Flex-O i Borås 6-8 november. Orientering med bildstöd

Orientering med bildstöd! Orientering för alla! Under O-Ringen Borås i somras genomfördes Flex-O (Flexibel Orientering) för första gången. 
 Nu får alla som behöver extra kognitivt stöd en ny chans att prova förenklad orientering med målgång inne på Borås Arena samt på Borås Djurpark.
Kontakta Susanne Bäckström susanne.backstrom@oringen.se för mer info.

Utflykt till Älvsborgs fästning med DHB Västra

I slutet av juni möttes vid lilla Bommen och jag som var en av ledarna prickade av tolkar och deltagare innan vi klev ombord på den fina båten som skulle ta oss ut till ön. 

Det var lite mulet men ändå fint att stå på däck och betrakta Göteborg från sjösidan. Jag hade gjort ett schema med bildstöd så att barnen visste vad som väntade, det uppskattades. (Förutom att vi inte hann med någon egentid för att upptäcka ön och schemat därmed inte var helt korrekt) Även utvärderingslappen modifierades med olika smileys så att barnen skulle kunna kryssa för vad de tyckte.

Guiden mötte upp när vi steg i land och tog med oss på en informativ rundtur. T ex finns kanonkulor kvar på väggen som minne av danskarnas anfall 1719. Under hela 1700-talet och fram till 1866 nyttjades anläggningen som fängelse.  Sommartid hålls dramatiserade föreställningar på ön och jag tror att flera av oss blev sugna på att återvända till ön vid tillfälle.

Efter lunch var det dags för Fångarna på Älvsborglek och båtpersonalen som tidigare klätt om till serveringspersonal tog nu på sig kläder och roll som lekledare. Vi delades in i grupper och med hjälp av karta letade vi rätt på olika stationer där vi skulle lösa uppgifter, både fysiska och kluriga utmaningar, och samla poäng, och det var riktigt roligt.  

Personalen var mycket trevlig och hjälpsam men hade inte förstått att det var mindre barn med, så vinnarpriset till den som först löste koden och tog sig in i buren var en vinflaska, och så hade de skrapat ihop några godispåsar som barnen fick dela på.

Vi hade himla kul hela dagen och aktiviteten passade mycket bra för hela familjen.

Det skulle kanske funka att ha någon sorts ungdomsläger här ett par dagar, om det går att lösa boendefrågan där eller i land.

När vi avslutat aktiviteten var det redan dags att ta sig ner till den väntande båten och resa hem.

Det råkade bli så att en dam som driver en butik på ön följde med samma båt tillbaka och hon kom fram till mig och frågade lite om DHB och sa att både hon och personalen tyckt att DHB Västra var en av de trevligaste grupper de haft ute på ön och att de var imponerade av den glädje och gemenskap som fanns i föreningen.  Sådant är ju alltid roligt att höra!

 

DHB Västra på Kommunikationskarnevalen

I år var det Elisabeth Dahlberg, handledare i Karlstadmodellen som ansvarade för DHB Västras monter på Kommunikationskarnevalen. DHB Västra arrangerar många aktiviteter för målgruppen, dvs barn som är döva, har hörselskada eller språkstörning samt Koda-barn (barn som har döva föräldrar) Årets program hittar ni på hemsidan www.dhbvastra.se under fliken kurser och aktiviteter. Föreningen ordnar även helgkurser i teckenspråk för föräldrar och personal på Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Samt har föreningen till uppgift att sprida information som rör målgrupperna. Föreningen är på gång med att starta upp en FLEX grupp för barn med ytterligare funktionshinder förutom de som tillhör nämnda målgrupper. Varje år hålls en specifik målgruppsträff där föräldrar och barn kan diskutera och utbyta erfarenheter. DHB Västra är med i projekt KomHit.se

Kulturskolans dag på Liseberg med bästa trombonläraren

Wilmer började spela trombon för ett par månader sedan eftersom vi fick tips om en lärare som välkomnar barn med downs syndrom.
En lektion i veckan spelar fem barn med DS tillsammans med denna fantastiska lärare.
På Kulturskolans dag spelade många ur blåssektionen på Evert Taube-scenen på Liseberg. Och vi föräldrar undrade nog i vilket hörn våra telningar skulle hållas, men läraren placerade dem på främsta raden.  W darrade av spänning innan men såg otroligt lycklig och stolt ut när de spelat klart.
Så var det goa låtar också:) Smoke on water och Bad weather.
(En sådan skillnad mot Kulturmixgruppen för funkisbarn. Där spelades triangel och sjöngs Broder Jacob tills W frågade om det inte var slut snart..)  
Efter uppträdandet på Taubescenen fick ungarna härja på Liseberg så länge de orkade...

