Flex-O i Borås 6-8 november. Orientering med bildstöd

Orientering med bildstöd! Orientering för alla! Under O-Ringen Borås i somras genomfördes Flex-O (Flexibel Orientering) för första gången. 
 Nu får alla som behöver extra kognitivt stöd en ny chans att prova förenklad orientering med målgång inne på Borås Arena samt på Borås Djurpark.
Kontakta Susanne Bäckström susanne.backstrom@oringen.se för mer info.

Utflykt till Älvsborgs fästning med DHB Västra

I slutet av juni möttes vid lilla Bommen och jag som var en av ledarna prickade av tolkar och deltagare innan vi klev ombord på den fina båten som skulle ta oss ut till ön. 

Det var lite mulet men ändå fint att stå på däck och betrakta Göteborg från sjösidan. Jag hade gjort ett schema med bildstöd så att barnen visste vad som väntade, det uppskattades. (Förutom att vi inte hann med någon egentid för att upptäcka ön och schemat därmed inte var helt korrekt) Även utvärderingslappen modifierades med olika smileys så att barnen skulle kunna kryssa för vad de tyckte.

Guiden mötte upp när vi steg i land och tog med oss på en informativ rundtur. T ex finns kanonkulor kvar på väggen som minne av danskarnas anfall 1719. Under hela 1700-talet och fram till 1866 nyttjades anläggningen som fängelse.  Sommartid hålls dramatiserade föreställningar på ön och jag tror att flera av oss blev sugna på att återvända till ön vid tillfälle.

Efter lunch var det dags för Fångarna på Älvsborglek och båtpersonalen som tidigare klätt om till serveringspersonal tog nu på sig kläder och roll som lekledare. Vi delades in i grupper och med hjälp av karta letade vi rätt på olika stationer där vi skulle lösa uppgifter, både fysiska och kluriga utmaningar, och samla poäng, och det var riktigt roligt.  

Personalen var mycket trevlig och hjälpsam men hade inte förstått att det var mindre barn med, så vinnarpriset till den som först löste koden och tog sig in i buren var en vinflaska, och så hade de skrapat ihop några godispåsar som barnen fick dela på.

Vi hade himla kul hela dagen och aktiviteten passade mycket bra för hela familjen.

Det skulle kanske funka att ha någon sorts ungdomsläger här ett par dagar, om det går att lösa boendefrågan där eller i land.

När vi avslutat aktiviteten var det redan dags att ta sig ner till den väntande båten och resa hem.

Det råkade bli så att en dam som driver en butik på ön följde med samma båt tillbaka och hon kom fram till mig och frågade lite om DHB och sa att både hon och personalen tyckt att DHB Västra var en av de trevligaste grupper de haft ute på ön och att de var imponerade av den glädje och gemenskap som fanns i föreningen.  Sådant är ju alltid roligt att höra!

 

Ibland pratar sonen väldigt tydligt!

I eftermiddags spelade jag och Wilmer minigolf med ett par kompisar. Tiden gick och pojken som var med blev kissnödig. Men det fanns ingen toa vid anläggningen, man måste gå till omklädningsrum hundra meter bort. Ärendet brådskade visst för pojken smög upp i skogskanten istället och drog ner byxorna. Jag och den andra mamman låtsades som ingenting men då pekar Wilmer på pojken och vrålar högt och felfritt: "Kolla kolla, han kissar på träden! Kolla då!" Och det gjorde ju alla ...

