inför valet...hur ställer sig partierna i Vgregion till Tomatis? Svar från M

Moderaterna svarade så här:

Hej!

Jag har själv varit på studiebesök på BUP i Strömstad och fått veta mer om Tomatis-metoden och också varit i kontakt med bla Attention, som precis som ni skriver, är positiva till metoden.

Barn med neuropskyatriska funktionshinder får idag inte alltid den hjälp de behöver, något som jag arbetar för att ändra på. Jag bifogar den motion jag skrev för ett tag sedan ang NPF - den behandlar i.o.f.s inte just Tomatis, men kanske kan ge en liten bild av hur jag ser på problematiken.

Det skiljer sig en del i regionen vilken hjälp man får och även hur samarbetet med skolan fungerar. Den korta slutsatsen är - det finns mycket som behöver förbättras. En hel del gott arbete bedrivs på många håll,

bl a i Strömstad, men man lyckas inte ta tillvara detta på andra håll i regionen på ett sätt som jag skulle önska.

På Barn och Ungdomscentrum i Mariestad har man tex samlokaliserat BUP, BUM och habiliteringen, samt har en forskarresurs (NP) knuten till sig. En modell som jag gärna hade sett på fler ställen! Där har man individen i centrum och sett till att rent fysiskt samordna de resurser som behövs så att barnet och föräldrarna inte behöver hatta runt, utan allt finns i samma lokaler.

När man tog beslutet att inte ta in nya patienter till Tomatis i Strömstad pratade jag med en av våra mer kunniga barnpsykiatriker för att höra vad som låg bakom. Vi har i Västra Götaland något som heter Medicinska Sektorsråd, bestående av kompetenta, erfarna läkare och professorer som bla har till uppgift att följa upp behandlingsmetoder. Enligt dem fanns inte tillräcklig evidens för att Tomatis-metoden fungerar, varför det beslutades att man skulle göra en utvärdering av hur arbetet i Strömstad fungerat och vilka resultat det gett. Innan detta är gjort vill man inte ta in nya patienter dit.

Skulle det visa sig att evidens finns för att det fungerar så utgår jag från att vi får upp ärendet på Hälso- och Sjukvårdsutskottet för beslut om att införa det permanent i regionen.

Som lekman har jag inga möjligheter att själv värdera huruvida evidens finns eller inte, utan måste lita till våra anställda med den utbildning och kunskap de har. Och hopas att den utvärdering som görs ger ett klart och tydligt svar.

Det är viktigt för oss alla att de metoder vi använder i Västra Götaland verkligen fungerar, så vi inte gör något som är felaktigt för våra barn. Vi har ett ansvar för att se till att göra det som är rätt och riktigt. Skulle man använda en felaktig behandlingsmetod skulle det kunna leda till försämring eller till att barnet inte får den hjälp han/hon verkligen behöver.

Det intryck jag personligen fick av mitt besök i Strömstad var att här arbetar en mycket kompetent och kunnig personal som drivs att en vilja att verkligen göra sitt bästa för barnen.

Jag hoppas jag gett er ett någorlunda klargörande svar. Om så inte är fallet är ni varmt välkomna att höra av er till mig!

Vänliga hälsningar

Annika Tännström

Vad habiliteringen kan erbjuda...

Jag bad vår habilitering förmedla mitt namn till de föräldrar med barn som behandlats med Tomatis, i syfte att vi tillsammans kan formulera skrivelser och utöva påtryckning på politiker. Habiliteringen kan ju inte ge mig namnen direkt. Det är visserligen BUP i Strömstad som haft hand om Tomatisbehandling, men det är barn knutna till vår habilitering som provat metoden, och eftersom personal ofta frågar hur det är får de information om att barnet behandlats med Tomatis. Vi föräldrar pratar faktiskt med varandra...
Vår habilitering svarade att "Vi har inte uppgifter på vilka barn som behandlats med Tomatis på BUP, så tyvärr kan vi inte hjälpa dig"
Det stämmer förstås inte, men jag omformulerade min fråga och frågade VAD hab kan erbjuda då som fungerar, med tanke på att de dissar Tomatis och Mutterplatta t ex? Chefen hade tidigare sagt att de inte vill erbjuda Tomatis eftersom den inte är EVIDENSBASERAD. Jag frågade då vad det innebär och hur man kan utvärdera något efter nedläggning...

Chefen på vår habilitering vidarebefordrade frågan till yrkesutvecklaren för logopeder Fyrbodals habilitering, och hon svarade så här:  


"Tomatis-metoden utgår från att barnets auditiva perception är störd och att barnet därför ska träna på att lyssna på bearbetad klassisk musik. Det kan vara bra för barn med koncentrationssvårigheter men att det påverkar språkutvecklingen är inte lika följdenligt. Ett barn med Downs syndrom har så många problem som orsakar den försenade språk- och talutvecklingen så Tomatis-metoden är från början alldeles för begränsad.
 