Lite sockervadd piggar upp!

Passalens vattendag

Föreningen Passalen ordnar många aktiviteter för funkisbarn och ungdomar i Göteborgsområdet.
Igår var det vattendag i Långedrag. Man kunde prova på segling, göra egna knappar med nål på, minns inte vad de heter. Och så hade de uppblåsbara vattenbollar - eller vad de nu kan heta - med sig!

Passalen-kören

Jag vill så klart att Wilmer ska få prova på olika fritidsaktiviteter, precis som hans äldre bröder har gjort.
Där vi bor nu finns ganska mycket att välja mellan och här finns även Passalen som arrangerar olika aktiviteter under devisen "fritid för alla" och de har även syskongrupper. Wilmer har varit med på deras seglarläger och vi har träffat Göran när han varit på RBU träffar och spelat för barnen. Så när en vän berättade om Passalenkören så frågade jag om W fick prova. Han är yngst i sin grupp, och blygast.
Icke ett ljud kommer över hans läppar och han försöker teckentolka sångerna som kören sjunger ... ändå vill han gärna åka dit.
  

Och en kväll var det dags att uppträda på Göteborgs Stadsteater! Två sånger skulle Passalens hjältar sjunga för att inviga en danstävling. Något som Passalen fixar för att de tycker det är viktigt att ungdomarna får synas och vara en del av samhället. Även jag tyckte det var spännande att få se hur det ser ut bakom scenen. Långa vindlande korridorer, festligt inredda loger, skålar med godis och chips, även buffé med olika maträtter. Våra barn fick känna sig som stjärnor för några timmar. Kören sjöng en egen version av "Här är jag" och "Kom igen" med en härlig energi som möttes av publikens uppriktiga jubel. Magiskt! Salongen var i stort sett fullsatt. Efter uppträdandet ville W stanna kvar någon timme och titta på de fantastiska dansarna som tävlade. En väldigt trevlig och inspirerande kväll!

Trolle cup i Kläppen.

Kan inte låta bli att lägga upp ett filmklipp från Trolle Cup, det blir sista inlägget om Sportlovet, jag lovar. 
Efter vurpan i backen med alla guppen var Wilmer betydligt försiktigare. Men speakern, en av alla duktiga skidlärare, är alldeles underbar på att heja honom in i mål och Wilmer stortrivs:)
Och bakom Wilmer skymtar man orädda Klara som snabbt och säkert susar nerför backen!

liten filmsnutt skidåkning från sportlovet i Kläppen.

Jag åker upp i knappliften när jag möter Wilmer på väg ner för backen, han älskar att åka i guppen! Storebror hinner i kapp och åker efter för säkerhets skull. Ett par åk senare råkade W komma upp på nån grej där man skulle glida fram innan avhopp, han såg den inte så han ramlade förstås. Det gick rätt bra, men sen åkte han lite försiktigare ... särskilt när det blev dags för barnens  Trolle cup

Sportlov i Kläppen 2015 - att vara en del av ett sammanhang.

Vi har haft ett härligt sportlov i Kläppen tillsammans med Svenska downföreningens nätverk Väst. 

Varje familj bokade sitt eget boende men alla bodde nära varandra och det fanns ett gemensamt samlingsrum med möjlighet att titta på film och umgås på kvällarna när man kände för det. På förmiddagen gick barnen i skidskola med duktiga och engagerade privatlärare. Det var jätteroligt att se hur barnen utvecklades och upptäckte glädjen med skidåkning. Några ungar hade varit i fjällen flera gånger och svischade vant och säkert nerför de flesta backar medan nybörjare och de mer ovana åkte mer försiktigt eller helt enkelt vägrade försöka:) Då  kändes det särskilt bra att vara där en hel vecka så att alla fick möjlighet att utvecklas i sin egen takt.   

Efter skidskolan ville många barn fortsätta utforska backarna med syskon och föräldrar tills orken tröt. Då kunde man grilla korv i backen, dra sig tillbaka till lägenheten eller rentav ta stolliften upp till Toppstugans restaurang för att locka barnen till nya åk efter lunch eller fika. Det ordnades trollsafari för barnen och föräldrar kunde delta i  Kläppens arrangemang Manchestermorgon med frukost i Toppstugan samt bada i vedeldad badtunna på  kvällarna. Himla trevligt var det och vi hade till och med tur med vädret!

 

Göteborg open - Sveriges största ungdomstävling för killar och tjejer med speciella behov.

