"Se vad jag kan" - Ett sällskapsspel från Kärnan

"Lär dig om årstider, veckodagar, färger, former, siffror, bokstäver, klockan och en massa annat. Kasta tärningarna och låt din groda hoppa till nästa näckrosblad i dammen, där du får en fråga. När du svarar rätt, får din groda hoppa fram två blad. Den som först får sin groda i mål, vinner spelet".

Fick tipset av en vän som hittat detta trevliga spel på Gekås i Ullared för 150 kr. Passar väldigt bra för mitt språkstörda/funktionshindrade barn som har svårt att skilja på olika begrepp som "vad, vilken, hur, vem".


 Fin spelplan och söta grodor. Bra variation på frågorna och lagom nivå för sonen.
Att spela tillsammans blir ett bra sätt att kolla av vad han kan.
Och det går tillräckligt fort att avsluta för att inte W ska tappa tålamodet.

Kortare frågor kan han försöka att läsa själv.
Och vi kan teckna frågor/svar för att öva på teckenspråk.

Har varit på DHB:s teckenläger..

i Isaberg, Småland en vecka. Ett jättetrevligt och välorganiserat läger med över 200 deltagare!
 
Vi ville att sonen skulle få vistas i teckenspråklig miljö i hopp om att det skulle inspirera till mer tecknande. Och så ville vi förstås lära oss mer själva...
Dessutom är det intressant att få reda på hur det fungerar för andra, och vad de gör om det inte fungerar...
Jag fick information om att språklagen omfattar språkstördas rätt till teckenspråk. (har varit lite osäker)
Och att det kan vara så att skola och kommun bryter mot Förvaltningslagen om de inte kan visa upp protokoll och dokumentation om vad som beslutats om elev. (Får läsa på lite mer om det)
Samt har föräldrar berättat om hur det fungerar för döva, hörselskadade och språkstörda barn på skolor som Vänerskolan och Kannebäcksskolan.

På lägret delades barnen in i olika åldersgrupper och togs omhand av duktiga ungdomledare medan vi vuxna gick på kurs.
Det fanns fem olika teckenspråksklasser; från nybörjargruppen Tecken Som Stöd till mer avancerad teckenspråkskommunikation.

Vattenboll på High Chaparall

En dag var vikt för utflykt till High Chaparall.
Två olika föredrag om barns språkutveckling hölls under veckan av Carin Roos och Veli Tuomela.
Mer om föredragen och om årets läger står att läsa på lägerbloggen  här.

Alla familjer bodde i varsin stuga. (www.isaberg.com) På området finns en jättefin, stor lekplats och det är gångavstånd till badsjö. Frukost, fika, lunch, middag ingick förstås och serverades i restaurangen.
Det är verkligen semester, att få gå till dukat bord och äta god mat och slippa diska efteråt!

Tidigare år har vi varit på Svenska downföreningens teckenläger (5 ggr) med mycket Karlstadmodellen info. Det har ju också varit jättebra,(särskilt Furuboda var en fantastisk plats) med mycket materialtillverkning och nya tips. Trevligt att träffa andra barn med Downs Syndrom och deras föräldrar och utbyta erfarenheter. Blir lite intimare eftersom endast 15 familjer får plats på varje läger.

Men efter fem läger blir det en del repetition och priset är lite avskräckande...Svenska Downföreningens läger är nästan två gånger dyrare än DHB lägret, ( DHB är väldigt bra på att söka bidrag) Samtidigt som det är kortare, och en förälder måste vara med barnet hela tiden så man inte får så effektiv kurstid.
Sen tror jag det finns en liten risk att jag vi föräldrar blir en barriär mellan vårt barn och de andra barnen i vår önskan att de ska leka bra tillsammans.
Jag  Vi låter dem inte gärna lösa sina konflikter själva..

Glutenfri och mjölkfri jordgubbstårta.

fick det bli till midsommar. Sonen W älskar att baka!
Det är ju ett bra tillfälle att räkna och visa olika måttenheter etc men vi brukar bli oense om hur många ägg det ska vara i, (roligt att knäcka ägg) och det gäller att vara snabb med resten av ingredienserna innan han skopat i sig socker-äggsmeten.

Jag hittade sockerkaksreceptet i den rödrutiga glutenfria kokboken. Provade att använda Mixwells basmjöl (brukar funka till bröd och pizzabottnar). Smorde formen med Culinesse och ströade med kokosflingor. jag provade att koka en vaniljkräm på Oatleys Imat, men det blev inget vidare. Så vi mosade  banan och jordgubbar och la emellan i stället. Och så testade vi Gogreens vispi eftersom det var det enda som fanns i affärens kyldisk. Provsmakade lite medan vi bredde på grädden och tja, det var väl okey men inte som "riktig" grädde. Men när tårtan stått kallt i flera timmar blev den faktiskt god! Den annars så känslige tonåringen som glufsade i sig resterna, märkte då ingen skillnad på den mjölkfria och vanliga gräddtårtor.

