Som det kan bli...

Häromdagen frågade jag sonen om han ville följa med och tända ljus på graven.
"Ja!" utbrast han med en entusiasm som förvånade mig. Tills vi kom fram till kyrkogården och hade letat rätt på graven och plockat fram ljuslyktan. "Men, var är granen?" tecknade han då...

Och blev förstås mäkta besviken när jag inte kunde erbjuda någon julgran... Att han fick tända ljuslyktan själv var en klen tröst..
Att det kunde bli ett sådant missförstånd berodde nog på att...
-jag inte var tydlig,
-vi inte besöker kyrkogården särskilt ofta, bara en gång om året faktiskt.
-sonen inte kunde tecknet för grav, (vilket inte heller jag kan men jag tecknade ordet begravning)
-eller så trodde han att jag tecknade fel.
Återigen måste jag påminna mig själv om att se till att de ord jag använder finns i sonens ordförråd! Och vara tydlig förstås..