I år arrangerades Göteborg Open för 29: gången den 22-23 november.  Det är Sveriges största ungdoms- och rekryteringstävling för funktionshindrade killar och tjejer mellan 7-17 år från hela Skandinavien.
Det finns många olika grenar, t ex judo, simning, bordtennis, rullstolsdans, ridning mm
Wilmer deltog för andra året i judo tillsammans med sin klubb   Stenungsunds judoklubb - judo för alla  Träningslägret är lättsamt och roligt och väldigt proffsigt skött.Tanken är att alla ska ha roligt, utveckla sina färdigheter och bli inspirerade att idrotta och tävla. När det var dags för match på lördagseftermiddagen fick Wilmer i tur och ordning möta tre tjejer från England, Norge och Danmark som alla var lite större och mer rutinerade än honom. Första matchen la han sig direkt på rygg, oklart om det var självbevarelsedrift, bra puss-läge eller om han trodde det var träning. Följande matcher kämpade han tappert, men trots att han låtsades vara Hulken, förlorade han och kom på fjärde plats. Han var glad och nöjd med dagen ändå, särskilt som han fick en jättsnygg statyett. I år valde Wilmer mellan judo och simning, han tillhör ju  MASS också. Man kan tydligen delta i flera olika grenar om man utövar fler sporter, men det kräver lite planering eftersom tävlingarna är förlagda till olika idrottshallar över hela stan. Läs mer om Göteborg Open här

Simträning på ny ort, eller, plötsligt en dag ...

I flera år har W deltagit i Uddevallasims fantastiska simskolekoncept. Simtränare är unga, duktiga simtalanger som är utmärkta förebilder. Varje barn tilldelas en egen simtränare. Det har varit jättebra, och W kan simma och använda sig av olika tekniker. Men, kanske för att jag var med och tittade på, eller bara för att det var roligare så, ofta brukade han simma en liten stund och sen göra vad han ville istället för att lyssna på tränaren. Dyka ner till botten, klänga på tränaren, busa med andra barn, gå iväg till hoppbassängen innan han simmat de längder tränaren ville, simma på annat sätt mm.

Det var länge oklart hur långt han kunde simma egentligen. Tills han följde med sin dåvarande klass till badhuset för att simma 200 m bröst och 50 m rygg. Jag trodde först inte på fröken och resursen när de sa att han simmat det han skulle hur lätt som helst. Men så funkar inkludering. Barn lär sig av andra barn och W ville såklart göra samma som sina klasskamrater. Efter det tillfället fortsatte han att köra med sina simlärare och väldigt ofta strunta i vad de sa ...

Nu har vi flyttat och W har börjat simträna tillsammans med andra barn med funktionshinder. En tränare går omkring vid bassängkanten och dirigerar  Första tillfället körde W sin egen scoobydoosimstil ett par längder, men snart härmade han de andra istället. 

I en timma simmade dessa fantastiska ongar fram och tillbaka i 25-meters bassängen, sammanlagt flera hundra meter, och såg ut att njuta av sträcka ut i vattnets lätthet, och alla lydde tränarens minsta vink.

Plötsligt en dag vänder det ...

Sportlov i fjällen!

Vi åkte till Sälenfjällen på sportlovet i år, eller närmare bestämt, till Hundfjället, för där finns Trollskogen som är en bra nybörjarslinga  på 1,5 km med ca 500 trätroll att titta på för barn som ännu inte insett tjusningen med utförsåkning :)   Varannan kväll lyser en massa olikfärgade lampor upp varelserna i Trollskogen, riktigt magiskt blir det då när mörkret faller.

Jag hade hört att i Sälen kunde en förälder gå som ledsagare, precis som på Liseberg, Nordens Ark, Borås djurpark och andra ställen. Men på Skistar.com hittade jag ingen information om det.
Sambon ringde dem och blev vidareslussad till olika personer innan han till slut hamnade hos en receptionist i Hundfjället. ”Självklart ordnar vi det” sa hon och slog raskt fram våra namn i datorn och gjorde en notering, ”ifall jag inte är här när ni kommer”.

Vi behövde inte visa upp läkarintyg för sonen som krävs på en del andra platser.

I praktiken innebar ledsagarbeviset att sambon (som skulle vara ledsagare) betalade fullt pris för sitt liftkort och så var det gratis för sonen.

Det här var ju ganska bra för då kunde sambon åka själv hur mycket han vill när sonen inte orkade längre. 

Vi anar att det kommer att ta ett tag  innan sonen kan bromsa och svänga tillräckligt kontrollerat för att vi ska våga låta honom åka utan sele. Och ibland kanske han helt enkelt inte vill med upp i backen ...

Då är det tacksamt att slippa betala för det liftkortet.