hur långt han kunde simma egentligen. Tills han följde med sin dåvarande klass till badhuset för att simma 200 m bröst och 50 m rygg. Jag trodde först inte på fröken och resursen när de sa att han simmat det han skulle hur lätt som helst. Men så funkar inkludering. Barn lär sig av andra barn och W ville såklart göra samma som sina klasskamrater. Efter det tillfället fortsatte han att köra med sina simlärare och väldigt ofta strunta i vad de sa ...

Nu har vi flyttat och W har börjat simträna tillsammans med andra barn med funktionshinder. En tränare går omkring vid bassängkanten och dirigerar  Första tillfället körde W sin egen scoobydoosimstil ett par längder, men snart härmade han de andra istället. 

I en timma simmade dessa fantastiska ongar fram och tillbaka i 25-meters bassängen, sammanlagt flera hundra meter, och såg ut att njuta av sträcka ut i vattnets lätthet, och alla lydde tränarens minsta vink.

Plötsligt en dag vänder det ...

Tänndalen - skidsemester

Vi har åkt skidor i Tänndalen en vecka. Fantastisk natur, mäktiga snötäckta berg som som glänser som maräng i solen. Jag gillar inte att resa långt, högt eller djupt, så att åka  till fjäll  ca 70 mil bort i ca 8-9 timmar är inte är egentligen inte min grej, ändå tycker jag det är värt det.
Man bör dock undvika fjällvägen, dvs väg 311. Förra året när vi skulle till Funäsdalen kändes det som om vi hamnat mitt ute på en halkig grusväg på fjället, ödsligt som bara den, och ingen mobiltäckning. Aldrig mer, sa vi, nästa gång tar vi vägen över Mora istället för Sälen. Så det gjorde vi i år, men sen svängde vi av vid stora skyltar mot Funäsfjällen och hamnade återigen på den där helvetesvägen ...
Sensmoral: Lita inte blint på gps:en utan google mappa ordentligt innan resa. 

I Tänndalen finns fantastiska längdskidspår som vi ville prova, så vi släpade som vanligt med oss all utrustning, men som vanligt, efter några timmars slalom orkade vi inte ladda om för en tur i spåren.
Men nästa gång så ...

Wilmer är nästan mer osäker i backen än jag, så vi bokade ett par skidlektioner åt honom.  Här är han med sin skidlärare. Ser ni staketet i slutet av filmen? Följande dag hade staketet flyttats närmare backen, men det observerade inte Wilmer (som ser hälften så bra som vi andra, med glasögon).Han väjde dock fint för folk och föremål innan han for rätt in i nätet, gjorde en saltomortal rätt upp och över nätet och sedan studsade runt flera varv innan han blev liggandes på marken och vi trodde att han brutit sig fördärvad. Liftskötaren hoppade jämfota över nätet rusade fram till Wilmer och ringde efter vårdpersonal. Men då reste sig lyckligtvis Wilmer på vingliga ben och ropade "Jag mår bra!"

Somligt gör en trött...

Somliga morgnar kliver min kropp upp ur sängen och tar itu med vardagssysslorna, fastän själen ligger kraftlös kvar och stirrar in i väggen.  
 På senaste uppföljning-av-åtgärdsprogram-mötet läste speciallärare Eva-Lena upp samma kortsiktiga mål som de senaste gångerna. Suck.
Till exempel i  matte ska sonen kunna positionssystemet, skilja på ental, tiotal och hundratal och använda vid räkning.
Jag sa att jag tycker att han kan det , är det inte dags att gå vidare? (han räknar hemma och jag har filmat honom då) "Vad är det som krävs?" Speciallärare Eva-Lena flackade med blicken och menade att kunskapen inte var befäst.
Jag frågade klasslärare Å vad som krävs, och hon sa att det vore bra om han kunde räkna på det nya sättet för det är så mycket tydligare. Specialläraren sa att det hade hon inte gjort med Wilmer för det kunde hon inte .Klassläraren sa att hon lät W använda miniräknare och det klarade han galant. Jaha?

Ännu har jag inte sett till vare sig åp eller utvärdering, bara fått det uppläst på mötet, så jag vet inte om de gjort några ändringar efteråt, men jag tillåter mig att tvivla.

Angående engelska så var det kortsiktiga målet, återigen, att kunna några engelska fraser.
Jag frågade hur mycket de hade jobbat med det och med vad.
Speciallärare Eva-Lena sa att W fått jobba i  Little Bridge.
"Det är ett jättebra program, men var i programmet finns de där fraserna och hur har ni övat?"
Speciallärare svarar att det vet hon inte, och så lägger hon till:
MAN FÅR INTE STÄLLA FÖR HÖGA KRAV!

Alltså, om man inte arbetar med kortsiktiga mål, hur ska då eleven kunna nå dem?

Inget ont som inte har något gott med sig ... :)

Hur funkar bilsemester om barnet har matallergi och funktionshinder? Eller: recension av tre tyska djurparker!

En regnig sommardag förra året, frågade sambon om vi möjligtvis hade lust att åka ut i Europa, några hundra mil eller så, för i så fall hade han möjlighet att låna bil. Ja, varför inte?

Sonen har pratat om djurparker ända sen DHB och Downföreningens nätverk ordnade utflykt till Borås djurpark i våras och vi tillbringade timmar i giraffstallet.

Djurparker finns det väl gott om i Europa, tänkte vi, och så kan vi säkert besöka några gamla slott och sånt som roar oss vuxna också. 

Men hur fungerar en långfärdssemester med ett barn med glutenintolerans, spannmålsallergi och mjölkallergi? ”Det måste väl ändå vara lika vanligt som här. Alpro är väl ett tyskt märke?” menade sambon och tyckte att vi kunde köpa livsmedel längs vägen, eftersom det liksom blev fullt i bilen ändå.  För säkerhets skull packade vi ner glutenfri pasta och några soyghurt i kylväskan och det var bra för inte ens Stena Line erbjöd mjölkfritt (eller glutenfritt för den delen) som frukostalternativ. Inga tyska eller franska hotell heller. Och det fanns absolut inte att köpa i alla livsmedelsaffärer. Men hotellpersonalen (vi tog in på 6 olika hotell under resan) var alltid vänlig och hjälpsam och lät oss ha soyghurt i deras kyl, eller gav oss en hink med is(!) när inte det fanns kylskåp på rummen. 

Vi åkte över med Kielfärjan eftersom bilen lånades under en begränsad tid, Nicke Nyfiken var med ombord till sonens förtjusning (ca 20 minuter på kvällen hälsade Nicke på barnen och dansade med dem) och det fanns mycket att pyssla med, så den båtturen vill han göra fler gånger. (Barnmenyns köttbullar och korv var gluten- och mjölkfria enligt servitören, så sonen behövde inte svälta heller.)

Hannovers djurpark, http://www.zoo-hannover.de/startseite.html?L=6  ca 25 mil från Kiel, blev första riktiga stopp på vägen. En vuxen fick fritt inträde som ledsagare.  Djurparken är indelad i olika temaområden och man kunde åka flodbåt. Sonen uppskattade ”elefant-teatern” med djur och skötare som uppträdde. Rejäla lekplatser fanns också, överlag en mycket trevlig djurpark, så här borde vi planerat in en heldag eller två.

Istället åkte vi vidare på kvällen till Frankfurt, 35 mil. För vi tänkte att då kunde gå in på Frankfurts zoo  nästa morgon när det öppnade. Fast vi orkade liksom inte upp så tidigt …så sonen fick inte tillräcklig med tid att leka av sig.
 http://www.zoo-frankfurt.de är en äldre djurpark som håller på att moderniseras bit för bit. Mindre än Hannovers zoo, men tillräckligt stort för att tillbringa en heldag, om man inte som vi ville vidare för att inte spräcka tidsplanen. Även här erbjuds fritt inträde för ledsagare.

Färden gick vidare mot södra Frankrike och vi tillbringade några dagar i Carcassonne med omnejd och badade och besökte medeltida slott och byar. I närheten av lägenhetshotellet fanns en stor supermarket med mjölkfri  soyghurt.  En utflykt till förhistoriska parken (parc préhistorique, Tarascon) hanns också med.



 
På hemvägen till Sverige stannade vi vid ännu en djurpark ... Allwetter zoo i Munster, Tyskland. De erbjöd fritt inträde för en ledsagare. Förutom de sedvanliga djurparksdjuren, kan man se en delfin- och sjölejonshow samt rasta barn på en stor och fin lekplats, syns bara en liten del av den på bilden. På det hela taget var det en trevlig resa, men nästa gång ska jag nog planera lite bättre och se till så vi har mer tid överallt. Apropå tid så skenade den iväg på slutet, vi måste landa i Göteborg ett visst datum för att lämna tillbaka bilen, och så hade vi anmält sonen till Passalens seglarskola, så vi valde att åka Kielfärja på hemvägen också.