DHB Västra på Kommunikationskarnevalen

I år var det Elisabeth Dahlberg, handledare i Karlstadmodellen som ansvarade för DHB Västras monter på Kommunikationskarnevalen. DHB Västra arrangerar många aktiviteter för målgruppen, dvs barn som är döva, har hörselskada eller språkstörning samt Koda-barn (barn som har döva föräldrar) Årets program hittar ni på hemsidan www.dhbvastra.se under fliken kurser och aktiviteter. Föreningen ordnar även helgkurser i teckenspråk för föräldrar och personal på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Samt har föreningen till uppgift att sprida information som rör målgrupperna. Föreningen är på gång med att starta upp en FLEX grupp för barn med ytterligare funktionshinder förutom de som tillhör nämnda målgrupper. Varje år hålls en specifik målgruppsträff där föräldrar och barn kan diskutera och utbyta erfarenheter. DHB Västra är med i projekt KomHit.se

Teckenspråkshelg med DHB Västra

Varje år arrangerar DHB Västra teckenspråkskurser: mammahelg (för kvinnliga anhöriga samt personal), pappahelg (manliga anhöriga samt personal) och familjehelg.
Jag behöver verkligen fylla på teckenförrådet, det var ett par år sedan jag avslutade TUFF-utbildningen och som med allting annat gäller det att ligga steget före barnet och vara förebild.
Syskon över 12 år kan delta i teckenspråksundervisningen om de föredrar det framför att vara med på barn- och ungdomsaktiviteterna.
Nordiska folkhögskolan i Kungälv fixar boendet, lektionerna och barnledare. Skolan har  TUFF- och teckentolkutbildning under veckorna och kan erbjuda teckenspråkiga barnledare samt bra teckenspråkslärare.
Medan jag fick teckenspråksundervisning lekte Wilmer med de andra barnen, spelade brännboll och bowling samt såg på film. Särskilt roligt var det att skolans rektor kom fram och berättade hur imponerad hon var av Wilmers teckenspråk!  Hon hade stått och betraktat honom en stund medan barnen såg Kalle och Chokladfabriken och lagt märke till att Wilmer teckentolkade filmen så gott han kunde. (ordet blockera kunde han t ex inte, bra för mig att veta) Både teckenspråk och tal har utvecklats enormt sedan han började i en teckenspråkig skola, vilket ställer  högre kvar på oss föräldrar så klart. Därför är det så bra att DHB Västra ordnar dessa kurser till en rimlig peng. Hörselvården har också teckenkurs och den är gratis, men bara ett par timmar en gång i månaden här i Göteborg och kursen är tänkt som förberedande TUFF.  (Vänersborg erbjöd teckenspråk varannan vecka och fler timmar per gång)
Den första bilden är tagen utanför elevhuset där vi bor - vi väntar på kompisar för att gå till gemensamt samkväm på kvällen, och den andra bilden togs utanför huvudbyggnaden före frukost nästa morgon. Bara det att gå till dukat bord 2-3 gånger om dagen ...

 

Widgit Go, skrivstöd och pratAPParat

För ett tag sedan (på regionhabiliteringen) provade W ett par olika kommunikationsstödjande appar; Widgit Go från Hargdata och Grid Player.
För att han oftast uttrycker sig i enstaka ord eller korta meningar som inte är grammatiskt korrekta.
För att personer som inte känner honom, och inte kan teckenspråk, inte förstår vad han vill säga.
Syftet är inte i första hand att han ska använda appen istället för tal/tecken utan som ett stöd tills han lärt sig hur man uttrycker sig.
Till exempel fick han spela "Finns i sjön". Alla deltagare fick fem spelkort var. Om man vill kan man göra egna spelkortspar med tydliga motiv som  intresserar barnet. Bilder på korten hade lagts in i appen och när man tryckte på en bild sa en  röst vad bilden föreställde. Det fanns även knappar med texten "Har du kortet ...", "Ja, jag har ...." samt  "Nej, finns i sjön."
Jag tänker att man även skulle kunna lägga in meningar/ord för att diskutera regler innan spelet.
Sen började vi spela och tryckte på meningen samt önskat kort. W kunde inte reglerna, och knappt jag heller, för vi inte spelar kort särskilt ofta, pga dåliga förlorare aptrist.  Men han förstod snabbt hur man skulle gå till väga, tyckte det var kul att trycka på rätt knapp och lyssnade intensivt. När han läst och lyssnat på meningen ett antal gånger  hände det att han själv sa hela frasen. Ett roligt sätt att språkträna! (och lära sig spela kort) Widgit go är en app som ännu  inte är förskrivningsbar, i all fall inte där vi bor,  och den saknar tangentbord. Priset är ca 600 kr.

