Utflykt till Älvsborgs fästning med DHB Västra

I slutet av juni möttes vid lilla Bommen och jag som var en av ledarna prickade av tolkar och deltagare innan vi klev ombord på den fina båten som skulle ta oss ut till ön. 

Det var lite mulet men ändå fint att stå på däck och betrakta Göteborg från sjösidan. Jag hade gjort ett schema med bildstöd så att barnen visste vad som väntade, det uppskattades. (Förutom att vi inte hann med någon egentid för att upptäcka ön och schemat därmed inte var helt korrekt) Även utvärderingslappen modifierades med olika smileys så att barnen skulle kunna kryssa för vad de tyckte.

Guiden mötte upp när vi steg i land och tog med oss på en informativ rundtur. T ex finns kanonkulor kvar på väggen som minne av danskarnas anfall 1719. Under hela 1700-talet och fram till 1866 nyttjades anläggningen som fängelse.  Sommartid hålls dramatiserade föreställningar på ön och jag tror att flera av oss blev sugna på att återvända till ön vid tillfälle.

Efter lunch var det dags för Fångarna på Älvsborglek och båtpersonalen som tidigare klätt om till serveringspersonal tog nu på sig kläder och roll som lekledare. Vi delades in i grupper och med hjälp av karta letade vi rätt på olika stationer där vi skulle lösa uppgifter, både fysiska och kluriga utmaningar, och samla poäng, och det var riktigt roligt.  

Personalen var mycket trevlig och hjälpsam men hade inte förstått att det var mindre barn med, så vinnarpriset till den som först löste koden och tog sig in i buren var en vinflaska, och så hade de skrapat ihop några godispåsar som barnen fick dela på.

Vi hade himla kul hela dagen och aktiviteten passade mycket bra för hela familjen.

Det skulle kanske funka att ha någon sorts ungdomsläger här ett par dagar, om det går att lösa boendefrågan där eller i land.

När vi avslutat aktiviteten var det redan dags att ta sig ner till den väntande båten och resa hem.

Det råkade bli så att en dam som driver en butik på ön följde med samma båt tillbaka och hon kom fram till mig och frågade lite om DHB och sa att både hon och personalen tyckt att DHB Västra var en av de trevligaste grupper de haft ute på ön och att de var imponerade av den glädje och gemenskap som fanns i föreningen.  Sådant är ju alltid roligt att höra!

 

DHB Västra på Kommunikationskarnevalen

I år var det Elisabeth Dahlberg, handledare i Karlstadmodellen som ansvarade för DHB Västras monter på Kommunikationskarnevalen. DHB Västra arrangerar många aktiviteter för målgruppen, dvs barn som är döva, har hörselskada eller språkstörning samt Koda-barn (barn som har döva föräldrar) Årets program hittar ni på hemsidan www.dhbvastra.se under fliken kurser och aktiviteter. Föreningen ordnar även helgkurser i teckenspråk för föräldrar och personal på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Samt har föreningen till uppgift att sprida information som rör målgrupperna. Föreningen är på gång med att starta upp en FLEX grupp för barn med ytterligare funktionshinder förutom de som tillhör nämnda målgrupper. Varje år hålls en specifik målgruppsträff där föräldrar och barn kan diskutera och utbyta erfarenheter. DHB Västra är med i projekt KomHit.se

Bokat skidresa!

 

Jag undrar hur det kommer att gå i år. Förra året, efter ett par privatlektioner med fantastiska Ida, kunde och vågade Wilmer åka så här.

Men före det var det en lång period med hänga-lealöst-i-sele som gällde, och det var förstås görtungt för den som åkte bakom och höll emot. Med tanke på att sonen varken ser eller hör jättebra, samt att jag sällan lämnar barnbacken pga höjdrädd, känns det lite läskigt att åka bakom. Jag vet inte om jag klarar av att åka ikapp, åka förbi och bromsa oss båda, men jag misstänker att jag kommer att få tillfälle att testa det:) Vore bra om han ville ha hörapparaterna på, eller kanske något liknande Scala Rider headset/teamset skulle funka bättre? Fast det är inte säkert att han gör som jag säger även om han hör mig ...

