Hela skolåret har jag försökt informera rektor och personal om vikten av tydlighet i skolundervisning. Om barnets rätt att få uttrycka sig. Om hur sonen språkstörning yttrar sig och hur viktigt det är med minst TAKK för honom.
Rektor lovar dock att den nya ska få gå en kurs...
Själv har jag gått kurser i sju år för att ligga steget före sonen, men så blir man väl lite trögfattad när man stångar huvudet i väggen hela tiden :)
Det kom en tillfällig fritidspersonal till skolan under våren, som naturligtvis inte heller kunde teckna. Jag kan säga att det skar i hjärtat när jag hämtade sonen och han ivrigt berättade något på teckenspråk för fritidskillen samtidigt som han försökte prata på sitt otydliga vis. Fritidskillen såg ut som en fågelholk innan han fånskrattade och hittade på nån egen tolkning varpå sonen blev tyst och såg ledsen ut. Händelsen uppmuntrar knappast till vidare försök att kommunicera...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar