Bokat skidresa!

 

Jag undrar hur det kommer att gå i år. Förra året, efter ett par privatlektioner med fantastiska Ida, kunde och vågade Wilmer åka så här.

Men före det var det en lång period med hänga-lealöst-i-sele som gällde, och det var förstås görtungt för den som åkte bakom och höll emot. Med tanke på att sonen varken ser eller hör jättebra, samt att jag sällan lämnar barnbacken pga höjdrädd, känns det lite läskigt att åka bakom. Jag vet inte om jag klarar av att åka ikapp, åka förbi och bromsa oss båda, men jag misstänker att jag kommer att få tillfälle att testa det:) Vore bra om han ville ha hörapparaterna på, eller kanske något liknande Scala Rider headset/teamset skulle funka bättre? Fast det är inte säkert att han gör som jag säger även om han hör mig ...

Om hörapparater

Hörapparater är bra grejer. 

Om de används. Om det inte är för bullrigt, när man använder dem. Om de inte tappas bort. Eller göms. 

Det kan ta 1000 timmar att vänja sig vid dem. Om man använder hörapparater och tycker att rösten låter som en robot när man talar, kanske man inte förstår vitsen med dem. Och när man ska rätta till hörapparaterna, och de tjuter, då vill man verkligen inte ha dem mer den dagen. 

Men om man INTE har dem, är det svårt att uppfatta vad fröken säger, och hon kan inte teckenspråk. Och om man inte hör bra, så är det svårt att stava bra, i alla fall när man skriver som man tycker att det låter när man uttalar orden. 

Lyckligtvis är det tåliga grejer, de där hörapparaterna. De tål att sittas på (under soffdynan) dammsugas upp (under soffan), skakas ur smutstvätt ner på stengolv, fiskas upp ur nästan tom kaffemugg, fast de egentligen inte tål väta. De försvinner ibland men sonen brukar tala om var de är när jag frågar. Om han vet.

Hela veckan har jag letat, och tjatat och frågat. "Var är de? Är de kvar i skolan? (Nej, ingen som har sett till dem där) Har du gömt dem? Vet du  inte var de kan vara nånstans?" Men sonen bara rycker på axlarna och slår ut med händerna lite lojt och säger "Borta ... tyvärr."

Men så en dag, på väg att kliva in i bilen, råkar jag skrapa lite i snön med foten och skymtar något bekant. Böjer mig ner och hittar en saknad hörapparat. Den ser hel ut. Skrapar lite till i snön och hittar den andra med. Sluter handen om dem och hör dem tjuta svagt. Tänk, till och med en vecka i snö klarar de! De måste ha trillat ur asken som låg i ryggsäcken när jag morgonstressad och sömndrucken hivat in oss alla med packning för att köra till skolan. Det var mitt fel.

Det får jag höra varje morgon nu. Jag är inte säker på vilket som är värst, att  jag slavade bort dem, eller att jag hittade dem.

Hos audionomen

konstaterades att sonens trumhinnor inte rör sig. Och den nye läkaren undrade om han inte märkt att sonen är en smula högljudd? Eh, jo, det har vi ju faktiskt, och vi har dessutom ifrågasatt under flera år om man har gjort tillräckligt med tester.
Det var alltså inte bara vaxproppar som de hävdat i alla år. Eller kan det vara så att trumhinnorna stelnat nyligen? Ska vi befara att han blir döv så småningom? Man undrar ju .. och bokar en till teckenkurs för säkerhets skull.
Förra året ansåg öronläkaren (inte samma som nu) att W hör bra vid hörseltest i slutet, tyst rum OM rören i öronen är rena.
Den miljö som omger sonen i skola och vardag är sällan så optimal och vi har ju märkt att han inte alltid reagerar på tilltal. Men när vi påtalat detta får vi ingen respons.
Å ena sidan borde jag kanske vara upprörd för att ingen upptäckt detta tidigare (för vem vet, kanske han kunnat tala flytande nu i så fall?), å andra sidan borde jag väl vara överlycklig för att någon äntligen föreslår hjälpmedel.
Antar att de känslorna tar ut varandra för jag känner mig mest tom, ungefär som i känslan "Vad var det jag sa", lite krasst konstaterande sådär och så går vi vidare. Man börjar bli lite luttrad ...
Så nu ska det snart provas ut hörapparater. Många frågor nu. Vill han ha dem på sig? Hur kommer det att påverka hans hörande? Hur hör han idag? Kommer talutvecklingen att eskalera? Kan han ha dem på i klassrummet? Mycket att lära sig .... igen. Och det är ju bra, det håller hjärnan i form :)