Kommunikationskartor i skolan - om asatro

Under höstterminen har man i åk 4 bl a jobbat med vikingatid och asatro. Jag har gjort kommunikationskartor, eller pekkartor som de också kallas, i In Print (från Hargdata) och skickat med sonen. Vi har också använt dem hemma när vi läst igenom text, och lyssnat på uppläst text. (Jag köper årslicens på Pixel digitala medier från NOK.) Dels pekar jag på bild samtidigt som jag pratar mer utförligt kring den, och dels pekar sonen för att visa att han vet vem/vad jag pratar om (eller vad vi lyssnar på) När han ska svara på frågor och det är längre, svårare ord kan han peka istället för att kämpa med uttal eller skrift. Teckenspråk är ju bra såklart, men än så länge kan inte resursen teckentolka en lektion (även om han vill) och lärarna kan inga tecken alls. Den här terminen är det flera nya lärare, och de har dessutom varit långtidssjukskrivna med tillfälliga vikarier som följd.
Så, mycket hänger på att vi hemma ger förförståelse av text, (förutsätter att vi får info om vilken text som används) och att vi går igenom och repeterar hemma. Det som funkar bäst hemma hos oss är "Skattjakt".

Story Kit, en app för att göra egna berättelser.

W har språkstörning och hörselnedsättning och då är det inte helt enkelt att ljuda ihop ord, uttala dem korrekt eller stava dem .Story Kit är en bra app där man kan lägga in foton eller rita något och skriva text under.
T ex kan man göra en liten berättelse om simmärket Guldfisken ... W tog med sin Ipad till skolan och visade.
Jag arrangerade bilderna i Story Kit och frågade W vad han ville berätta om dem. Sen fick han skriva något ord till varje bild. Vi  både ljudar och tecknar bokstäverna och ibland skriver jag ordet/meningen på papper och han skriver av. Efter genomgång kan W läsa texten själv och på köpet har han förhoppningsvis fått en viss förståelse för vad 25 meter innebär i verkligheten.  Och vem vet, kanske vill han följa lärarens instruktioner och försöka ta fler simmärken nästa termin :)

Hos audionomen

konstaterades att sonens trumhinnor inte rör sig. Och den nye läkaren undrade om han inte märkt att sonen är en smula högljudd? Eh, jo, det har vi ju faktiskt, och vi har dessutom ifrågasatt under flera år om man har gjort tillräckligt med tester.
Det var alltså inte bara vaxproppar som de hävdat i alla år. Eller kan det vara så att trumhinnorna stelnat nyligen? Ska vi befara att han blir döv så småningom? Man undrar ju .. och bokar en till teckenkurs för säkerhets skull.
Förra året ansåg öronläkaren (inte samma som nu) att W hör bra vid hörseltest i slutet, tyst rum OM rören i öronen är rena.
Den miljö som omger sonen i skola och vardag är sällan så optimal och vi har ju märkt att han inte alltid reagerar på tilltal. Men när vi påtalat detta får vi ingen respons.
Å ena sidan borde jag kanske vara upprörd för att ingen upptäckt detta tidigare (för vem vet, kanske han kunnat tala flytande nu i så fall?), å andra sidan borde jag väl vara överlycklig för att någon äntligen föreslår hjälpmedel.
Antar att de känslorna tar ut varandra för jag känner mig mest tom, ungefär som i känslan "Vad var det jag sa", lite krasst konstaterande sådär och så går vi vidare. Man börjar bli lite luttrad ...
Så nu ska det snart provas ut hörapparater. Många frågor nu. Vill han ha dem på sig? Hur kommer det att påverka hans hörande? Hur hör han idag? Kommer talutvecklingen att eskalera? Kan han ha dem på i klassrummet? Mycket att lära sig .... igen. Och det är ju bra, det håller hjärnan i form :)

Men hjälper inte skolan till ...?

med att anpassa material? frågade någon apropå mitt förra inlägg. Jo, faktiskt så har sonens nya braiga elevassistent erbjudit sig att skriva in läsläxan i Symwriter.
Men eftersom både hon och läraren säger att det ofta saknas tid för planering av skolarbetet tycker jag det är bättre jag skriver  i Symwriter så kan de ägna sig åt viktigare saker. Och kanske jag har en liten smula kontrollbehov ... för att det är så mycket i Wilmers omgivning som jag inte råder över?
Jag har snart gått mina tio TUFF-veckor och det motsvarar ju inte ens en hel termin. Men jag kan några fler tecken, begrepp och synonymer än vad elevassistenten behärskar i nuläget. (Det är inte alltid rätt tecken kommer automatiskt över ett ord, och ibland kommer inget alls, då får man leta upp en synonym, eller hämta teckenbild från  http://lexikon.ling.su.se )
 Så om jag "översätter" själv hoppas jag att både hon och Wilmer lär sig fler nya tecken samtidigt som texten blir tydligare för Wilmer. Men visst tar det tid.
På sistone har jag därför provat att ta bort allt fler kända tecken ovanför texten för att W ska koncentrera sig på orden istället för teckenbilden och det funkar faktiskt riktigt bra. Texterna blir svårare och svårare så de kräver ändå en hel del "Miniteater" och teckentolkning vid läsning.
Om sonen bara förstod vitsen med att läsa och ville öva lite oftare ...:)