kan man knappast räkna som läkarbesök. Fast det är ändå tid som måste bokas och avsättas några gånger om året. Prova, ev göra ny gipsavgjutning, beställa, återkomma för inprovning, återkomma för lagning etc. Och kanske det är för att stället ligger isolerat nere i en varm källare, jag vet inte, men tid verkar inte existera där. Alla lunkar runt i ett sävligt tempo och man får vara beredd på att vänta. Men tant M som hjälper oss är alltid vänlig och hjälpsam och sonen leker gärna med de leksaker som finns. Det är nog bra att ta det lite lugnt ibland..
För ett par veckor sedan var det dags att beställa sommarskor. Det tog sin lilla tid att välja nya skomodeller. Den här gången skulle det göras nya gipsavtryck av sonens fötter också. Men då började parkeringstiden rinna ut så jag var tvungen att springa iväg och fylla på medan tant M gjorde i ordning gipsröran. Sonen sa att det var okay att jag gick iväg en stund, han gillar tant M. Men när jag kom tillbaka hör jag redan i korridoren hur han högljutt räknar "11, 12, 13..." och inne i provrummet sitter han uppflugen på britsen medan tant M kletar in hans fötter med gipsgeggan. "Mamma, Nicke cykla, ben trasigt" säger han förskräckt med uppspärrade ögon. "Vad bra han räknar, men varför gör han det nu?" undrade tant M. Jag förklarade att han räknar för att lugna sig själv och för att han hoppas att hon ska vara klar när han räknat färdigt. Men att han också verkar oroa sig också för att hon ska bryta hans ben... eftersom hon gipsar fötterna på honom. (Eftersom Nicke Nyfiken fick gipsa sitt ben som bröts när han cyklade omkull, i filmen Nicke cyklar.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar