Sportlov i Kläppen 2015 - att vara en del av ett sammanhang.

Vi har haft ett härligt sportlov i Kläppen tillsammans med Svenska downföreningens nätverk Väst. 

Varje familj bokade sitt eget boende men alla bodde nära varandra och det fanns ett gemensamt samlingsrum med möjlighet att titta på film och umgås på kvällarna när man kände för det. På förmiddagen gick barnen i skidskola med duktiga och engagerade privatlärare. Det var jätteroligt att se hur barnen utvecklades och upptäckte glädjen med skidåkning. Några ungar hade varit i fjällen flera gånger och svischade vant och säkert nerför de flesta backar medan nybörjare och de mer ovana åkte mer försiktigt eller helt enkelt vägrade försöka:) Då  kändes det särskilt bra att vara där en hel vecka så att alla fick möjlighet att utvecklas i sin egen takt.   

Efter skidskolan ville många barn fortsätta utforska backarna med syskon och föräldrar tills orken tröt. Då kunde man grilla korv i backen, dra sig tillbaka till lägenheten eller rentav ta stolliften upp till Toppstugans restaurang för att locka barnen till nya åk efter lunch eller fika. Det ordnades trollsafari för barnen och föräldrar kunde delta i  Kläppens arrangemang Manchestermorgon med frukost i Toppstugan samt bada i vedeldad badtunna på  kvällarna. Himla trevligt var det och vi hade till och med tur med vädret!

 

Skidresa till Norge

 

I helgen var vi i Norge, närmare bestämt Trysil, och åkte skidor. Vi har inte varit där förut, men det blev genast en favorit! 

Lite långt att resa kanske, men många härliga backar, ett superfint lägenhetshotell bredvid liften, och ett spa med bastu, bubbelpool och bassänger både ute och inne. (Och hotellgäster betalade halva priset, dvs 100 Nok för att komma in på detta spa.) 

Tänkte inte på att försöka fixa ledsagarintyg eller kolla vad som gällde innan resa, men det gick att ordna ledsagarliftkort på plats, fast de var lite motsträviga och ville helst ha ett intyg så tänk på att skaffa det om det behövs. 

Wilmer har inte full kontroll på skidorna,  bromsa och svänga är ingen självklarhet. Knappliftar går ganska bra men ankarlift fixar han inte på egen hand. Synnedsättningen underlättar inte precis heller ... när det snöade och han hade skidglasögon utanpå starka glasögon, såg han inte mycket.

Men det gick rätt bra ändå, särskilt när storebröderna åkte med, då ville och vågade han mer. 

Wilmer tyckte det helt okey att stå på skidor några timmar, särskilt som han fick bada i bassängen så mycket han orkade på kvällarna. Personligen föredrog jag bubbelpoolen utomhus, lite otippat när man varit  ute i snöfall halva dagen, men himla avkopplande och mysigt.

Bokat skidresa!

 

Jag undrar hur det kommer att gå i år. Förra året, efter ett par privatlektioner med fantastiska Ida, kunde och vågade Wilmer åka så här.

Men före det var det en lång period med hänga-lealöst-i-sele som gällde, och det var förstås görtungt för den som åkte bakom och höll emot. Med tanke på att sonen varken ser eller hör jättebra, samt att jag sällan lämnar barnbacken pga höjdrädd, känns det lite läskigt att åka bakom. Jag vet inte om jag klarar av att åka ikapp, åka förbi och bromsa oss båda, men jag misstänker att jag kommer att få tillfälle att testa det:) Vore bra om han ville ha hörapparaterna på, eller kanske något liknande Scala Rider headset/teamset skulle funka bättre? Fast det är inte säkert att han gör som jag säger även om han hör mig ...