Kommunikation är inte lätt...

När jag beklagade mig på facebook över den nya elevassistentens teckenokunnighet, så svarade en  vän; "Jamen hon har i alla fall läst specialpedagogik!" och jag skulle just svara "visst, eller hur?"  för jag trodde vännen var sarkastisk, men sen insåg jag att den här personen inte brukar vara det.
Så jag var tvungen att fråga om hon drev med mig och fick raskt till svar att det skulle hon aldrig drömma om.. Hmm, det skulle också kunna vara ett raljerande svar...
Men sen berättade vännen att hon själv läst specialpedagogik och att det var så bra att kunna i vardagen med ett funktionshindrat barn.
Och det var ju skönt att höra.  Faktiskt!
Där ser man hur lätt det kan bli missförstånd när man inte har personen framför sig och kan tolka kroppspråk etc.
Och jag är inte ens särskilt språkstörd.
Jag kan bara ana hur svårt det kan vara för sonen W att förstå vad som egentligen menas med orden han hör.

Min erfarenhet av specialpedagoger i vår lilla stad är inte särskilt positiv. Det är ofta utbrända lärare som inte längre orkar med stora, stojande barngrupper men inte orkar byta yrke helt och hållet.
Bättre då att bygga på med en specialpedagogisk utbildning och få vila ut hos en liten grupp funktionshindrade som ju alltid är så glada och positiva.
För att slippa leva upp till jobbiga mål ser man till att barnen skrivs in i träningsskola, och kan sen säga till föräldrar som undrar, att man läser enligt särskolans program ibland när andan faller på (utan krav på redovisning).
Om barnet inte lär sig läsa och skriva så är det bara att rycka på axlarna och säga att det faktiskt inte är alla barn som kan lära sig läsa.
Och detta gäller tyvärr inte bara skolvärlden utan även  specialpedagoger och logopeder som jobbar på vår habilitering, den första instans som föräldrar till ett funktionshindrat barn möter och borde få hjälp ifrån.
Därför har jag svårt att förstå varför vanlig skolpersonal talar så varmt om specialpedagoger.

Men det finns naturligtvis riktigt skickliga pedagoger som brinner för sin uppgift. Jag har mött dem. De är fantastiska och gör en enastående insats. Någonstans i en kommun nära min, men inte här.

Vågar man hoppas på att den nya elevassistenten ska ändra på det?

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig...

för det kan slå in...
Det är ju så att jag har önskat att elevassistenten ska följa barnet upp i klasserna. Jag tror att det är en förutsättning för att klara inkludering, att personalen och barnet känner varandra så bra som möjligt.
Och man har ju i och för sig lyssnat på mig...

För den nya elevassistenten som börjar till hösten har tydligen rätt utbildning. Fritidspedagog som också läst en kurs i specialpedagogik på Högskolan. Och jag vet att fröken A gärna vill ha en pedagog att bolla idéer med. (Fast eftersom den nya inte kan teckna så  blir det svårt att kommunicera med sonen och tillämpa de kunskaper hon har..)
Vanligtvis gäller att alla assistenter anställs på ett år, men det kanske inte gäller henne? Hursomhelst har hon förtur eftersom det är svårt att hitta personal med rätt utbildning till de här tjänsterna. Troligen för att arbetet har låg status, ledningen har inte insett hur viktigt jobbet är och därmed är det dåligt betalt och vilken vuxen, utbildad person med hus och familj vill ha en anställning som bara varar i ett år?

Det blir en ny elevassistent till hösten, som inte kan ett enda ord på teckenspråk...

fick jag veta dan innan midsommar... Och jag är frustrerad över att hab, alternativa skolor, döv och hörselcentralen, skolverket etc knappast går att nå nu i semestertider. Det skulle kännas bra att se över vilka alternativ som finns. Teckentolk den första tiden kanske?
Hela skolåret har jag försökt informera rektor och personal om vikten av tydlighet i skolundervisning. Om barnets rätt att få uttrycka sig. Om hur sonen språkstörning yttrar sig och hur viktigt det är med minst TAKK för honom.

 Rektor lovar dock att den nya ska få gå en kurs... 

Själv har jag gått kurser i sju år för att ligga steget före sonen, men så blir man väl lite trögfattad när man stångar huvudet i väggen hela tiden :) 

Det kom en tillfällig fritidspersonal till skolan under våren, som naturligtvis inte heller kunde teckna. Jag kan säga att det skar i hjärtat när jag hämtade sonen och han ivrigt berättade något på teckenspråk för fritidskillen samtidigt som han försökte prata på sitt otydliga vis. Fritidskillen såg ut som en fågelholk innan han fånskrattade och hittade på nån egen tolkning varpå sonen blev tyst och såg ledsen ut.  Händelsen uppmuntrar knappast till vidare försök att kommunicera...