Dart Göteborg - möte inför kommunikationsträning

När jag förra året bad om remiss till regionhabiliteringen passade jag också på att begära remiss till Dart för analys och utprovning av hjälpmedel. För bästa resultat föreslogs ett samarbete och ett par veckor före inskrivning på regionhabiliteringen blev vi kallade till ett förberedande möte på Dart.

Vi gick igenom Resurs, Problem, Problemförklaring, Mål, Metod, dvs listade styrkor och svagheter samt ringade in  aktuella frågeställningar och vad man skulle satsa på under träningsperioden.

DHB målgruppsträff Språkstörning

Föreningen DHB Västra - för döva, hörselskadade barn samt barn med språkstörning har haft målgruppsträff Språkstörning. 10 barn och 11 vuxna träffades den 13/9 2014 på Bohusläns museum i Uddevalla.

Barnen och några föräldrar följde med pedagog och lekte rövare och klädde ut sig samt gick på äggjakt. Vi andra vuxna samlades i konferensrummet för att prata språkstörning.

De föräldrar som var med verkade hungra efter information: Vad kan man få för stöd i skola och förskola, kan man få resurs, kan man kräva bildstöd? TSS? Hur gör man när det inte funkar, vart vänder man sig för att träffa en logoped mm. Vad finns det för skolor, hur söker man dit? Frågorna är många …

Och föräldrarna berättar om förfärliga historier om hur pedagoger utesluter barnen

och skyller på dem, istället för att använda TSS och AKK som man vet är tydliggörande för alla barn. Med den vuxenattityden blir det liksom fritt fram för de ”vanliga” barnen att retas och mobba, men även det skylls på barnet med språkstörning/funktionshinder. Hur kan vi ändra på detta?

Fantastiska Johanna informerade om nya styrdokument, ”extra anpassningar” som omfattar alla barn i behov av stöd. Skolverket har gett ut en broschyr som finns att köpa eller ladda ner från deras hemsida. http://www.skolverket.se/regelverk/allmanna-rad/extra-anpassningar-1.196156

Åtgärdsprogrammet finns fortfarande kvar, och används när det inte räcker med extra anpassningar utan krävs ännu mer riktat stöd.

På förskolenivå används istället en Handlingsplan, inte att förväxla med protokoll från utvecklingssamtal (för det samtalet ska vara barnets) med mätbara mål som följs upp och utvärderas regelbundet.

Vi tipsade om att

*Skolor kan kontakta SPSM för gratis råd och stöd, även föreläsningar om språkstörning.

*SPSM erbjuder språkstörningsutredning vid diagnos grav språkstörning.

*Regionhabiliteringen kan erbjuda intensivträning av kommunikation.

*Dart Göteborg utreder kommunikationsbehov och analyserar och ger råd om insatser, krävs remiss från logoped, samt vill Dart att lokalt habteam (om sånt finns) ska jobba med barnet regelbundet.

*Mun-H-Center i Göteborg tittar på munmotorik mm, många muskler används för att producera tal.

*TUFF, glömde jag nog nämna, hade skrivit upp det på whiteboarden, om barnet har behov av teckenkommunikation kan föräldrar få gå TUFF kurs.

*Hörselhabiliteringar har kurser i teckenspråk, oftast dagtid, remiss krävs. Logoped utfärdar.

*Enligt FN-konventionen för personer med funktionshinder 21 b kan vi kräva bildstöd, AKK åt barnet som behöver det. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på samma villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2 (olika kommunikationsformer) genom att:

B) godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt

Fb grupper Vi som har barn med språkstörning, (även tillägg Göteborg) Tala lyssna, förstå.

Vi lovade maila ut länkar. Kanske de kan ligga på hemsidan också, samt dhb västra fb?

