AKK Schema att ta med sig

Det behöver inte vara ordbilder med skolämnen, det kan lika gärna handla om vad man planerar att göra dag för dag på semesterresan. Eller något helt annat, som sjukhusvistelse vid operation, sövning vid tandläkarbesök. Själva boksidorna har Karlstadmodellens dag-färger. Ett tips jag fått från Tarja som gått i samma Karltadmodellgrupp som jag. Bilderna gör jag i Inprint, skriver ut och laminerar.
Har man inte Inprint kan man hitta en hel del fria bilder på Bildstod.se (som Dart Göteborg lanserar för sitt projekt KomhIT-för barns rätt till kommunikation i vårdsammanhang.)
De analoga klockbilderna hittade jag på Internet. Man behöver förstås inte ha en massa enstaka bilder, men i somliga klasser ändras schemat ofta, och en del barn tycker om att plocka bort ämnesbilden när lektionen är slut. (och lägga i påse längst bak i boken) Jag har köpt en talande armbandsklocka med tydlig urtavla till Wilmer. Eftersom han numera går i döv/hörselklass ringer det inte in på raster, utan det får eleverna hålla reda på själv, med hjälp av rastvakter.

DHB målgruppsträff Språkstörning

Föreningen DHB Västra - för döva, hörselskadade barn samt barn med språkstörning har haft målgruppsträff Språkstörning. 10 barn och 11 vuxna träffades den 13/9 2014 på Bohusläns museum i Uddevalla.

Barnen och några föräldrar följde med pedagog och lekte rövare och klädde ut sig samt gick på äggjakt. Vi andra vuxna samlades i konferensrummet för att prata språkstörning.

De föräldrar som var med verkade hungra efter information: Vad kan man få för stöd i skola och förskola, kan man få resurs, kan man kräva bildstöd? TSS? Hur gör man när det inte funkar, vart vänder man sig för att träffa en logoped mm. Vad finns det för skolor, hur söker man dit? Frågorna är många …

Och föräldrarna berättar om förfärliga historier om hur pedagoger utesluter barnen

och skyller på dem, istället för att använda TSS och AKK som man vet är tydliggörande för alla barn. Med den vuxenattityden blir det liksom fritt fram för de ”vanliga” barnen att retas och mobba, men även det skylls på barnet med språkstörning/funktionshinder. Hur kan vi ändra på detta?

Fantastiska Johanna informerade om nya styrdokument, ”extra anpassningar” som omfattar alla barn i behov av stöd. Skolverket har gett ut en broschyr som finns att köpa eller ladda ner från deras hemsida. http://www.skolverket.se/regelverk/allmanna-rad/extra-anpassningar-1.196156

Åtgärdsprogrammet finns fortfarande kvar, och används när det inte räcker med extra anpassningar utan krävs ännu mer riktat stöd.

På förskolenivå används istället en Handlingsplan, inte att förväxla med protokoll från utvecklingssamtal (för det samtalet ska vara barnets) med mätbara mål som följs upp och utvärderas regelbundet.

Vi tipsade om att

*Skolor kan kontakta SPSM för gratis råd och stöd, även föreläsningar om språkstörning.

*SPSM erbjuder språkstörningsutredning vid diagnos grav språkstörning.

*Regionhabiliteringen kan erbjuda intensivträning av kommunikation.

*Dart Göteborg utreder kommunikationsbehov och analyserar och ger råd om insatser, krävs remiss från logoped, samt vill Dart att lokalt habteam (om sånt finns) ska jobba med barnet regelbundet.

*Mun-H-Center i Göteborg tittar på munmotorik mm, många muskler används för att producera tal.

*TUFF, glömde jag nog nämna, hade skrivit upp det på whiteboarden, om barnet har behov av teckenkommunikation kan föräldrar få gå TUFF kurs.

*Hörselhabiliteringar har kurser i teckenspråk, oftast dagtid, remiss krävs. Logoped utfärdar.