För ett tag sedan såg jag av någon outgrundlig anledning en dokumentär om vaccinets historia. "Jag kan presentera alla fakta men jag kan inte ge er hjärnor" utbrast Jenner(?) när arméledningen  inte ville gå med på att vaccinera alla soldater mot smittkoppor. Jag förstår precis hur han kände sig...

"Mitt unika barn" - helgkurs för föräldrar som har språkstörda barn.

Det är DHB som anordnar föräldrautbildning 30 sept-2 okt på Katrinebergs folkhögskola. Föreningen DHB är inte bara för döva eller hörselskadade utan också för språkstörda (och många barn med Downs syndrom har någon form av språkstörning).
Jag har varit på DHB:s teckenhelger tidigare men inte på någon kurs om språkstörning  men det ska bli intressant att se vad den kan innehålla.
Enligt  information jag fick när jag anmälde mig så ska Sören Olsson , ni vet, han som har skrivit Prins Annorlunda och annat :) föreläsa om föräldraskap en av dagarna.

Skolavslutning och sommarlov!

Det är något alldeles speciellt med alla fina sommarklädda barn med kransar i håret. De sjöng avslutnings- sånger och  fröknar och elevassistenter fick förstås presenter och kramar. Dags för sommarlov!
Sonen har använt uppförstorat material ur arbetsböckerna, och det fick han med sig hem, hopbundet i en A4 spiralbok. Jättetrevligt för sonen att få med sig precis som de andra barnen, och visa oss föräldrar. Och roligt för oss att få se vad han har jobbat med i skolan.

Symwriter kurs på Dart i Göteborg.

Dart, (www.dart-gbg.org,) har bl a kurser i Inprint, Symwriter, teckenspråk, samtalsmatta etc.
För ett tag sedan gick jag grundkursen i Sym writer för fantastiska Britt Claesson.
Dataprogrammet Symwriter ges ut av Hargdata. Man kan skriva i dokumentdelen med talsyntes och få widgitsymboler eller teckenbilder ovanför texten (då bör man ha Bildbas el dyl också, som kopplas till) 
Eller så kan man göra en skrivmiljö som barnet kan jobba med och det var det jag ville lära mig. Barnet ska klicka på rätt ordblock så hamnar ordet på skärmen och läses upp. Jag har lagt till valmöjlighet för ett ord för att kolla barnets ordförståelse. När meningen är klar och rätt kommer nästa blockmening upp automatiskt, är det tänkt. Man kan lägga in symbolen för sudda också.
Detta är bara en enkel skrivmiljö, man kan göra ganska komplicerade övningar, men jag är inte där än... .
Just nu tycker jag att det är knepigast att komma på hur jag ska använda programmet på bästa sätt för att hjälpa mitt barn, men Britt bidrar lyckligtvis med goda råd och tips.

Besök hos ortopeden

kan man knappast räkna som läkarbesök. Fast det är ändå tid som måste bokas och avsättas några gånger om året. Prova, ev göra ny gipsavgjutning, beställa, återkomma för inprovning, återkomma för lagning etc. Och kanske det är för att stället ligger isolerat nere i en varm källare, jag vet inte, men tid verkar inte existera där. Alla lunkar runt i ett sävligt tempo och man får vara beredd på att vänta. Men tant M som hjälper oss är alltid vänlig och hjälpsam och sonen leker gärna med de leksaker som finns. Det är nog bra att ta det lite lugnt ibland..
För ett par veckor sedan var det dags att beställa sommarskor. Det tog sin lilla tid att välja nya skomodeller. Den här gången skulle det göras nya gipsavtryck av sonens fötter också. Men då började parkeringstiden rinna ut så jag var tvungen att springa iväg och fylla på medan tant M gjorde i ordning gipsröran. Sonen sa att det var okay att jag gick iväg en stund, han gillar tant M. Men när jag kom tillbaka hör jag redan i korridoren hur han högljutt räknar "11, 12, 13..." och inne i provrummet sitter han uppflugen på britsen medan tant M kletar in hans fötter med gipsgeggan. "Mamma, Nicke cykla, ben trasigt" säger han förskräckt med uppspärrade ögon. "Vad bra han räknar, men varför gör han det nu?" undrade tant M. Jag förklarade att han räknar för att lugna sig själv och för att han hoppas att hon ska vara klar när han räknat färdigt. Men att han också verkar oroa sig också för att hon ska bryta hans ben... eftersom hon gipsar fötterna på honom. (Eftersom Nicke Nyfiken fick gipsa sitt ben som bröts när han cyklade omkull, i filmen Nicke cyklar.)