Begreppet Evidensbaserade metoder är besvärligt för hur definierar vi det! När jag nu har sökt på Pub Med kring evidens och språkträning eller ännu mer avgränsat kring evidens och språkträning och Downs syndrom så hittar jag bara artiklar (engelskspråkiga) som säger att mer forskning behövs.  
Istället får vi tills vidare basera oss på beprövad erfarenhet!
 
När det gäller barn med Downs syndrom eller annan diagnos som inkluderar försenat tal och språk så kommer det aldrig att finnas en enda METOD som löser de upplevda problemen. Barn med samma diagnos kan ändå vara väldigt olika och det enskilda barnet kan ha svårigheter som barn med andra diagnoser uppvisar. För att diskutera behandling/intervention/åtgärd behöver det enskilda barnet bedömas utifrån sin kommunikationsförmåga och kommunikationsanvändning (av föräldrar och personal som känner barnet). Logopeden får också bedöma kommunikationen samt dessutom göra en bedömning av språkförståelsen (ord-, sats- och textförståelse) samt bedöma barnets expressiva språk som omfattar förmåga att artikulera språkljud och förmåga till ordmobilisering, användning av grammatik och meningsbyggnad samt berättarförmåga. Även den oralmotoriska förmågan bör bedömas. Därtill kommer också sådant som kognitiv utvecklingsnivå, finmotorisk förmåga och koncentrations- och lyssnarförmåga. Alla bedömningar (d.v.s. från formella test och bedömd funktionsnivå i vardagen) får sammanvägas för att logoped och föräldrar gemensamt ska komma fram till hur barnets kommunikation, språk och tal ska vidararutvecklas. Handlar överenskommet mål om förståeligt tal eller ska språkanvänning ske genom AKK som t.ex. teckenstöd och/eller bild- eller symbolanvändning. Logopedens kunskaper bygger på kännedom om och erfarenhet av olika behandlingsmetoder (t.ex. Metafon terapi, Nuffield Dyspraxia Programme, Orofacial regulationsterapi, Oral Placement Therapy).
Karlstadmodellen (utarbetad av professor Irene Johansson) innefattar tidig, systematisk  och konsekvent användning av teckenstöd som AKK. Genom erfarenheterna av denna modell blev teckenstöd ett accepterat behandlingssätt för barn med talsvårigheter. Modellen har inte utvärderats enligt evidenskriterier men logopeder som använts detta arbetssätt vet att om omgivningen till barnet (med försenad talutveckling p.g.a. exempelvis Downs syndrom) använder TAKK (teckenstöd som AKK) utvecklas barnets möjligheter till kommunikationsanvändning. Det finns många publicerade engelskspråkiga artiklar som ger stöd för detta. Det gäller också bild- och symbolanvändning som stöd till tal och kommunikation men även här krävs att personerna i barnets omgivning systematiskt och genomgående använder sig av symbol- och bildpekning (dvs. "pekprata") till barnet även om barnet förstår talat språk.
Det som enligt min erfarenhet ger bäst resultat är när samarbete sker mellan föräldrar, hab personal och förskole- resp. skolpersonal i s.k. "nätverk". Om alla samverkar mot samma mål ges bäst förutsättningar."

Bilbälte, hjälpmedel

Apropå att få hjälp från habiliteringen. Ett sådant här bilbälte har vi fått låna till sonen. Bra ifall man har aktiva barn som gärna pillar loss vanliga bältet, känner på dörrhandtag och gärna kryper upp i ens famn medan man kör på motorväg...

TUFF-utbildning-TeckenspråksUtbildningFörFöräldrar

Av en slump fick jag höra talas om att föräldrar med språkstörda, döva, hörselskadade barn och ungdomar kan få gå TUFF-utbildning. Vår habilitering hade inte en aning om att det finns...

Livet blir så mycket lättare när man har ett gemensamt språk. Inga missförstånd, och färre konflikter när man kan vara tydlig mot varandra.

TUFF innebär att föräldrar kan  få 10 veckors teckenspråksutbildning, dvs 240 timmar fördelat på 3 år med 3 veckor/år.  (att jämföra med ca 1200 timmar i Norge)
Det finns 3 eller 4 skolor som håller kvalificerade kurser i Sverige. De har lite olika upplägg.

Gemensamt är att lärarna är fulltecknande, ofta döva eller åtminstone har genomgått 4-årig tolkutbildning, vilket kan kännas som en utmaning första veckan. Syftet är att föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn och bygga deras ordförråd, ge barnen ett språk att uttrycka sig med.

Jag som har ett språkstört barn väljer tills vidare att teckna svenska, dvs jag tecknar hela meningar samtidigt som jag talar. Jag vill  locka barnet att teckna och prata, samtidigt som det får en förståelse för svenskans ordföljd.

Studier visar att om man enbart använder TSS, tecken som stöd, (dvs tecknar substantiven eller huvudverbet) pratar/tecknar det språkstörda barnet ofta på det viset, med enstaviga ord och förstår inte betydelsen av bindeord. Språket och ordförrådet förblir fattigt. Men självklart är TSS bättre än ingenting. Människor behöver kunna uttrycka sig och förmedla tankar och känslor. Självkänslan blir sämre när man inte har ett språk och kan kommunicera med andra.