Deltagarna uttryckte en stark önskan att språkstörningsdagen får fortsätta, gärna även som språkstörningshelg, just pga få känna samhörighet med andra föräldrar i samma (stödlösa) situtation. Det kan vara att det ordnas träff med egen fika eller grilla korv. Det är önskemål som uttrycks i fb-grupp om språkstörning också.

Johanna sa att språk-klasser i hennes upptagningsområde läggs ner för att barn ska integreras i vanliga klasser. Problemet är dock samma för döva-hörselskadade, att det saknas kunskap ute på skolorna, det behövs specialkompetens i varje län som liksom höjer ribban och där skolor kan hämta kunskap.

Efter lunch samlades vi och valde aktivitet. Museet erbjuder bildjakt, skattjakt m frågor om världsdelar bl a. Barnen hann även med att leka fritt i lekrummet innan det var dags att gå hem.

Not. Gunilla Thunberg meddelade på kommunikationskarnevalen att artikeln tidigare varit felöversatt, endast stått förstorande material, men nu har det korrigerats att gälla AKK.

Article 21 - Freedom of expression and opinion, and access to information

States Parties shall take all appropriate measures to ensure that persons with disabilities can exercise the right to freedom of expression and opinion, including the freedom to seek, receive and impart information and ideas on an equal basis with others and through all forms of communication of their choice, as defined in article 2 of the present Convention, including by:

B. Accepting and facilitating the use of sign languages, Braille, augmentative and alternative communication, and all other accessible means, modes and formats of communication of their choice by persons with disabilities in official interactions;

Somligt gör en trött...

Somliga morgnar kliver min kropp upp ur sängen och tar itu med vardagssysslorna, fastän själen ligger kraftlös kvar och stirrar in i väggen.  
 På senaste uppföljning-av-åtgärdsprogram-mötet läste speciallärare Eva-Lena upp samma kortsiktiga mål som de senaste gångerna. Suck.
Till exempel i  matte ska sonen kunna positionssystemet, skilja på ental, tiotal och hundratal och använda vid räkning.
Jag sa att jag tycker att han kan det , är det inte dags att gå vidare? (han räknar hemma och jag har filmat honom då) "Vad är det som krävs?" Speciallärare Eva-Lena flackade med blicken och menade att kunskapen inte var befäst.
Jag frågade klasslärare Å vad som krävs, och hon sa att det vore bra om han kunde räkna på det nya sättet för det är så mycket tydligare. Specialläraren sa att det hade hon inte gjort med Wilmer för det kunde hon inte .Klassläraren sa att hon lät W använda miniräknare och det klarade han galant. Jaha?

Ännu har jag inte sett till vare sig åp eller utvärdering, bara fått det uppläst på mötet, så jag vet inte om de gjort några ändringar efteråt, men jag tillåter mig att tvivla.

Angående engelska så var det kortsiktiga målet, återigen, att kunna några engelska fraser.
Jag frågade hur mycket de hade jobbat med det och med vad.
Speciallärare Eva-Lena sa att W fått jobba i  Little Bridge.
"Det är ett jättebra program, men var i programmet finns de där fraserna och hur har ni övat?"
Speciallärare svarar att det vet hon inte, och så lägger hon till:
MAN FÅR INTE STÄLLA FÖR HÖGA KRAV!

Alltså, om man inte arbetar med kortsiktiga mål, hur ska då eleven kunna nå dem?

Inget ont som inte har något gott med sig ... :)

Veckans pianoläxa

Det här är veckans pianoläxa, "Walzing Elephants." Den finns i nivå 1 i Bastien Piano Basics, (jag köpte den engelska versionen på Amazon.uk) och jag har skannat in sidan och förstorat så att noterna syns bättre. Wilmer går tredje terminen på Kulturskolan. I början kunde han knappt träffa rätt tangent med rätt finger, det gick bara inte att styra handen, men finmotoriken utvecklas ju mer han tränar. Fast det vill han inte alltid, i alla fall inte den lilla stund varje dag som jag tycker vore bra. Men när det är dags för pianolektion rusar han upp för de gamla stentrapporna till den lilla salen högst upp i Kulturskolan. Han har inget emot att spela, men vill helst inte lägga tid på att öva, så ibland tar det flera veckor att traggla igenom ett nytt stycke, men det gör ingenting, fröken Anna och jag gläds över de framsteg han gör. Med tiden lär han sig att övning ger färdighet, och han är stolt över att visa vad han kan. Förra terminen började han, som har expressiv språkstörning, sjunga med i melodin, det har han inte lyckats med tidigare. Så både finmotorik, prosodi och taktkänsla utvecklas. Och förmågan att läsa noter. Och jag tror att musik och måleri är bra verktyg för att hitta lugn och må bra.

Pianolektionen varar 20 minuter. Men tid är inte riktigt Wilmers grej. Så ibland liksom försjunker han in  i pianots vackra svarta spegelyta och gör roliga grimaser iställer för att spela, och varken hör eller ser oss andra i rummet. Jag brukar bli lite stressad då, det är trots allt fröken Annas dyrbara tid vi tar upp med sådant bus och jag är rädd att hon kanske ledsnar, det är första gången hon undervisar ett barn som har Downs syndrom.  Men fröken Anna är klok och än så länge tålmodig, hon brukar breda ut alla notböcker hon har, samt komplettera med sjalar, för att täcka pianot så Wilmer kan koncentera sig bättre. Då funkar det ganska bra, men inte helt, att återfå fokus. Men så en dag kom jag på att vi förstås kan använda bildstöd, både på lektionen och hemma. 

Jag pratade med pianofröken och vi kom fram till att vi provar med fyra inplastade kort, som Wilmer kan dra i tur och ordning, så att han kommer ihåg vad som gäller på lektionen och förhoppningsvis känner större delaktighet när han får välja.  Hittills funkar det faktiskt jättebra, fast pappret är lite tunt så han kan se texten på andra sidan och  väljer helst "spela läxa" först, men det är ju helt okey:)

Möte med skolpsykologen

Så blev vi då kallade  till ett ”förutsättningslöst” möte med skolpsykologen. Hon inledde med att säga att det där med inkludering hade ju visat sig fungera väldigt dåligt i vår kommun ... 

Jo, det kunde vi hålla med om, men om man har attityden att det kommer att misslyckas, och man inte intresserar sig för att studera fungerande verksamhet och modern forskning så blir resultatet därefter. 

Psykologen sa att själv var hon en varm anhängare av särskolan, hon hade träffat flera lyckliga särskolebarn när hon jobbade i Dalarna(!), så hon ville gärna veta varför ville vi inte placera vårt barn i särskola? 

Vi svarade, som vanligt, att vi vill att vårt barn ska få tillgång till utbildning och sociala förebilder. Att vi tror att särskolan skulle begränsa honom.  Och även om det finns bra och dåliga särskolor, precis som det finns bra och dåliga skolor, så tycker vi inte det är okey med segregering. Vi tror att allmänhetens fördomar och okunnighet orsakas av att generationer vuxit upp med särskolan som begrepp.  

Skolpsykologen vill gärna att sonen ska göra ett psykologtest. 

"Det bara högst en timma, det spelar ingen roll att han har språkstörning och att jag inte kan ett enda tecken."

 Vi svarade att hon nog inte kan så mycket om språkstörning och funktionsnedsättning om hon säger så. 

Hur skulle förresten ett psykologtest ge pedagogerna kunskap i teckenspråk, AKK och IKT och Karlstadmodellen, sådant som behövs för att tydliggöra undervisningen, och som de saknar idag?  

Dessutom befarar vi att ett psykologtest skulle ge rektor verktyg för att tvångsförflytta sonen till den lilla särskolan där barnen aldrig får träffa några normalstörda barn och personalen lägger ribban tämligen lågt vad gäller utbildningsmål. 

"Nämen det behöver ni inte vara rädda för, det kommer inte att hända", utbrast skolpsykologen. 

"Men, förra året var det ju ett barn som tvångsförflyttades dit av rektor? Efter att  föräldrarna anmält till Skolinspektionen? De vann i rätten sedan, men ändå ..." 

