Vad ska psykologtest vara bra för?

 Det har jag ofta undrat. Och jag är inte ensam om att ifrågasätta psykologtestens värde och tillförlitlighet:

Uncommon Sense: False Negatives: Evaluations of Functionally "Nonv...: My daughter Maya, like many children with special needs, has undergone (too) many evaluations. Her skills and knowledge have been quantifie...

Möte med skolpsykologen

Så blev vi då kallade  till ett ”förutsättningslöst” möte med skolpsykologen. Hon inledde med att säga att det där med inkludering hade ju visat sig fungera väldigt dåligt i vår kommun ... 

Jo, det kunde vi hålla med om, men om man har attityden att det kommer att misslyckas, och man inte intresserar sig för att studera fungerande verksamhet och modern forskning så blir resultatet därefter. 

Psykologen sa att själv var hon en varm anhängare av särskolan, hon hade träffat flera lyckliga särskolebarn när hon jobbade i Dalarna(!), så hon ville gärna veta varför ville vi inte placera vårt barn i särskola? 

Vi svarade, som vanligt, att vi vill att vårt barn ska få tillgång till utbildning och sociala förebilder. Att vi tror att särskolan skulle begränsa honom.  Och även om det finns bra och dåliga särskolor, precis som det finns bra och dåliga skolor, så tycker vi inte det är okey med segregering. Vi tror att allmänhetens fördomar och okunnighet orsakas av att generationer vuxit upp med särskolan som begrepp.  

Skolpsykologen vill gärna att sonen ska göra ett psykologtest. 

"Det bara högst en timma, det spelar ingen roll att han har språkstörning och att jag inte kan ett enda tecken."

 Vi svarade att hon nog inte kan så mycket om språkstörning och funktionsnedsättning om hon säger så. 

Hur skulle förresten ett psykologtest ge pedagogerna kunskap i teckenspråk, AKK och IKT och Karlstadmodellen, sådant som behövs för att tydliggöra undervisningen, och som de saknar idag?  

Dessutom befarar vi att ett psykologtest skulle ge rektor verktyg för att tvångsförflytta sonen till den lilla särskolan där barnen aldrig får träffa några normalstörda barn och personalen lägger ribban tämligen lågt vad gäller utbildningsmål. 

"Nämen det behöver ni inte vara rädda för, det kommer inte att hända", utbrast skolpsykologen. 

"Men, förra året var det ju ett barn som tvångsförflyttades dit av rektor? Efter att  föräldrarna anmält till Skolinspektionen? De vann i rätten sedan, men ändå ..." 

Då blir skolpsykologen ganska röd i ansiktet och säger lite generat att: 

"Jaså det fallet, ja men det var en heelt annan sak." 

Det är dags att avsluta mötet, men innan vi hinner gå säger skolpsykologen myndigt att vi måste diskutera vidare en annan gång ...

Det kändes ganska hopplöst efter det mötet, ingen annan förälder som har barn med behov på skolan har blivit kallad till skolpsykologen, bara vi som anmält rektor till Skolinspektionen! 

Men Skolinspektionens rapporter från den allmänna granskningen av kommunens skolor fortsatte droppa in och antagligen diskuterades det rejält  i kommunhuset. I alla fall fick vi en tid senare ett informationsbrev från sonens skola, där man meddelade att rektor avgått ...

Vad Skolinspektionen hade att säga om den segregerade särskolan/träningsskolan kan man läsa här

Snart slut på jullovet och början på .. vad?

Jul och nyår har vi firat tillsammans med med släkt och vänner. Jag njuter den här tiden, man kan kravla sig upp ur materialträsket och ägna dagarna åt goda samtal  och trevlig samvaro med nära och kära, liksom innesluten i en kokong där delaktighet är en självklarhet. Alla får vara med!

Utanför den här bubblan, bortom ledigheten, vad kommer att hända då? Blir det en termin i skolan där personal och ledning lyfter blicken från navelskåderiet och lär sig om modern forskning och jobbar tillsammans för att alla barn ska utvecklas och nå målen? Eller blir det en termin där inskränkta bakåtsträvare med mer makt än kompetens till varje pris försöker tvångsinskriva vårt barn i någon av kommunens två isolerade sär/träningsskolor? Jag bävar ...

Våren 2013 anmälde vi till slut skolan till skolinspektionen. Beslutet kom i september.
Skolinspektionen anmärkte på skolans oförmåga att upprätta åtgärdsprogram samt bristen på analys och utvärdering av stödinsatser. Ungefär i samma veva skedde även allmän tillsyn av kommunens skolor.
Det beslut som avser "vår" skola finns att läsa här
För ett tag kändes det skönt att även skolinspektionen kritiserat sådant vi klagat på i flera år.
Men, snart blev vi uppringda av skolpsykologen som beordrade oss till ett möte för att diskutera sonens skolplacering kommande termin, på uppdrag av rektor och grundskolechef … 

Radio Väst P4 intervju

Blev uppringd av reporter Susanne Nobel på radio p4 väst "Puls" i förrgår. De har haft några artiklar/program angående skolverkets kritik av särskolan. Här kan man läsa att alla barn som tidigare saknade underlag för sin särskoleplacering, nu utretts ordentligt med psykologtester och allt:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=4528193

Susanne hade hört talas om att min son inte var inskriven i särskolan och undrade om jag ville komma och berätta om varför i radio. Tanken kändes väldigt skrämmande, men samtidigt vill jag ju gärna att det ämnet särskola diskuteras, (särkilt som en ny representant kommit till BUN, en gammal inskränkt lärare som anser att särskola är den enda rätta vägen) så jag tackade jag. En annan förälder som har sitt barn med DS i särskola skulle också närvara. Reportern gav ett professionellt intryck och ställde vettiga frågor

Länk till programsidan. Man måste välja  klockslag 16-16.30 så får man spela fram 12 min och 40 sekunder om man inte vill höra gamla nyheter först:
http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=69&date=2011-05-30

Om nya skollagen 2010:800, 7 kap 5§

Annika Nyström Karlsson höll i en fem timmar lång informationsträff om nya skollagen idag i Göteborg. Mycket intressant! Vi diskuterade bl a vad följande paragraf innebär i praktiken:

Grundsärskolan

5 § Barn som bedöms inte kunna nå upp till grundskolans kunskapskrav därför att de har en utvecklingsstörning, ska tas emot i grundsärskolan.
Frågan om mottagande i grundsärskolan prövas av barnets hemkommun. Ett beslut om mottagande i grundsärskolan ska föregås av en utredning som omfattar en pedagogisk, psykologisk, medicinsk och social bedömning. Samråd med barnets vårdnadshavare ska ske när utredningen genomförs.
Om barnets vårdnadshavare inte lämnar sitt medgivande till att barnet tas emot i grundsärskolan, ska barnet fullgöra sin skolplikt enligt vad som gäller i övrigt enligt denna lag. Ett barn får dock tas emot i grundsärskolan utan sin vårdnadshavares medgivande, om det finns synnerliga skäl med hänsyn till barnets bästa.
....................................................................................................................................................
Vi som var med på mötet frågade vad detta betyder i praktiken och jag tolkade svaret så här:

En grundlig utredning och dokumenation av barnet, med föräldrarnas tillstånd, måste göras inför särskoleplacering. (I vår kommun upptäckte skolinspektionen förra året att 28 barn ej utretts inför särskoleplacering, man har t ex rutinmässigt placerat barn med Downs Syndrom i träningskola p g a sin diagnos utan att de genomgått psykologtest)

Så om föräldrarna inte vill gå med på psykologtest och dylikt, kan inte barnet placeras i särskola. Om man inte väljer skolform aktivt (och går med på utredning) skall barnet fortsätta i grundskola, och skolan ska upprätta åtgärdsplan för stödåtgärder.

Om man placerar barnet i grundsärskola ska huvudmannen (dvs kommun eller friskola, men i praktiken blir det nog rektorn) besluta om det är särskola, eller träningsskola som är aktuellt.

Hur är det då med det sista stycket i paragraf fem? Kan rektorn tvångsplacera barn i särskola mot föräldrars vilja? Vad innebär synnerliga skäl? Kan det för fördomsfulla tjänstemän t ex räcka med diagnosen Downs Syndrom? Troligen inte... MEN vill man gardera sig ska man INTE gå med på psykologtest och utredningar för finns inte detta kan barn INTE placeras i särskolan.

De goda människornas tystnad...

För ett tag sedan frågade jag lite försynt hur fröken tycker att det går för lille W i skolan.
"Jag tycker det går jättebra, han har utvecklats enormt mycket det här året, både socialt och kunskapsmässigt. Faktum är att jag bara ser fördelar med inkludering. De andra barnen lär sig ta hänsyn och gläds med honom när han klarar saker, som att läsa t ex. Och han tar efter sina sociala förebilder. Plockar fram skolböcker när de andra gör det, och sitter och jobbar, precis som de. 
I början gick han undan ibland och ville leka själv på raster, men nu springer han ut och vill vara med de andra" svarade hon.

Sedan sa hon att hon tror att särskoleformen är på väg att försvinna, att den nya skollagen tyder på det. (Barn med autism ska t ex inte automatiskt placeras där längre). Men det kommer att ställa högre krav på lärarna, de måste utvecklas och se till barnens bästa. Nu är det många som harvar på i gamla hjulspår och det duger inte. Gissa om det är härligt att höra en erkänt skicklig lärare säga detta!

Nu är det snart dags att planera för nästa läsår och jag är förstås orolig för att rektor ska propsa på särskola igen. Särskilt som jag hör att rektor intensivt försöker övertala föräldrar till ett barn med Downs syndrom att välja särskola i åk 1. Det är förstås väldigt bekvämt för rektor och speciallärare för då trillar pengar in automatiskt, och de kan välja träningskola för att slippa leva upp till kraven som särskoleformen ändå ställer på kunskap. Men det är definitivt inte bäst för barnet som inte får sociala förebilder.
Om rektor är motsträvig gäller det för oss att ta strid eller flytta till annan ort eller annat land som kommit längre i dessa frågor. Väljer vi att försöka bekämpa den okunnighet och fördomsfullhet som råder inom systemet så känns det i alla fall gott att veta att sonens fröken delar våra åsikter.

Många väljer särskola just för att de känner sig pressade till det. Rektorer kan ge intryck av att det inte finns resurser eller vilja att ta emot barnen, vilket är emot lagen. Föräldrar är rädda för att deras älskade barn ska blir mobbat eller känna sig utanför om de väljer inkludering, särskilt som deras vanliga barn går kanske på skolor med dålig skolledning där det förekommer. Hör man inga andra åsikter är det inte lätt att följa sin magkänsla.
 
Hur ska vi få en Skola för alla och ett samhälle där alla är delaktiga när vi tillåter Särskola?
Martin Luther King sa en gång i ett helt annat sammanhang: "Det farliga är inte de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad". Särskolans syfte är förstås inte ont, men väl förlegat, och resultatet blir sällan gott. Visst kan vi jämföra oss med baltstaterna och böja våra huvuden i tacksamhet för särskolans existens, men jag ser hellre att man riktar blicken mot de länder som satsar på att ge personer med funktionshinder möjlighet till akademisk utbildning och inkludering i samhället.

Skolinfodag i Göteborg

27 mars 2011 anordnas en Skolinfodag i Göteborg. Ett samarbete mellan lokalavdelningarna för FUB, Svenska Downföreningen samt Studieförbundet Vuxenskolan.

Skolfrågor kring barn i behov av särskilt stöd

Vad innebär den nya skollagen? Vilka rättigheter bör jag som förälder känna till?
Annika Nyström Karlsson (HSO) föreläser och håller i diskussioner kring skola och nya styrdokument. Annika var tidigare ombudsman för barn och skolfrågor på Riksförbundet FUB. Har startat och driver egen gymnasiesärskola. Arbetar nu på Handikappförbundet, bla med projektet Egen Växtkraft om barns och ungas delaktighet.


När? Söndag 27 mars kl. 12 -17 på FUB-Göteborg(Lilla Torpsgatan10)
Kostnad? 100:-(föräldrar), 200:-(personal) inkl fika

Anmälan före 21/3 till SV 031 -707 18 12 eller marie.hellstrom@sv.se