Har varit på DHB:s teckenläger..

i Isaberg, Småland en vecka. Ett jättetrevligt och välorganiserat läger med över 200 deltagare!
 
Vi ville att sonen skulle få vistas i teckenspråklig miljö i hopp om att det skulle inspirera till mer tecknande. Och så ville vi förstås lära oss mer själva...
Dessutom är det intressant att få reda på hur det fungerar för andra, och vad de gör om det inte fungerar...
Jag fick information om att språklagen omfattar språkstördas rätt till teckenspråk. (har varit lite osäker)
Och att det kan vara så att skola och kommun bryter mot Förvaltningslagen om de inte kan visa upp protokoll och dokumentation om vad som beslutats om elev. (Får läsa på lite mer om det)
Samt har föräldrar berättat om hur det fungerar för döva, hörselskadade och språkstörda barn på skolor som Vänerskolan och Kannebäcksskolan.

På lägret delades barnen in i olika åldersgrupper och togs omhand av duktiga ungdomledare medan vi vuxna gick på kurs.
Det fanns fem olika teckenspråksklasser; från nybörjargruppen Tecken Som Stöd till mer avancerad teckenspråkskommunikation.

Vattenboll på High Chaparall

En dag var vikt för utflykt till High Chaparall.
Två olika föredrag om barns språkutveckling hölls under veckan av Carin Roos och Veli Tuomela.
Mer om föredragen och om årets läger står att läsa på lägerbloggen  här.

Alla familjer bodde i varsin stuga. (www.isaberg.com) På området finns en jättefin, stor lekplats och det är gångavstånd till badsjö. Frukost, fika, lunch, middag ingick förstås och serverades i restaurangen.
Det är verkligen semester, att få gå till dukat bord och äta god mat och slippa diska efteråt!

Tidigare år har vi varit på Svenska downföreningens teckenläger (5 ggr) med mycket Karlstadmodellen info. Det har ju också varit jättebra,(särskilt Furuboda var en fantastisk plats) med mycket materialtillverkning och nya tips. Trevligt att träffa andra barn med Downs Syndrom och deras föräldrar och utbyta erfarenheter. Blir lite intimare eftersom endast 15 familjer får plats på varje läger.

Men efter fem läger blir det en del repetition och priset är lite avskräckande...Svenska Downföreningens läger är nästan två gånger dyrare än DHB lägret, ( DHB är väldigt bra på att söka bidrag) Samtidigt som det är kortare, och en förälder måste vara med barnet hela tiden så man inte får så effektiv kurstid.
Sen tror jag det finns en liten risk att jag vi föräldrar blir en barriär mellan vårt barn och de andra barnen i vår önskan att de ska leka bra tillsammans.
Jag  Vi låter dem inte gärna lösa sina konflikter själva..

Jag försöker översätta sånger som sjungs i sonens skola till text med teckenbilder. Det blir då tecknad svenska. Ibland blir jag tveksam till vilket ord/tecken jag ska välja, det är inte helt lätt och jag kan inte teckna tillräckligt bra för att göra en perfekt översättning. Men, personalen och barnen kan ännu mindre och att sjunga med tecken är ett roligt och effektivt sätt att lära sig tss eller takk.

Jag lyckas inte ladda in pdf-filer i bloggen, inte heller går det att kopiera in direkt från symwriter. Maila mig om du vill ha sångerna med tecken som pdf, eller om du har symwriter (då skickar jag mallen och du kan själv ändra det du vill)
Eller snälla, snälla, upplys mig om hur man gör för att få in ett pdf-dokument här..

Midnatt råder...julsång med teckenbilder

Midnatt råder

View more documents from coelins.

TUFF-utbildning-TeckenspråksUtbildningFörFöräldrar

Av en slump fick jag höra talas om att föräldrar med språkstörda, döva, hörselskadade barn och ungdomar kan få gå TUFF-utbildning. Vår habilitering hade inte en aning om att det finns...

Livet blir så mycket lättare när man har ett gemensamt språk. Inga missförstånd, och färre konflikter när man kan vara tydlig mot varandra.

TUFF innebär att föräldrar kan  få 10 veckors teckenspråksutbildning, dvs 240 timmar fördelat på 3 år med 3 veckor/år.  (att jämföra med ca 1200 timmar i Norge)
Det finns 3 eller 4 skolor som håller kvalificerade kurser i Sverige. De har lite olika upplägg.

Gemensamt är att lärarna är fulltecknande, ofta döva eller åtminstone har genomgått 4-årig tolkutbildning, vilket kan kännas som en utmaning första veckan. Syftet är att föräldrar ska kunna kommunicera med sina barn och bygga deras ordförråd, ge barnen ett språk att uttrycka sig med.

Jag som har ett språkstört barn väljer tills vidare att teckna svenska, dvs jag tecknar hela meningar samtidigt som jag talar. Jag vill  locka barnet att teckna och prata, samtidigt som det får en förståelse för svenskans ordföljd.

Studier visar att om man enbart använder TSS, tecken som stöd, (dvs tecknar substantiven eller huvudverbet) pratar/tecknar det språkstörda barnet ofta på det viset, med enstaviga ord och förstår inte betydelsen av bindeord. Språket och ordförrådet förblir fattigt. Men självklart är TSS bättre än ingenting. Människor behöver kunna uttrycka sig och förmedla tankar och känslor. Självkänslan blir sämre när man inte har ett språk och kan kommunicera med andra.