Somligt gör en trött...

Somliga morgnar kliver min kropp upp ur sängen och tar itu med vardagssysslorna, fastän själen ligger kraftlös kvar och stirrar in i väggen.  
 På senaste uppföljning-av-åtgärdsprogram-mötet läste speciallärare Eva-Lena upp samma kortsiktiga mål som de senaste gångerna. Suck.
Till exempel i  matte ska sonen kunna positionssystemet, skilja på ental, tiotal och hundratal och använda vid räkning.
Jag sa att jag tycker att han kan det , är det inte dags att gå vidare? (han räknar hemma och jag har filmat honom då) "Vad är det som krävs?" Speciallärare Eva-Lena flackade med blicken och menade att kunskapen inte var befäst.
Jag frågade klasslärare Å vad som krävs, och hon sa att det vore bra om han kunde räkna på det nya sättet för det är så mycket tydligare. Specialläraren sa att det hade hon inte gjort med Wilmer för det kunde hon inte .Klassläraren sa att hon lät W använda miniräknare och det klarade han galant. Jaha?

Ännu har jag inte sett till vare sig åp eller utvärdering, bara fått det uppläst på mötet, så jag vet inte om de gjort några ändringar efteråt, men jag tillåter mig att tvivla.

Angående engelska så var det kortsiktiga målet, återigen, att kunna några engelska fraser.
Jag frågade hur mycket de hade jobbat med det och med vad.
Speciallärare Eva-Lena sa att W fått jobba i  Little Bridge.
"Det är ett jättebra program, men var i programmet finns de där fraserna och hur har ni övat?"
Speciallärare svarar att det vet hon inte, och så lägger hon till:
MAN FÅR INTE STÄLLA FÖR HÖGA KRAV!

Alltså, om man inte arbetar med kortsiktiga mål, hur ska då eleven kunna nå dem?

Inget ont som inte har något gott med sig ... :)