*Enligt FN-konventionen för personer med funktionshinder 21 b kan vi kräva bildstöd, AKK åt barnet som behöver det. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på samma villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2 (olika kommunikationsformer) genom att:

B) godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt

Fb grupper Vi som har barn med språkstörning, (även tillägg Göteborg) Tala lyssna, förstå.

Vi lovade maila ut länkar. Kanske de kan ligga på hemsidan också, samt dhb västra fb?

Deltagarna uttryckte en stark önskan att språkstörningsdagen får fortsätta, gärna även som språkstörningshelg, just pga få känna samhörighet med andra föräldrar i samma (stödlösa) situtation. Det kan vara att det ordnas träff med egen fika eller grilla korv. Det är önskemål som uttrycks i fb-grupp om språkstörning också.

Johanna sa att språk-klasser i hennes upptagningsområde läggs ner för att barn ska integreras i vanliga klasser. Problemet är dock samma för döva-hörselskadade, att det saknas kunskap ute på skolorna, det behövs specialkompetens i varje län som liksom höjer ribban och där skolor kan hämta kunskap.

Efter lunch samlades vi och valde aktivitet. Museet erbjuder bildjakt, skattjakt m frågor om världsdelar bl a. Barnen hann även med att leka fritt i lekrummet innan det var dags att gå hem.

Not. Gunilla Thunberg meddelade på kommunikationskarnevalen att artikeln tidigare varit felöversatt, endast stått förstorande material, men nu har det korrigerats att gälla AKK.

Article 21 - Freedom of expression and opinion, and access to information

States Parties shall take all appropriate measures to ensure that persons with disabilities can exercise the right to freedom of expression and opinion, including the freedom to seek, receive and impart information and ideas on an equal basis with others and through all forms of communication of their choice, as defined in article 2 of the present Convention, including by:

B. Accepting and facilitating the use of sign languages, Braille, augmentative and alternative communication, and all other accessible means, modes and formats of communication of their choice by persons with disabilities in official interactions;

Idag är det val, men vad är det partierna menar egentligen?

 

På väg ner till stranden passerar jag folkpartiets reklamskyltar "Rösta för skolan" skriver de, och det låter ju bra.
Jag är för skolan.
Men, jag är emot segregering, diskriminering och jag är verkligen emot särskola.
Det är t ex inte Folkpartiet, de vill ha kvar särskola.

Trots att Sverige skrivit på Konventionen om funktionshindrades rättigheter. artikel 24.2. b:

Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionshinder, på lika villkor som andra, får tillgång till en inkluderande och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet.

Vad är det för inkluderande med särskola?
Debatten om särskola pågår ständigt i olika forum.
De som tycker att särskola ska vara kvar menar att personalen är så bra i särskolan, alla får vara med och barnen får tydliggörande undervisning på ett lustfyllt sätt.
OM det verkligen vore sant, skulle då inte den personalen göra underverk i en vanlig klass?

De som förespråkar särskola hävdar också att deras barn med speciella behov inte skulle må bra i en skola med för stora, bullriga klasser och otillräckligt med personal, de vill inte att deras barn ska gå i en "vanlig" skola pga risken för mobbning.
Jag bara undrar, vilka föräldrar vill skicka sina barn till en sådan skola?
Och vad är det för sorts barn som mår bra av att gå i en sådan klass?

Nä, partier som är för särskola och därmed segregering och diskriminering kommer inte att få min röst. Jo, jag vet, det krävs ansvarsfulla vuxna och rektorer som följer styrdokumenten för att det ska funka.

Men så länge vuxna tillåts sortera barn, så länge kommer rädslan för det främmande och okunskapen att vara kvar. För hur ska man lära sig respektera och umgås med alla sorters människor om man inte får vara med dem?

Simträning på ny ort, eller, plötsligt en dag ...

I flera år har W deltagit i Uddevallasims fantastiska simskolekoncept. Simtränare är unga, duktiga simtalanger som är utmärkta förebilder. Varje barn tilldelas en egen simtränare. Det har varit jättebra, och W kan simma och använda sig av olika tekniker. Men, kanske för att jag var med och tittade på, eller bara för att det var roligare så, ofta brukade han simma en liten stund och sen göra vad han ville istället för att lyssna på tränaren. Dyka ner till botten, klänga på tränaren, busa med andra barn, gå iväg till hoppbassängen innan han simmat de längder tränaren ville, simma på annat sätt mm.

Det var länge oklart hur långt han kunde simma egentligen. Tills han följde med sin dåvarande klass till badhuset för att simma 200 m bröst och 50 m rygg. Jag trodde först inte på fröken och resursen när de sa att han simmat det han skulle hur lätt som helst. Men så funkar inkludering. Barn lär sig av andra barn och W ville såklart göra samma som sina klasskamrater. Efter det tillfället fortsatte han att köra med sina simlärare och väldigt ofta strunta i vad de sa ...

Nu har vi flyttat och W har börjat simträna tillsammans med andra barn med funktionshinder. En tränare går omkring vid bassängkanten och dirigerar  Första tillfället körde W sin egen scoobydoosimstil ett par längder, men snart härmade han de andra istället. 

I en timma simmade dessa fantastiska ongar fram och tillbaka i 25-meters bassängen, sammanlagt flera hundra meter, och såg ut att njuta av sträcka ut i vattnets lätthet, och alla lydde tränarens minsta vink.

Plötsligt en dag vänder det ...

Sommarlov 2014

En hel sommar har förflutit utan blogginlägg. Vi har semestrat i Europa och varit på teckenspråksläger och på många ställen har det saknats Internet. Jag tänker skriva lite om vad vi gjort på resor och läger framöver.

I juni månad råkade det dessutom bli så att vi impulsköpte ett hus i Göteborg! Så all ledig tid har ägnats åt att sortera, slänga, packa, skänka till loppis, packa ännu mer och flytta grejer. Samtidigt som vi försökt få ordning på huset i Uddevalla inför försäljning. Det krävdes lite mer än att bara spika dit några lister eftersom vi inte prioriterat renovering, eftersom vi inte planerat att flytta. Så kan det bli.

Hej då huset i Uddevalla!

Hej då pionvallmo och funkia ...

Hej då honungsros i päronträd ...

Hej då ros, minns inte om du heter Leverkusen men kommer att sakna dig i alla fall ..

Kommunikationskarnevalen 2-3 juni i Göteborg

15 maj (fast på Dalheimers hus hemsida står det 16 maj) är sista anmälningsdatum till Kommunikationskarnevalen i Göteborg 2-3 juni. Privatpersoner betalar 1500 kr+moms för att lyssna på föreläsningarna. Utställningen är gratis. Läs mer och anmäl dig här
Det brukar vara jättebra, det svåraste är att välja vilka föreläsningar man vill gå på.
I år kommer jag antagligen att stå en stund vid Darts monter där de presenterar 
Dart-KomHit utvecklingsprojekt.   Som representant för DHB Västra (är med i referensgrupp) har jag haft förmånen att följa Darts fantastiska engagemang för barns rätt till kommunikation i vårdsammanhang. Mycket intressant och lärorikt! På Darts hemsida finns även massor av bildstöd att hämta hem.

Inkluderande barnkalas

W går inkluderad i en vanlig klass 4. När han fyller år brukar han önska sig kalas på Lek och busland, och i år var det fjärde gången vi var på just det här stället. Alla i klassen är bjudna, och alla brukar komma utom en. W bjuder även kompisar med speciella behov och alla barnen leker tillsammans.
Skulle det uppstå något problem, som t ex att något utomstående barn (anläggningen är ju öppen för allmänheten) retar W eller bråkar med honom, så kommer klasskamraterna genast till undsättning.
I år var en för klassen ny kille med DS med på kalaset, och särskilt en av tjejerna var väldigt mån om att han skulle trivas. När flickans pappa kom för att hämta henne efter kalaset sprang hon fram och berättade att hon fått en ny kompis!

Tänndalen - skidsemester

Vi har åkt skidor i Tänndalen en vecka. Fantastisk natur, mäktiga snötäckta berg som som glänser som maräng i solen. Jag gillar inte att resa långt, högt eller djupt, så att åka  till fjäll  ca 70 mil bort i ca 8-9 timmar är inte är egentligen inte min grej, ändå tycker jag det är värt det.
Man bör dock undvika fjällvägen, dvs väg 311. Förra året när vi skulle till Funäsdalen kändes det som om vi hamnat mitt ute på en halkig grusväg på fjället, ödsligt som bara den, och ingen mobiltäckning. Aldrig mer, sa vi, nästa gång tar vi vägen över Mora istället för Sälen. Så det gjorde vi i år, men sen svängde vi av vid stora skyltar mot Funäsfjällen och hamnade återigen på den där helvetesvägen ...
Sensmoral: Lita inte blint på gps:en utan google mappa ordentligt innan resa. 

I Tänndalen finns fantastiska längdskidspår som vi ville prova, så vi släpade som vanligt med oss all utrustning, men som vanligt, efter några timmars slalom orkade vi inte ladda om för en tur i spåren.
Men nästa gång så ...

Wilmer är nästan mer osäker i backen än jag, så vi bokade ett par skidlektioner åt honom.  Här är han med sin skidlärare. Ser ni staketet i slutet av filmen? Följande dag hade staketet flyttats närmare backen, men det observerade inte Wilmer (som ser hälften så bra som vi andra, med glasögon).Han väjde dock fint för folk och föremål innan han for rätt in i nätet, gjorde en saltomortal rätt upp och över nätet och sedan studsade runt flera varv innan han blev liggandes på marken och vi trodde att han brutit sig fördärvad. Liftskötaren hoppade jämfota över nätet rusade fram till Wilmer och ringde efter vårdpersonal. Men då reste sig lyckligtvis Wilmer på vingliga ben och ropade "Jag mår bra!"

Som så många andra skriver jag ...

... och min roman Spegelblänk beräknas komma ut i maj på

    Mörkersdottir förlag          

  Spegelblänk finns med i Mörkersdottirs sprillans nya, fina katalog som finns här.
  Jag bloggar lite grann om mitt skrivande här.
  Och ungefär så här kommer omslaget till Spegelblänk att se ut ...

Somligt gör en trött...

Somliga morgnar kliver min kropp upp ur sängen och tar itu med vardagssysslorna, fastän själen ligger kraftlös kvar och stirrar in i väggen.  
 På senaste uppföljning-av-åtgärdsprogram-mötet läste speciallärare Eva-Lena upp samma kortsiktiga mål som de senaste gångerna. Suck.
Till exempel i  matte ska sonen kunna positionssystemet, skilja på ental, tiotal och hundratal och använda vid räkning.
Jag sa att jag tycker att han kan det , är det inte dags att gå vidare? (han räknar hemma och jag har filmat honom då) "Vad är det som krävs?" Speciallärare Eva-Lena flackade med blicken och menade att kunskapen inte var befäst.
Jag frågade klasslärare Å vad som krävs, och hon sa att det vore bra om han kunde räkna på det nya sättet för det är så mycket tydligare. Specialläraren sa att det hade hon inte gjort med Wilmer för det kunde hon inte .Klassläraren sa att hon lät W använda miniräknare och det klarade han galant. Jaha?

Ännu har jag inte sett till vare sig åp eller utvärdering, bara fått det uppläst på mötet, så jag vet inte om de gjort några ändringar efteråt, men jag tillåter mig att tvivla.

Angående engelska så var det kortsiktiga målet, återigen, att kunna några engelska fraser.
Jag frågade hur mycket de hade jobbat med det och med vad.
Speciallärare Eva-Lena sa att W fått jobba i  Little Bridge.
"Det är ett jättebra program, men var i programmet finns de där fraserna och hur har ni övat?"
Speciallärare svarar att det vet hon inte, och så lägger hon till:
MAN FÅR INTE STÄLLA FÖR HÖGA KRAV!

Alltså, om man inte arbetar med kortsiktiga mål, hur ska då eleven kunna nå dem?

Inget ont som inte har något gott med sig ... :)