Då blir skolpsykologen ganska röd i ansiktet och säger lite generat att: 

"Jaså det fallet, ja men det var en heelt annan sak." 

Det är dags att avsluta mötet, men innan vi hinner gå säger skolpsykologen myndigt att vi måste diskutera vidare en annan gång ...

Det kändes ganska hopplöst efter det mötet, ingen annan förälder som har barn med behov på skolan har blivit kallad till skolpsykologen, bara vi som anmält rektor till Skolinspektionen! 

Men Skolinspektionens rapporter från den allmänna granskningen av kommunens skolor fortsatte droppa in och antagligen diskuterades det rejält  i kommunhuset. I alla fall fick vi en tid senare ett informationsbrev från sonens skola, där man meddelade att rektor avgått ...

Vad Skolinspektionen hade att säga om den segregerade särskolan/träningsskolan kan man läsa här

Kommunikationskartor i skolan - om asatro

Under höstterminen har man i åk 4 bl a jobbat med vikingatid och asatro. Jag har gjort kommunikationskartor, eller pekkartor som de också kallas, i In Print (från Hargdata) och skickat med sonen. Vi har också använt dem hemma när vi läst igenom text, och lyssnat på uppläst text. (Jag köper årslicens på Pixel digitala medier från NOK.) Dels pekar jag på bild samtidigt som jag pratar mer utförligt kring den, och dels pekar sonen för att visa att han vet vem/vad jag pratar om (eller vad vi lyssnar på) När han ska svara på frågor och det är längre, svårare ord kan han peka istället för att kämpa med uttal eller skrift. Teckenspråk är ju bra såklart, men än så länge kan inte resursen teckentolka en lektion (även om han vill) och lärarna kan inga tecken alls. Den här terminen är det flera nya lärare, och de har dessutom varit långtidssjukskrivna med tillfälliga vikarier som följd.
Så, mycket hänger på att vi hemma ger förförståelse av text, (förutsätter att vi får info om vilken text som används) och att vi går igenom och repeterar hemma. Det som funkar bäst hemma hos oss är "Skattjakt".

Story Kit, en app för att göra egna berättelser.

W har språkstörning och hörselnedsättning och då är det inte helt enkelt att ljuda ihop ord, uttala dem korrekt eller stava dem .Story Kit är en bra app där man kan lägga in foton eller rita något och skriva text under.
T ex kan man göra en liten berättelse om simmärket Guldfisken ... W tog med sin Ipad till skolan och visade.
Jag arrangerade bilderna i Story Kit och frågade W vad han ville berätta om dem. Sen fick han skriva något ord till varje bild. Vi  både ljudar och tecknar bokstäverna och ibland skriver jag ordet/meningen på papper och han skriver av. Efter genomgång kan W läsa texten själv och på köpet har han förhoppningsvis fått en viss förståelse för vad 25 meter innebär i verkligheten.  Och vem vet, kanske vill han följa lärarens instruktioner och försöka ta fler simmärken nästa termin :)

Men hjälper inte skolan till ...?

med att anpassa material? frågade någon apropå mitt förra inlägg. Jo, faktiskt så har sonens nya braiga elevassistent erbjudit sig att skriva in läsläxan i Symwriter.
Men eftersom både hon och läraren säger att det ofta saknas tid för planering av skolarbetet tycker jag det är bättre jag skriver  i Symwriter så kan de ägna sig åt viktigare saker. Och kanske jag har en liten smula kontrollbehov ... för att det är så mycket i Wilmers omgivning som jag inte råder över?
Jag har snart gått mina tio TUFF-veckor och det motsvarar ju inte ens en hel termin. Men jag kan några fler tecken, begrepp och synonymer än vad elevassistenten behärskar i nuläget. (Det är inte alltid rätt tecken kommer automatiskt över ett ord, och ibland kommer inget alls, då får man leta upp en synonym, eller hämta teckenbild från  http://lexikon.ling.su.se )
 Så om jag "översätter" själv hoppas jag att både hon och Wilmer lär sig fler nya tecken samtidigt som texten blir tydligare för Wilmer. Men visst tar det tid.
På sistone har jag därför provat att ta bort allt fler kända tecken ovanför texten för att W ska koncentrera sig på orden istället för teckenbilden och det funkar faktiskt riktigt bra. Texterna blir svårare och svårare så de kräver ändå en hel del "Miniteater" och teckentolkning vid läsning.
Om sonen bara förstod vitsen med att läsa och ville öva lite oftare ...:)

Som det kan bli...

Häromdagen frågade jag sonen om han ville följa med och tända ljus på graven.
"Ja!" utbrast han med en entusiasm som förvånade mig. Tills vi kom fram till kyrkogården och hade letat rätt på graven och plockat fram ljuslyktan. "Men, var är granen?" tecknade han då...

Och blev förstås mäkta besviken när jag inte kunde erbjuda någon julgran... Att han fick tända ljuslyktan själv var en klen tröst..
Att det kunde bli ett sådant missförstånd berodde nog på att...
-jag inte var tydlig,
-vi inte besöker kyrkogården särskilt ofta, bara en gång om året faktiskt.
-sonen inte kunde tecknet för grav, (vilket inte heller jag kan men jag tecknade ordet begravning)
-eller så trodde han att jag tecknade fel.
Återigen måste jag påminna mig själv om att se till att de ord jag använder finns i sonens ordförråd! Och vara tydlig förstås..

Matte i årskurs två...

är naturligtvis svårare än i årskurs ett. Ändå tyckte jag att det var närmast chockartat att konfronteras med hundratal efter sommarlovet. Vi som fortfarande tragglar tiotal, med laborativt material dvs fantastiska Numicon.
Då är det tacksamt när fröken har lektioner med konkreta uppgifter, som att mäta kottar, fingrar, varandra etc och jämföra. Även om det kan vara svårt att förklara begrepp som att 100 cm är lika långt som 1 m. Vi använder "positionstalspilar" för att visa hur man bygger ihop 100-tal, tiotal och ental. Samt Numicon. Men där saknar jag ju hundratal. Vad göra? Kommer de att tillverka sådana? Eller ska jag försöka göra själv i cernitlera? Eller finns det något annat material jag kan använda?

I skolan jobbar de med matteboken Pixel 2a . Här har vi mätt upp och klippt till snören som är så långa som talen i uppgiften. Sen knyter vi ihop dem.Så att det blir någon sort verklighetsanknytning till talet. Och så har vi sågat till en 1-meter lång stav och skrivit på den att den också är 100 cm.

Prova-på-dagen med DHB

I samarbete med ABF anordnades i helgen en prova på dag för DHB medlemmar i Göteborg.
Man fick gå runt på olika stationer och prova kalligrafi, tovning, måleri, dans och teater. Det fanns teckentolk på varje station.
DHB bjöd på fika och barnen hade jättekul. Tror de uppskattade teater mest, vilket var lite otippat för mig Men ledaren var superduktig på att locka fram spontanitet och göra alla delaktiga i dramalekar.
Jag tänker att det här kanske man kan ordna lokalt också?
Antingen om några DHB familjer går samman med till exempel Studieförbundet Vuxenskolan (som jobbar för funktionshindrade personer i vår kommun) för att utnyttja deras cirkelledare och lokaler. Om studieförbundet hjälper till kan alla barn med språkstörning (med eller utan andra funktionsnedsättningar, tex autism, downs syndrom) eller hörselnedsättning komma och prova på olika saker samtidigt som man kan informera om att DHB och studieförbundet finns.
Eller så kanske FUB kan köra samma koncept? För målgruppen som inte har språkstörning men andra funktionsnedsättningar. Det finns ju andra föreningar också förstås. Kanske flera av dem tillsammans kunde göra en gemensam aktivitet?
Antingen kanske man kan ha återkommande prova-på dagar,  eller om intresset är så stort för en viss aktivitet kanske man kan dra igång en terminskurs?

"Se vad jag kan" - Ett sällskapsspel från Kärnan

"Lär dig om årstider, veckodagar, färger, former, siffror, bokstäver, klockan och en massa annat. Kasta tärningarna och låt din groda hoppa till nästa näckrosblad i dammen, där du får en fråga. När du svarar rätt, får din groda hoppa fram två blad. Den som först får sin groda i mål, vinner spelet".

Fick tipset av en vän som hittat detta trevliga spel på Gekås i Ullared för 150 kr. Passar väldigt bra för mitt språkstörda/funktionshindrade barn som har svårt att skilja på olika begrepp som "vad, vilken, hur, vem".


 Fin spelplan och söta grodor. Bra variation på frågorna och lagom nivå för sonen.
Att spela tillsammans blir ett bra sätt att kolla av vad han kan.
Och det går tillräckligt fort att avsluta för att inte W ska tappa tålamodet.

Kortare frågor kan han försöka att läsa själv.
Och vi kan teckna frågor/svar för att öva på teckenspråk.

Kommunikation är inte lätt...

När jag beklagade mig på facebook över den nya elevassistentens teckenokunnighet, så svarade en  vän; "Jamen hon har i alla fall läst specialpedagogik!" och jag skulle just svara "visst, eller hur?"  för jag trodde vännen var sarkastisk, men sen insåg jag att den här personen inte brukar vara det.
Så jag var tvungen att fråga om hon drev med mig och fick raskt till svar att det skulle hon aldrig drömma om.. Hmm, det skulle också kunna vara ett raljerande svar...
Men sen berättade vännen att hon själv läst specialpedagogik och att det var så bra att kunna i vardagen med ett funktionshindrat barn.
Och det var ju skönt att höra.  Faktiskt!
Där ser man hur lätt det kan bli missförstånd när man inte har personen framför sig och kan tolka kroppspråk etc.
Och jag är inte ens särskilt språkstörd.
Jag kan bara ana hur svårt det kan vara för sonen W att förstå vad som egentligen menas med orden han hör.

Min erfarenhet av specialpedagoger i vår lilla stad är inte särskilt positiv. Det är ofta utbrända lärare som inte längre orkar med stora, stojande barngrupper men inte orkar byta yrke helt och hållet.
Bättre då att bygga på med en specialpedagogisk utbildning och få vila ut hos en liten grupp funktionshindrade som ju alltid är så glada och positiva.
För att slippa leva upp till jobbiga mål ser man till att barnen skrivs in i träningsskola, och kan sen säga till föräldrar som undrar, att man läser enligt särskolans program ibland när andan faller på (utan krav på redovisning).
Om barnet inte lär sig läsa och skriva så är det bara att rycka på axlarna och säga att det faktiskt inte är alla barn som kan lära sig läsa.
Och detta gäller tyvärr inte bara skolvärlden utan även  specialpedagoger och logopeder som jobbar på vår habilitering, den första instans som föräldrar till ett funktionshindrat barn möter och borde få hjälp ifrån.
Därför har jag svårt att förstå varför vanlig skolpersonal talar så varmt om specialpedagoger.

Men det finns naturligtvis riktigt skickliga pedagoger som brinner för sin uppgift. Jag har mött dem. De är fantastiska och gör en enastående insats. Någonstans i en kommun nära min, men inte här.

Vågar man hoppas på att den nya elevassistenten ska ändra på det?

"Mitt unika barn" - helgkurs för föräldrar som har språkstörda barn.

Det är DHB som anordnar föräldrautbildning 30 sept-2 okt på Katrinebergs folkhögskola. Föreningen DHB är inte bara för döva eller hörselskadade utan också för språkstörda (och många barn med Downs syndrom har någon form av språkstörning).
Jag har varit på DHB:s teckenhelger tidigare men inte på någon kurs om språkstörning  men det ska bli intressant att se vad den kan innehålla.
Enligt  information jag fick när jag anmälde mig så ska Sören Olsson , ni vet, han som har skrivit Prins Annorlunda och annat :) föreläsa om föräldraskap en av dagarna.