Tänndalen - skidsemester

Vi har åkt skidor i Tänndalen en vecka. Fantastisk natur, mäktiga snötäckta berg som som glänser som maräng i solen. Jag gillar inte att resa långt, högt eller djupt, så att åka  till fjäll  ca 70 mil bort i ca 8-9 timmar är inte är egentligen inte min grej, ändå tycker jag det är värt det.
Man bör dock undvika fjällvägen, dvs väg 311. Förra året när vi skulle till Funäsdalen kändes det som om vi hamnat mitt ute på en halkig grusväg på fjället, ödsligt som bara den, och ingen mobiltäckning. Aldrig mer, sa vi, nästa gång tar vi vägen över Mora istället för Sälen. Så det gjorde vi i år, men sen svängde vi av vid stora skyltar mot Funäsfjällen och hamnade återigen på den där helvetesvägen ...
Sensmoral: Lita inte blint på gps:en utan google mappa ordentligt innan resa. 

I Tänndalen finns fantastiska längdskidspår som vi ville prova, så vi släpade som vanligt med oss all utrustning, men som vanligt, efter några timmars slalom orkade vi inte ladda om för en tur i spåren.
Men nästa gång så ...

Wilmer är nästan mer osäker i backen än jag, så vi bokade ett par skidlektioner åt honom.  Här är han med sin skidlärare. Ser ni staketet i slutet av filmen? Följande dag hade staketet flyttats närmare backen, men det observerade inte Wilmer (som ser hälften så bra som vi andra, med glasögon).Han väjde dock fint för folk och föremål innan han for rätt in i nätet, gjorde en saltomortal rätt upp och över nätet och sedan studsade runt flera varv innan han blev liggandes på marken och vi trodde att han brutit sig fördärvad. Liftskötaren hoppade jämfota över nätet rusade fram till Wilmer och ringde efter vårdpersonal. Men då reste sig lyckligtvis Wilmer på vingliga ben och ropade "Jag mår bra!"